Monthly Archives: mars 2013

Vad recenseras hos O?

Hos Läsresan och Marcusbiblioteket blir jag uppmärksammad på att Jens Liljestrand förklarat vilka böcker som recenseras i tidningen Expressen, alltså vilka urvalskriterier som finns. Som Läsresan påpekar är det extra intressant efter senaste tidens debatt som bland annat handlat om hur bokbloggare väljer böcker.

Jag kan inte påstå att jag tycker att Liljestrands urval känns så himla mycket mer seriöst än det urval som sker i min och andra bokbloggar, så jag tänkte att jag skulle göra som Marcus och förklara hur jag tänker. Listan är inspirerad av både Marcus och Jens ska tilläggas.

Omslaget: Ja, jag är lika ytlig som Marcus, till en viss gräns ska tilläggas. Ett omslag som fångar mig får mig att läsa mer om boken, men det finns ingen garanti att en sådan bok blir läst.

Författaren: Ett etablerat namn har kanske inte förtur i sig, men vissa hamnar i gräddfilen. Det är gamla favoriter, eller författare som är kända och extra aktuella. Kanske har de fått ett stort pris. Kön är inget urvalskriterier, men jag läser fler böcker av kvinnor än män.

Genrer: Jag läser mycket, men inte allt. Många samtidsromaner lockar, gärna de som är skrivna av unga kvinnor. Jag tror att jag har ett stort behov av igenkänning. Ungdomsböcker gillar jag också. Gärna de realistiska och eländiga. Svart ska det vara. Därför läser jag också en del deckare och thrillers, trots att det varit dåligt med det det senaste. Grafiska romaner läser jag mer och mer. Lyrik tänker jag alltid att jag ska läsa mer, men det är så himla svårt att skriva om diktsamlingar.

Priser: Ja, en bok som prisats har ganska stor chans att bli läst. Om boken i fråga inte verkar allt för tung eller ointressant. Jag läser inte en prisad bok bara för att den är prisad.

Debatten: En bok som jag hör mycket om läser jag gärna, men det gäller till en viss gräns. Böcker som blir totalhypade kan jag bli trött på innan  jag läst dem. Då väntar jag hellre.

Förlaget: Jag har mina favoritförlag, det ska jag inte sticka under stol med. En bok som ges ut av dessa förlag läser jag lite extra mycket om och chansen är stor att jag också läser den. Får jag en bok från ett förlag och boken lockar mig har den också en stor chans att bli läst.

Tips: Om rätt tipsare, dvs mina favoritbloggar, hyllar en bok är chansen stor att jag läser den.

Balans: Böcker som inte får utrymme i dagstidningar, som t.ex. ungdomsböcker eller debutanter tillhör de böcker jag prioriterar. Det är också därför jag läser många böcker från små förlag. Jag läser mellan raderna i Liljestrands svar att det är svårt att slå sig in bland giganterna på kultursidorna. Där fyller bokbloggar en viktig funktion.

Ungefär så här gör jag. Men ibland räcker det att jag går förbi en lockande bok på biblioteket, som råkar slinka med hem. Det behöver inte vara mer komplicerat än så. Och om det inte är mer komplicerat på kultursidorna, behöver det kanske inte vara det här heller.

Läs också:

Glad gul påsk x 10

Förra året rotade jag i hyllan efter gula böcker, men nu litar jag på internet. Glad påsk önskar jag er med hjälp av några gula böcker jag läst eller vill läsa.

Läser just nu

Det här är boken jag läser just nu och jag vet ärligt talat inte vad jag tycker. Nu efter ca 70 sidor börjar jag komma in i den, men jag älskar inte. Långt ifrån. Anna gillar däremot.

gul

Däremot älskade jag boken Gul utanpå där Patrik Lundberg skriver om sin jakt på sin biologiska familj. Mycket tänkvärd bok.

9789170015694_200_som-vi-alskade-varandra_pocket

Som vi älskade varandra av Anders Paulrud är en riktig Linda-bok om gammal vänskap som blivit förstörd av någon anledning. Mycket bra.

Vi maste borja med orden_framsida_high

 

Vi måste börja med orden av Kristian Johannesson är en experimentell och mycket bra bok om en obehörig vikarie i SFI som letar språk tillsammans med sina elever.

13041292_O_1-1

 

 

Karolina Ramqvist skriver om sitt alterego Saga som söker kärleken och vuxenlivet i Alltings början

 

919789270X

 

Berättelsen om Jösta och Johan är otroligt fin. Utgiven av Sagolikt bokförlag som vågar utmana könsrollerna.

619007

 

John Hall av Sophie Elkan är boken vi läser tillsammans i Göteborg läser. En bok jag trodde skulle vara seg, men som jag gillar skarpt. Läs ikapp och häng med på nästa träff i april!

917355250X

Berättelser från yttre förorten är en superfin bok av Shaun Tan som jag läst, men ännu inte skrivit om. Kanske ska göra det i påsk…

9789127133365

Lite gult finns det allt på omslaget till en av årets bästa läsupplevelser. Jag var rädd för att Och i Wienerwald står träden kvar, skulle vara tung, men det var den definitivt inte. Mycket läsvärd och tänkvärd!

9186703145

Och så en gul bok jag gärna vill läsa Blattejävlar av Goran Vojnovic, utgiven av Rámus förlag.

 

 

Läs också:

Mys vs läsförmåga

Passande nog skriver Jesper Sundén om högläsning i dagens SvD. Han skriver om att 80% av föräldrarna läste högt för sina barn för 30 år sedan. Min mamma gjorde det. Jag minns hur mysigt det var att få höra böcker, även efter jag kunde läsa själv. Länge läste jag om de kapitel hon just läst för mig. Mest minns jag då hon läste sina egna favoriter för mig, böckerna om Kulla Gulla som hon fått av sin morfars syster. Böcker som fortfarande står kvar i min hylla.

Om det stämmer att endast 35% av föräldrarna läser för sina barn nu är det beklämmande. Finns verkligen inte tiden, eller tycker man helt enkelt att det inte är viktigt? Det handlar inte bara om att ge sina barn en bra start i livet rent språkligt, utan också om att erbjuda en lugn och skön stund innan läggdags. Närhet och nedvarvning.

Det är inte upp till mig att döma andra, men jag förstår ändå inte riktigt. Kanske för att böcker och läsning alltid varit en så naturlig del av mitt liv. Att läsa för mina barn är så naturligt att jag inte ens reflekterat över det, utan bara gjort. För så gör man.

Så har jag också närt två frågvisa ungar vid min barm. Speciellt Storebror älskar ord och samlar på udda ord att krydda sitt språk med. Även Lillebror har börjat slänga in komplicerade ord i sitt vardagsspråk och det är härligt att höra. Många av de här böckerna kommer från de böcker vi läser. Precis som Sundén skriver föder högläsning frågvishet och det hjälper barnen att utveckla sitt språk. Just samtalen kring det vi läser är något av det trevligaste med lässtunden.

Vi blandar skönlitteratur med facklitteratur. Tack vare mina barn har jag lärt mig en massa om dinosaurier, för det är inte bara de som lär sig. Jag gör det också. Tillsammans upptäcker vi nya saker. Eller så är det jag som kan mer och kan fylla på, som när vi läser historia och jag kan göra lite utvikningar. Men de utvikningarna behövs inte. Det är minst lika bra att lära tillsammans.

Det är synd att bara 35% av föräldrarna inser hur mysig lässtunden med barnen är och hur mycket både de och barnen faktiskt lär sig. Och det handlar inte bara om språk, utan minst lika mycket om att lära sig förståelsen av ord som barnen kanske inte använder i vardagen.

Här finns tis på bra högläsningsböcker för de minsta.

Läs också:

Den viktiga högläsningen

Sedan Storebror O var i princip nyfödd har läsning varit en del av hans liv. Lillebror fick hänga på så snart han lämnade magen. Att som barn tidigt komma i kontakt med böcker och att få lyssna till och leka med språket är viktigt. Än dröjer det några år tills de läser själva, men det betyder inte att språket inte kan utvecklas. Det litterära språket. Bildspråket. Samspelet mellan text och bild.

Jag planerar att läsa för mina barn många år till. Nu läser Storebror, som går i ettan, riktigt bra själv och han läser högt en stund för oss varje kväll innan vi läser för honom. Lillebror, som går i förskoleklass, är inte lika intresserad av att lära sig läsa, men det börjar komma. I förra veckan satt han med en kompis i ettan och läste. Kompisen läste de flesta orden och Lillebror fick chansen att läsa de ord han kände igen. Åldersintegrerad undervisning när den är som bäst.

Vad har jag då läst för mina barn?

Jag har dåligt minne av de pekböcker vi läste måste jag erkänna. Ganska snart förflyttades högläsningen från böckerna med tjocka pärmar till ”riktiga” böcker med ”riktiga” sidor. Pekböckerna läste grabbarna själva. Främst med munnen.

Knacka på! var en de första favoriterna för Storebror. Lillebror fastnade inte lika mycket för den. Han har liksom alltid fått hänga med i de böcker som Storebror gillat och därmed läst många böcker som kanske varit lite för svåra för honom. Ibland är jag rädd att det är därför han inte är lika intresserad av bokstäver och läsning som Storebror. Eller så beror det på något helt annat.

Men åter till Knacka på! Denna genialiska bok av Anna-Clara Tidholm. Jag måste erkänna att jag inte är speciellt förtjust i de andra böckerna i serien, men just Knacka på! är briljant. Dels själva knackningarna, dörrarna som finns med jämna mellanrum och som man kan knacka på. När dörren öppnas får vi titta in i olika rum. Rum att prata om. Kort text, ofullständiga meningar, men ändå helt tillräckligt många ord för att sätta igång barnens tankar. Roligast var aporna som lekte kuddkrig. Eller den lilla gubben som vattnade sin stora blomma.

Ganska tidigt var också Hajpuss av Jonathan Lindström en favorit. En bok där bilderna tränar detaljer som sedan blir en helhet på nästa uppslag. En del av en giraffhals i en bild, där barnen för gissa vad det är som gömmer sig på nästa uppslag, där två pussande giraffer pussas. En lååååååång puss. Alla pussar är olika och de låter olika. En underbar bok som aktiverar läsaren och som dessutom gör att mamma eller pappa som läser får en hel massa gosiga pussar under läsningen. Perfekt.

En sommar läste vi samma böcker varje dag. En var Vem blöder? av Stina Wirsén och den andra var Bajsboken av Pernilla Stalfelt. Jag läste hellre de förstnämnda, men Bajsboken funkade också. Tur en inte är äckelmagad.

Vem blöder? tillhör de böckerna som lästes så ofta att grabbarna kunde den utantill. De led med den stackars kanin som alla blev så arga på. Det var ju inte meningen att slå fågel på näbben. Jag älskar själv Vem-böckerna och visst är det lättast och roligast att läsa böcker högt som man själv gillar. Det är inte alltid fallet tyvärr, vilket säkert alla föräldrar vet. Även nu läser vi om lilla nallen, stora nallen, katten och de andra. Det är speciellt Lillebror som gärna vill återse dem. Illustrationerna är fantastiska och jag imponeras över hur mycket Wirsén kan säga med få ord.

En annan bok som ungarna kunde utantill är Gruffalon av Julia Donaldson, briljant översatt av Lennart Hellsing. Jag tycker inte att han lyckats med alla sina översättningar av Donaldsons böcker på rim, ibland blir det lite krystat, men just Gruffalon är riktigt, riktigt bra. Musen som lurar alla djur och sedan också det hemska monstret är en riktig hjälte. Hen går inte ens på att Gruffalon älskar ”musmos med ägg”, medan ugglan blir livrädd över risken att bli uggleglass. En bok jag ger bort till alla ungar.

Och nu då? Kapitelböcker är bäst tycker Storebror. Gärna böckerna om Lasse-Maja eller Nelly Rapp. Lillebror läser helst kortare böcker, som böckerna om familjen Monstersson eller Slatten och Kakan. De får turas om att bestämma helt enkelt och numera läser vi både för dem tillsammans och var för sig. En lång läggningsprocedur alltså, men en viktig stund på dagen.

Just nu läser vi Fiskplåt och bajsdrakar av Torbjörn Flygt. En bra och rolig bok om en ganska vanlig familj som ska åka på semester till Italien. Just  nu sitter pappan och de två barnen på ett tåg utan mamma. De har tyvärr hennes mobil, men själva mamman är spårlöst försvunnen. Mycket spännande tycker både jag och grabbarna O.

Annars försöker jag att introducera Astrid Lindgren igen och det funkar rätt bra. För Storebror läser jag Rasmus på Luffen, som tyvärr inte funkar klockrent språkligt, men novellerna i samlingen Nils Karlsson Pyssling funkar utmärkt. Tidigare har jag läst den för Storebror och nu är det Lillebrors tur. Båda grabbarna älskar den. En ska aldrig underskatta sagor.

 

Läs också:

Barnbokslördag

Idag ordnar Bakbokmat en barnbokslördag där olika bloggare bidrar med inlägg. Mitt publiceras 12.30, men det finns en massa annat trevligt att läsa också.

Kl 08:30 Bakbokmat

Kl 09:00 Fiktiviteter

Kl 09:30 Feministbiblioteket

Kl 10:00 Bokmal73

Kl 11:00 Feministbiblioteket

Kl 11:30 Bakbokmat

Kl 12:00 Feministbiblioteket

Kl 12:30 Enligt o

Kl 13:00 Feministbiblioteket

Kl 13:30 Bakbokmat

Kl 14:00 Feministbiblioteket

Kl 14:30 Helenas bokhylla

Kl 15:00 Feministbiblioteket

Kl 16:00 Feministbiblioteket

Kl 17:00 Feministbiblioteket

Kl 17:30 Bakbokmat

 

Läs också:

Tematrio – Påskdeckare

temadeckare

Dags för deckare, den numera klassiska påskläsningen och Lyran vill att vi tipsar om tre läsvärda böcker i genren. Jag kör en dubbel trio med tre böcker jag läst och rekommenderar och tre böcker jag själv vill läsa.

Först tipsen. Inte helt färska, då jag faktiskt inte läst någon deckare i år.

1. Riktigt bra är Hjort och Rosenfeldts serie om Sebastian Bergman. Förra boken var lite av en mellanbok, men de två första är vansinnigt bra. Första boken i serien heter Det fördolda.

2. Katarina Wennstam inleder en ny deckarserie med Svikaren, en aktuell deckare i fotbollsmiljö. Lättläst och samhällskritisk.

3. Gillian Flynns Gone girl är ingen klassisk deckare, men en spännande katt- och råttalek som definitivt är mycket läsvärd.

Och så tre deckare jag vill läsa, kanske hinner jag med någon av dem i påsk.

1. Jag har bara läst en bok av Maria Lang, men nu har jag Mördaren ljuger inte ensam hemma från biblioteket. Känns allmänbildande att läsa.

2. Kristina Ohlsson är en favorit och hennes nya bok Davidsstjärnor finns som recensionsexemplar på paddan. Den vill jag definitivt läsa i påsk.

3. Det är dags för mig att upptäcka S. J. Bolton och boken som finns hemma är Blood Harvest.

 

 

Läs också:

Om böcker och drömmar

elsaomslagpng

Carina Nunstedt har varit chefredaktör på såväl Mama, Family Living och Yourlife. Nu är det tidningen Books & Dreams som gäller och mycket känns igen från kanske framför allt Yourlife. Inte konstigt då Books & Dreams beskrivs som ett livsstilsmagasin som ska vara en fortsättning på just det koncept Yourlife stod för. Tonvikten ligger på det litterära innehållet och de som bor i Stockholm har chansen att gå på diverse event som Nunstedt håller i. Tidningen är alltså en del av ett större koncept, där även hemsidan och den nystartade podcasten spelar en stor roll.

Det är många bloggare som nu fått vårnumret av den relativt färska tidningen. Meningarna om dess kvalitet är delade. För mig är det viktigt att komma ihåg att Books & Dreams marknadsför sig som ett livsstilsmagasin med bokkänsla, inte som en litterär tidskrift. Den delas in i tre delar, läsa, drömma, leva och i dessa kapitel finns rum för texter om bland annat skrivande, resor och relationer. En ganska bra blandning med tydlig boklig anknytning.

Om ViLäser är Nobelpriset skulle man kunna säga att Books & Dreams är försäljningstoppen. Lite folkligare, lite bredare. Jag tycker att de båda tidningarna kompletterar varandra. Jag gillar till exempel intervjuerna med Michael Connelly, en gammal favorit och Chimamanda Ngozi Adichie, en lite nyare favorit.

Och nu till det problematiska, Books & Dreams ges ut av Bonnier och kan använda tidningen för att göra reklam för ”sina” författare.

I vårnumret kan du läsa om:

Lev Grossman (Pocketförlaget, ägt av bla Norstedts och Piratförlaget)

Michael Connelly (Norstedts)

Jenny Åkervall (Norstedts)

Vilhelm Moberg (Bonnier Pocket)

Erik Axl Sund (Ordfront)

Chimamanda Ngozi Adichie (Albert Bonniers Förlag)

Elsa Billgren (Bonnier Fakta)

Gunilla Bergensten (Forum)

Michael Nyqvist (Forum)

Lisa Jewell (Printz Publishing)

Christin Ljungqvist (Gilla Böcker)

Camilla Grebe (Damm förlag)

Carlos Ruiz Zafón (Albert Bonniers Förlag)

Tipssidor med böcker från Gilla Böcker, Norstedts, Natur & Kultur, Ordfront förlag, Weyker förlag, Forum, Wahlström & Widstrand, Albert Bonniers Förlag, Leopard förlag, Lind & Co, Bazar förlag, Massolit förlag, Alfabeta, Piratförlaget, Kabusa böcker, Ica Bokförlag, Bonnier Fakta, Bonnier pocket, Printz Publishing, B Wahlströms, Bonnier Carlsen, Rabén & Sjögren

En hyfsad blandning faktiskt av Bonnierförlag och helt andra förlag och ett magasin jag troligen kommer att återvända till. Speciellt i dessa tider då jag är lite för trött för det mer djuplodade. Books & Dreams är kanske inte den perfekta tidningen för den riktiga boknörden, men för den vanliga läsaren som gärna läser både om författare och annat som är trevligt i livet, tror jag att den kan funka utmärkt.

Läs också:

Ett spöke som tagit sig

mystiskamilla_vintercirkusen_inb_high-221x300

Ni minns kanske att jag och grabbarna O hade lite delade åsikter om Mystiska Milla förra gången vi läste en bok om henne. Eftersom det är barnen som bestämmer vad som ska läsas högt i det här huset (inom rimliga gränser) läste vi ännu en bok om Milla tillsammans.

Det jag främst reagerade på då vi läste bok två var språket som jag tyckte var mer än lovligt krystat. Nu när jag återsåg Milla och hennes spökkompisar på syfabriken var det lättare att hänga med i allt spökslang och jag började till och med gilla det. Lillebror O tröttnade dock, medan Storebror O gillade skarpt. Alltså läste vi vidare själva. Så blir det ganska ofta hos familjen O just nu, då båda de unga herrarna O av någon konstig anledning begåvad med väldigt starka viljor. Lillebror O tyckte att det var tråkigt när spökena drog till Sankt Petersburg, medan jag och Storebror helt drogs med i bröllopsbestyren och cirkusmysteriet.

Serien om Mystiska Milla är skriven av Unni Lindell och illustrerad av Fredrik Skavland. Bilderna är helt galna och alla människor är riktigt, riktigt fula. Det tycker vi är jättekul. Hur kan någon vilja gifta sig med den gräslige Hector Mysac? Visserligen är hans blivande fru minst lika gräslig, så kanske passar de perfekt ihop. För det vankas bröllop i Mystiska Milla och vintercirkusen, som är den tredje boken om Milla.

Milla, huvudpersonen och hjältinnan är ett spöke som bor i syfabriken som ägs av Hector Mysac. På nätterna går hon i spökskola med sina kompisar och lärarinnan Sofia Skrämmavetti guidar sina elever i spökeriets underbara värld. För Milla handlar det om att leta efter de tio sanningarna och i denna bok är det alltså dags för den tredje sanningen. I de två första böckerna reste Milla till Paris och London och nu är det alltså till Sankt Petersburg hon ska bege sig. Den som sitter på spökenas plats på dagarna i skolan är deras människor. Millas människa är Pinneus Mysac, son till Hector Mysac och inte ett dugg lik sin far. Under resorna bär Pinneus Milla som en halsduk och de letar tillsammans efter lösningen på en rad mysterier.

Spökenas namn var riktigt svåra att hålla koll på i den första boken vi läste. För mig ska jag tillägga, inte för mina söner. Nu börjar jag dock både hålla koll på och faktiskt uppskatta de udda personligheter som befolkar syfabriken. Till Sankt Petersburg följer i princip alla med, då det ska bli bröllop i Vinterpalatset och spökena behövs som dukar, brudslöja och kravatt.

Hector Mysac är en riktig hårding. Inte nog med att han är otrevlig mot allt och alla, han är till och med elak. I Sankt Petersburg smider han planer tillsammans med en cirkusdirektör om att röva bort Pinneus mamma, som nu är lindanserska på cirkusen. Varför hon är det och vad som egentligen hänt henne får vi inte riktigt veta, men jag antar att historierna om Pinneus och Millas försvunna mammor kommer att få sin lösning längre fram i serien.

En kul grej är att Milla alltid stöter på kända spöken på sina resor. I Paris var det Victor Hugo och nu i Sankt Petersburg stiftar hon bekantskap med Rudolf (Nurejev) och Fjodor (Dostojevski) och det ger läsningen en extra dimension. Vi pratade lite om dessa kända gubbar, men mest tillförde de bara en komisk aspekt för denna kulturnördsmamma. Lindell har helt klart humor.

Jag börjar definitivt att gilla charmiga Milla och då Storebror O älskar henne kommer vi säkerligen att läsa fler böcker i serien. De passar bra att läsa högt från ca 6 år, men för att  läsa själv behövs god läsförmåga.

Läs också:

Biltvätt enligt O

20130326-182133.jpg

20130326-182202.jpg

Det gäller att utnyttja den lästid som bjuds!

 

Läs också:

Sommarens fakta

9100122866

En genre jag vill läsa mer, men problemet är att verkligheten är så hemsk. Jens Mikkelsen och Katia Wagner skriver i De förlorade barnen om ensamkommande flyktingbarn som försvinner utan att det blir någon form av sökande. Författarna har sökt och skriver om det. Ges ut i maj av Natur & Kultur.

Den 2/5 kommer Kristian Gidlunds bok I kroppen min om hans liv med cancer. Jag följer bloggen med samma namn och orkar inte alltid läsa, men vill ändå göra det då Forum förlag ger ut.

Sigrid Kahle har levt ett spännande liv och i Att vilja sitt öde trots allt berättar hon om sitt liv mellan 1968-1980 i bland annat Indien och Sudan. Albert Bonniers Förlag 21/5.

Från verklighetens stränder av Anna Williams handlar om Agnes von Krusenstjerna, en författare jag gärna vill veta mer om. Ges ut av Albert Bonniers Förlag 28/5.

 

 

 

Läs också:

« Older Entries