Monthly Archives: februari 2013

Dagens bubbel

9789137137209

Alltid trevligt att träffa Bokbubblarna. Jag gillar att våra samtala böljar fram och tillbaka, men att det också finns tid för tystnad och eftertanke, innan en ny tråd tas upp. Kring Känslan av ett slut av Julia Barnes fanns en del att tala om. Vi konstaterade snabbt att det här ändå måste ses som en bra bok, mot bakgrund av den senaste tidens diskussion i bokbloggarvärlden. Ändå var det ingen som valde att ge den en femma i betyg, istället fick den ett gäng fyror, en trea och en tvåa. Kanske för att det ibland kändes som om Barnes ansträngde sig lite för mycket. Det är snyggt, men ibland lite konstlat. Jag är imponerad av Barnes, det är jag, men vi pratade också om att det är en lite gubbig bok.

Slutet var en överraskning, det var vi ense om. Testamentet och arvet, med också det faktum att Veronica fortfarande var så himla arg på Tony. Nu var det bevisligen hans syn på saken , hans minnen vi fått läsa, men ingen av oss förstod egentligen vad det var Veronica tyckte att Tony borde ha förstått. Hade hon berättat något som han inte registrerat, eller helt enkelt glömt bort?

Vi talade också om titeln och kände av avslut kanske hade varit bättre än slut. Visserligen känns det som om Tonys liv är slut, men egentligen borde han ha många år kvar. Kanske är det slutet på det liv han levt hittills, då händelserna med Adrian och Veronica på något sätt hindrat honom från att leva. Men tanke på hur mycket Tonys fd. fru visste om Veronica, så måste han varit hyfsat fixerad vid henne.

Vi fortsatte samtalet kring minnet och hur det fungerar. Mycket intressant. Egentligen är ju en stor del av boken uppbyggd kring väldigt få minnen, som första tiden då Adrian kom till skolan, mötet på Trafalgar Square, helgen hos Veronicas familj och så sveket. Vad som händer mer vet vi egentligen inte så mycket om.

Jag tänker att just minnet och det faktum att det ibland spelar oss spratt, som gör självbiografier så knepiga. Det går inte att komma ihåg alla detaljer, precis som de var, utan de har med all sannolikhet förändrats. Vissa detaljer har bevarats och de lyfts fram, andra har helt enkelt försvunnit. Om två personer ska berätta om samma händelse är det mycket troligt att de fokuserar på olika saker. Kanske är det vad som hänt i relationen mellan Tony och Veronica. Julian Barnes har inte skrivit en självbiografisk bok, det är inte det jag säger, men han leker med problematiken som kan uppkomma då händelser ska beskrivas en låg tid senare.

Känslan av ett slut är helt klart en bra bok att diskutera. Rekommenderar den som bokcirkelsbok!

Anna skriver också om dagens cirkel.

Här kan du läsa mer om vad jag tyckte om boken.

 

Läs också:

Men sig själv i centrum

0099570335

Min tolkning av världen är den sanna, min förståelse av vad det egentligen är som är sant är den rätta. Det är nog inte så att vi medvetet tänker så, men visst är det ändå med den tolkningen av världen som vi lever vårt liv?

The Sense of an Ending av Julian Barnes handlar om minnen och hur sanna de egentligen är. Inte sällan går berättaren in i historien och kommenterar svårigheten med att skriva om någonting som hänt för länge sedan. Det ger en häftig effekt och gör boken till något så mycket mer än en berättelse om en numera flintskallig man, som tänker tillbaka på sitt liv.

Huvudpersonen Tony berättar om sin ungdom. Om eleven Robson som tar sitt liv efter att ha gjort sin flickvän gravid. Om Adrian som kommer ny till klassen och är mer intelligent och mer fascinerande än någon annan. Om vänskapen mellan fyra unga pojkar, som blir män. Om Veronica, Tonys första kärlek och om sveket som på många sätt definierat hans liv. Om vad som händer när man börjar inse att minnen kanske inte går att lita på.

Drygt fyrtio år har gått då Tony börjar berätta sin historia, eller minnet av den historia han tror sig ha upplevt. Den subjektiva tolkningen av vad det egentligen var som hände och vad som egentligen var hans roll. För visst tolkar vi allt så, subjektivt och med oss själv i fokus.

Första delen av boken handlar om vännerna och ungdomen. På två sidor får vi sedan veta vad som hänt Tony under de år vi inte får träffa honom, fram tills han i den andra delen av boken blir den sextioåring som på många sätt verkar ha levt färdigt. Är det inte lite sorgligt så säg?!

Julian Barnes belönades med Man Booker Prize 2011 för denna hans elfte bok. Välförtjänt? Definitivt. Den här lågmälda historien sjuder av liv under ytan. Stora känslor beskrivs på ett mycket stillsamt och ibland nästan neutralt sätt. Mycket är ofullständigt, precis som de minnen vi har om det som hände för länge sedan. De relativt få sidorna kräver långsam läsning och koncentration. Språket är exakt och minimalistiskt, de små vändningarna många och jag njuter av det fina hantverket.

The Sense of an Ending, jag smakar på titeln och undrar vilket slut som Julian Barnes egentligen syftar på. Det finns så många tolkningar. Ikväll talar vi om boken då bokcirkeln Bokbubblarna träffas. Det ska bli riktigt, riktigt intressant.

 

Läs också:

Hur många varv kan man dra det

top-25490_640

Ibland känns det som om det är riktigt svårt att förnya den här bloggen. Jag har skrivit om böcker i drygt fyra år och det är svårt att vara nyskapande. Alla enkäter har snurrat några varv, alfabetet körts fram och tillbaka, bokgeografi har dragit runt jorden, trios, fyrtal, you name it – det känns som om det mesta är gjort.

Nu är det här varken ett inlägg där jag kommer att avslöja att ”jagtrorjagtarenbloggpaus” eller ens ett inlägg som handlar om fiskande av komplimanger. Det är bara ett konstaterande att det är inte är hur enkelt som helst att trolla fram samma kanin hur hatten och få publiken att applådera.

Alltså behöver jag några nya kaniner och det är vad det här inlägget handlar om.

Bokrelaterade kaniner that is.

Vad skulle ni vilja läsa om?

 

PS. Det skull också kunna handla om att det är februari, årets pissigaste månad, samt att jag varit mer eller mindre (oftast mer) sjuk hela 2013 DS.

Läs också: