Monthly Archives: februari 2013

Okej, lite snobbig är jag

Jag funderade vidare på inlägget från igår om bra och dåliga böcker och funderade över hur snobbig min inställning till litteratur är. Svaret är ganska så mycket. Jag skulle kunna lägga till ett tyvärr här, men jag skiter i det.

Nu var jag visserligen inte på bokcirkeln igår, då jag fortfarande är allt för förkyld, men även om jag hade varit där skulle jag inte ha läst boken vi (eller en av oss i alla fall) bestämt att vi skulle läsa. Boken är nämligen Fifty shades of Grey och jag vägrar lägga någon som helst lästid på en dåligt skriven bok som dessutom verkar ungefär hur kvinnoförnedrande som helst. Är jag en litteratursnobb eller handlar det egentligen om att jag skulle vara pryd (vilket den som valde boken antydde). Definitivt handlar det om att jag är tämligen säker på att Fifty shades of Grey är en riktigt dålig bok. Jag behöver inte läsa den för att bli mer säker på det. Faktum är att jag inte ens är intresserad av att läsa den för att eventuellt bli positivt överraskad. Det är inte värt tiden.

Jag har inte heller något behov att att läsa någon bok av Mario Vargas Llosa, trots att han fått Nobelpriset, då hans syn på kvinnor inte heller känns direkt nyskapande. Då spelar det ingen roll hur fantastiskt hans språk än må vara, det blir inte bra böcker ändå. Skillnaden är att jag köpt en bok av Mario Vargas Llosa, som stått i bokhyllan ett tag, för han är ju ändå en fin och prisad författare. Är det detsamma som att han är en bra författare? Jag är tveksam till att använda just det ordet.

Toni Morrison har fått Nobelpriset. Hon är fantastisk. Tomas Tranströmer likaså. Günther Grass har fått en chans och magen till dålig bok har jag sällan läst och ja, jag använder ordet dålig, för det måste man få göra även om det handlar om en nobelpristagare. Så många ord och så lite innehåll. När det gäller andra författare som Och då anser jag mig ändå ganska väl utbildad inom litteraturvetenskapen, vilket må ha lärt mig att skilja de ansedda böcker från de icke omskrivna, men som inte fått mig att automatiskt se all fin litteratur som bra.

Kanske kan man skylla på ungdomlig okunnighet när det gäller just Grass, men faktum är ändå att all prisad litteratur inte nödvändigtvis är bra. Välskriven kanske, men i just det här fallet kan jag faktiskt inte ens se det. När det gäller t.ex. Gabriel García Marquéz kan jag se att det är välskrivet, men ingenting för mig, för visst kan det vara så ibland.

Jag önskar ibland att jag kunde vara som Anna eller Lyran och verkligen satsa på den fina litteraturen, men det är inte riktigt jag. Och varför önskar jag ens det kan en fråga sig? Antagligen för att jag lärt mig att vissa böcker är finare än andra. Vad jag också lärt mig är dock att pärlorna kan finnas på de mest oväntade ställen. Det är därför jag allt som oftast är väldigt nöjd med min spretiga läsning.

Det som gör en bra bok för mig är att den har en tydlig idé som håller hela vägen. Språket är verkligen avgörande för mig. Jag kan uppskatta både en kargt och fåordigt språk och ett mer poetiskt böljande. Det viktigaste är att språket är begåvat, personligt och inte minst naturligt. Ibland känns det som om författare försöker skriva på ett språk som de tror signalerar finlitteratur, utan att egentligen behärska det. Då blir det pannkaka. Ett sådant språk kan lätt dela en läsekrets i en del som älskar och en del som kanske inte hatar, men i alla fall inte förstår grejen. Detsamma händer ofta då författaren har en väldigt annorlunda idé till innehållet. Vissa kan tycka att det blir för mycket, andra att det är fantastiskt banbrytande och genialt. Linjen mellan succé och fiasko är tunn. Så också linjen mellan briljant och pretto.

Inom vissa genrer gömmer sig fler guldkorn helt klart. Det är sällan jag blir helt knockad av en underhållsroman eller en deckare. Det är i romanerna och inte sällan i lyriken som det händer för mig. Så ja, det bor en liten litteratursnobb i mig helt klart. Det gör det. Men jag skulle inte säga att det gör att jag vet vad som är objektivt bra och objektivt dålig litteratur.

Läs också: