Okej, jag är sen på bollen, men det beror på att jag funderat. Ganska ovanligt för att vara mig måste jag säga. Annars brukar jag både tala och skriva först och tänka sedan.

Så vad har hänt? Jessika Gedin, programledare för Babel har i På spåret, på bästa sändningstid, erkänt att hon inte läst något av Lagerlöf.

Katastrof, eller ointressant information?

Bernur lutar åt det första och Annika Kondelius mot det andra. I Bokhoras fredagsfråga anar jag att Jessika Gedin har många försvarare. Jag håller nog mest med Johanna Ö som skriver så här:

Måste och måste – själv hade jag nog känt att det liksom… ingick i mitt jobb? Snarare så.

 

Kanske för att jag själv har ett jobb där det liksom ingår. En lärare i svenska som inte läst klassiker kan jag tycka är mindre okej än en programledare för ett litteraturprogram som inte har det. Däremot blir jag lite överraskad.

Samtidigt råkar det vara så att jag läst Lagerlöf, men däremot inte Eyvind Johnson, som också han är svensk nobelpristagare. Kanske borde jag diskvalificeras från mitt jobb då?

Hur många klassiker måste en kritiker ha läst för att vara trovärdig? Den frågan ställer Annika i sitt inlägg om ”gedingate” och det är i kommentarerna det händer.

Hjalmar Söderberg och Selma Lagerlöf är ett minimum menar Bernur, och helt subjektivt, då dessa två tillhör mina favoriter, är jag benägen att hålla med. Sedan skulle jag gärna slänga in Strindberg, Boye och Ferlin på min helt subjektiva favoritlista. Kanon skulle jag inte kalla det, men det är viktigt och allmänbildande att läsa klassiker. Och ibland sanslöst tråkigt, icke att förglömma.

Men mitt svar på Annikas fråga är att en kritiker måste ha läst så många klassiker att hen har koll på vad litteratur är. Vem som helst får visserligen skriva om böcker i bloggar, men mitt konservativa jag ställer andra krav på professionella kritiker.

Ibland är jag mossig. Jag erkänner det. Någonstans när jag en dröm om att de som talar om litteratur, detta livsviktiga, faktiskt vet vad de talar om. Kanske borde det då ingå en viss form av litterär utbildning eller i alla fall bildning. Nu finns det å andra sidan ingenting som säger att Jessika Gedin inte skulle vara bildad för att hon inte läst Lagerlöf. Tvärtom framstår hon som väldigt påläst och det är ju faktiskt sällan det handlar om Lagerlöf och andra döda författare i ett aktuellt litteraturprogram som Babel.  Om det hade gjort det är jag tämligen säker på, för att inte säga övertygad om, att Gedin skulle vara redo.

Bättre att vara ärlig, som Gedin, än att ljuga och låtsas ha läst fler böcker än man gör och därmed riskera att använda dessa, säkert bekväma, lögner i sina texter eller program om böcker. Det oroar mig mer.