Monthly Archives: november 2012

Stadsbesök: Stockholm

Jag är så seg i skallen just nu att hälften vore nog och orkar inte klura på böcker från någon exotisk stad, trots att jag gärna befunnit mig på varmare breddgrader. Idag stannar vi alltså i Sverige och närmare bestämt i vår huvudstad.

För mig var Stockholm väldigt länge synonymt med Stad-serien, skriven av Per Anders Fogelström. Jag absolut älskar böckerna om några familjer i Stockholm från slutet av 1800-talet fram till 1960-talet. En serie där staden helt klart är en av huvudpersonerna.

Lika syonymt med Stockholm är faktiskt Allsång på Skansen, trots att jag inte ens gillar det speciellt. När jag var liten däremot och Bosse Larsson körde allsång, då satt jag klistrad framför tv:n. Mina farmor köpte sånghäftena åt mig och jag sjöng med av hjärtans fröjd.

När det gäller Stockholm på film så blev det faktiskt lite svårare. Visserligen är var och varannan svensk film från just huvudstaden, men jag kan inte komma på någon som är speciellt fin eller bra. Slutligen fastnade jag för Låt den rätte komma in, som utspelar sig i ett mörkt och dystert Blackeberg.

Och visst borde det vara i Stockholms skärgård som klassikern Sommaren med Monica utspelar sig?

Låten som snurrar i skallen just nu är ingen favorit egentligen, men den har satt sig som ett plåster på hjärnan, nämligen Darins version av Stockholm. Mycket mer tycker jag dock om den här:

 


 

Läs också:

Små, fina texter av Olsson

Det är inte riktigt noveller som fyller Ingrid Olssons bok Önska bort, önska nyttutan snarare kortprosa, textfragment, prosalyrik, få ord med mycket mening. Jag luras att läsa snabbt, men önskar att jag kunde stanna i texten. Orden griper sig fast. De till synes anonyma personerna får liv. Jag känner igen de tankar och känslor de har och tänker att den som är yngre måste göra det än mer.

På sidorna lever personer, snurrar, roterar, vibrerar. Stillsamt och ibland snabbare. Där finns tjejen som äter glass. Glass med massa hallonsås. Som vill stanna i den röda hallonsommaren. Hon som inte har en pappa som Fia. Och så finns killen som står vid perrongen med en plastkasse i handen. Där finns hans mamma.

Jag läser om tjejen som håller om sin mage och tänker på sin mamma. Mamma som älskar sin lilla tjej. Tjejen som viskar ”Förlåt” och tillägger”Följ med mig nästa vecka så ska jag bli liten igen.”.

Mest tänker jag kanske på killen som sätter pennan  mot pappret och skriver ner sina önskningar. Han önskar sig ett jullov som aldrig ska ta slut. Och en pappa som lyssnar.

Det finns en tjej som ingen pappa har. Han är bara en gubbe hon inte vill se. Det finns en kille som ingen pappa har. Han har skaffat en ny familj.  Men tjejen som alltid är tyst har en pappa, men honom vill hon inte prata med.

Det här är några av de personer som dyker upp, glimrar till och sedan försvinner i Önska bort, önska nytt. Det är en bok som ingen annan och den griper mig totalt. Tänk att så få ord kan säga så mycket. Jag är imponerad.

Läs också: