enligt O

Tankar från en bokberoende

Mysig tragik, finns det?

I hyllan i svärföräldrarnas lägenhet stod I det förflutna av Kate Morton och ropade på mig. Precis vad jag behövde en regnig dag både lättläst, lättsmält och med ett pussel om det förflutna som slutligen färdigställdes.

Det börjar med ett brev som kom fram ett halvt sekel för sent, när en gammal postväska upptäcktes. När den nu 50 år äldre Meredith får sitt brev slutligen, börjar hon gråta och dottern Edie undrar självklart vad för nyhet som avslöjats.

Hon får inte veta något om just brevet, men däremot att hennes mamma lämnade sin familj under de första åren av andra världskriget då hon skickades som krigsbarn från London. Hon hamnade på slottet Milderhurst Castle hos de tre systrarna Blythe och deras enstöring till far.

Edie, 30 år, nyligen separerad och snart utan lägenhet är den som börjar nysta i historien som utspelar sig kring familjen Blythe under några år i början av andra världskriget, men också om den kända, gotiska romanen The Mud Man, skriven av systrarnas pappa Raymond. Hon reser till Middlehurst Castle och träffar de nu åldrade systrarna. Serephina, den varma och mysiga tvillingen som längtat bort, men stannat hos sina systrar, Percy, den manhaftiga och något bittra, som älskar slottet över allt annat och så lillasyster Juniper, som fortfarande väntar på en friare som aldrig kom.

En typiskt Morton-bok skulle jag säga. Många små ledtrådar, många slumpartade sammanträffanden och en härlig historia om kärlek, vänskap, galenskap och svek. Det handlar om syskon som står varandra nära och offrar allt för varandra, om Edie och hennes mamma som möts i historien om det gamla slottet och om Edie och hennes pappa som tillsammans försöker lösa mysteriet med the Mud Man.

Genom Edie får vi tillgång till artiklar på microfilm, högar med brev och inte minst får vi hälsa på i slottet både i nutid och i andra tider. Tillsammans försöker vi lösa mysteriet med den yngsta systern Junipers olycka och mycket annat från det förflutna som nu behöver berättas.

Någonstans mellan sagan och verkligheten rullas historier från det förflutna upp och det går inte att säga annat än att Kate Morton är bra på att underhålla. Ibland går hon kanske lite väl långt i sin önskan att knyta ihop allt, men trots lite för många sammanfogade trådar är det här en väldigt bra bok. Perfekt läsning under en filt en regnig dag, med en stor kopp te framför sig.

Föregående

Betraktelser enligt O v.46

Nästa

Boktips i tiden

5 kommentarer

  1. EN regnig dag? Jag vill gärna läsa den här också, men väntar till jag har lite mer tid tror jag. Gillar verkligen Morton, men hon är ju inte känd för att skriva de tunnaste böckerna i hyllan direkt.=)

    • Nej, det behövs nog mer än en regnig dag. Kanske några juldagar? Lättläst ändå med tanke på hur många sidor det ändå är!

  2. Eli

    Har precis läst den här också, älskade den! Vill egentligen kasta mig över resten av Mortons böcker men kanske behöver lite avstånd, har förstått att de har liknande teman..

  3. Jag älskar Mortons böcker och är väldigt nyfiken på den senaste. Jag tror jag får önska mig den i julklapp!

  4. Åh vad jag älskade den här boken. En av mina favoriter faktiskt.. Hon är skicklig på att fläta ihop historier och som tur är har jag en kvar att läsa av henne. Sen är det utmärkt höstläsning med te och regn som du säger men som sagt så läs henne gärna på engelska för hennes spåk är ljuvligt.

Kommentarsfunktionen är avstängd.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: