enligt O

Tankar från en bokberoende

Dag: 27 september, 2012 (Sida 1 av 2)

Torsdagen in retrospect

Så var första mässingen över. Sitter och väntar på bussen hem till förorten. Det blev en tidig kväll, då morgondagen blir väldans lång.

Jag började dagen som lärare. Släppte mina elever strax före halv 12 och tog bussen in till stan. Vid ingången till mässan sprang jag på Henrik Elstad och Ingerun-Boktjuven. Vi lyckades hitta några andra bloggare och åt lunch inne på mässan.

Några seminarium hann jag med. Först ett om novellsamlingen Het, som jag ännu inte läst och rodnar lite vid tanken på att läsa. Jag gillade verkligen seminarier och ska definitivt läsa, trots att jag kanske är för pryd för det.

Seminarium två kan ni läsa om på bloggen, dock utan länkar. Det blir överkurs under mässdagarna känner jag. Inlägg kan jag producera, kanske till och med några mer genomtänkta, men inte så organiserade att jag bjuder på länkar.

Lite snurr på mässgolvet, några i köp och sedan kort och intensivt med Peter James. Blev väldigt sugen på att läsa vidare i serien om Roy Grace, som bitit sig fast hos sin skapare mer än vad som var tänkt från början.

En kort paus hos ambassadörerna och lite laddning på telefonen blev det innan det var dags för mingel. Det blev en sväng hos Printz Publishing och ett glas vin hos Brombergs. Därefter en snabb middag med Bokmania, Ord och inga visor-Jessica, Eli-Kerstin och Linda på What you readin.

Mingel hos Bokhora var dagens sista stopp. Mycket trevligt! Det är så kul att få ansikten på alla blogg- och twitterbekanta.

Nu blir det Horunge på väg hem och sedan direkt i säng. Det är en dag imorgon med och då ses vi!

Minne och glömska

Merethe Lindstrøm är, som ni märkt, en ny favorit. Jag fick en novell av henne från Collins förlag och tänkte införskaffa hennes novellix också. Vad jag tyckte om hennes senaste roman får ni veta på måndag.
Det äldre paret i berättelsen och deras relation står i centrum. Samtal och hur de skapar närhet och avstånd är något Lindstrøm fascineras av. Boken handlar om det frånvarande samtalet, om avståndet och om tystnaden som splittrar. Det finns en önskan om ett samtal, men det blir slutligen för sent.

Det finns ingen lösning i slutet av boken och tydligen är det vanligt när det gäller Lindstrøm. Allt blir inte sagt innan boken är slut. Det tar tre generationer innan man återhämtat sig av ett trauma. Hur ska barnen kunna återhämta sig från något som de inte vet om?

Kan man ärva rädsla? Lindstrøm talar om sin rädsla för brand, som många släktingar också haft. Nu även hennes dotter. Just bränder står i centrum av Heivolls bok. Och Heivoll var person nummer två på seminariet.

Gaute Heivolls roman är baserad på en sann historia som utspelar sig 1978. Jag har inte läst den, men den verkar spännande. Den handlar om en by där bränder härjar. Föst övergivna sådana, men sedan också bebodda hus. Så många som åtta hus under en sommarhelg.

Den här pyromanhistorien har knutits till författarens dop och har följt honom hela livet. Till slut beslutande han sig för att skriva den här historien. 2009 förkastade han en nästan färdigskriven roman, som han menade saknade känsla. Istället började han skriva om pyromanen och sitt eget liv. Det är dock ingen självbiografi, utan en roman. Fragment av händelserna har fogats samman till en historia.

Pyromanen var en ung man från bygden. Han var son till brandmästaren i byn och hade själv hjälp till att släcka de bränder han orsakat. En älskad pojke, vars liv nu var förstört. Föräldrar har förlorat en son, trots att han fortfarande är vid liv. Hur kan man förstå det?
Boken är baserad på verkliga händelser och personer, men det är ingen faktabok utan en roman. Själva pyromanen och hans familj har fått fiktiva namn. Det är som en tredje verklighet, en romanverklighet där relationerna står i centrum.

Människorna i bygden känner främst en stolthet över att det finns en roman som handlar om dem, men som också handlar om allmänmänskliga frågor. Heivolls har bara fått positiva reaktioner från dem. Det kollektiva traumat behöver kanske delas för att bearbetas? Att minnena skrivs ner kanske kan hjälpa. Han berättar om andra böcker han skrivit som är verklighetsbeskrivningar. Att de som lever fortfarande måste få avgöra om historien ska berättas och att romanen faktiskt kan fungera som en grav åt den person som skildras.

Har man som författare en särskild uppgift eller skyldighet att skriva om trauman! Är det författarens roll att beskriva traumatiska händelser? De diskuterar också röster som höjs om att författare bör skildra det som hände på Utøya. Båda författarna menar dock att det ligger för nära och ännu är för obehagligt och obekvämt. Hur ska man skriva utan att klampa in i andras liv? Stora trauman som berör många är dock tacksamma att skildra, då de är så allmängiltiga. Hur många kan inte berätta vad de gjorde när något stort hände, som t.ex. mordet på Olof Palme, eller JFK?

 

Mingeldags

I bästa montern!

20120927-174548.jpg

En deckarfavorit

Nya boken Död som duhandlar om våldtäkt. Peter James pratar om hur få våldtäktsfall som klaras upp, hur mycket det förstör för dem som blir utsatta och hur viktigt det är att skriva om. Boken bygger på ett sant fall där en våldtäktsfall får sin lösning långt efter brotten begåtts. Detta med hjälp av dna. Mördaren tar en sko av varje offer, totalt hittades mer än 120 skor hos en respekterad familjefader.

Nu är det inte den här personen som James skriver om, men han har inspirerats. Jag har den hemma på engelska, så ingen shopping idag. På engelska har åtta böcker kommit ut. Dags att läsa ikapp alltså.

Han berättar om hur han förr skrev sina böcker på en elektrisk skrivmaskin, men att datorn räddad hans liv. Han älskar att planera som intrig och kom faktiskt på en bra twist till sin nya bok igår. Spännande.

20120927-161052.jpg

Böcker jag absolut behöver

Jag köper bara det allra viktigaste. Här är dagens fynd. Hittills.

20120927-155738.jpg

Check!

Men jag blir inte jättesugen på att läsa boken.

20120927-154508.jpg

Oj då!

Lyssnar på Merethe Lindstrøm och Gaute Heivoll. Är mest överraskad över att den sistnämnde är en man.

20120927-140325.jpg

På väg…

Lisa Bjärbo berättar om min favorit Alicia.

20120927-134428.jpg

Underbara myller

20120927-133206.jpg

Het

Lyssnar på högläsning av författare ur Het, en novellsamling för unga om kärlek och sex.

20120927-130703.jpg

20120927-130715.jpg

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: