När familjen går sönder

 

Jag skulle inte till Lukas. Eller, dit kunde jag väl åka om jag ville, men jag hade ingen lust även om jag egentligen borde passa på. Saga kom hem från semestern snart och då skulle väl han typ försvinna.

Det hade varit perfekt att kunna gå över till henne och prata ikväll. Men

 

John börjar nian och trots att detta borde vara det sista året i en väldigt bekant miljö är allt förändrat. Barndomsvännen Saga har blivit kär i hans bästa kompis Lukas och i ett slag har han förlorat dem båda. Som om det inte vore nog har även hans föräldrar förändrats. De verkar knappt tycka om varandra längre och stämningen hemma är väldigt konstig. När hans pappa flyttar ut på prov försvinner ännu mer av det välbekanta från Johns liv. Han är nämligen inte bara pappa Henrik, utan även Johns fotbollstränare och dessutom idrottslärare på skolan.

Mycket i Johanna Lindbäcks nya bok Som om jag frågat kretsar just just Henriks försvinnande, men självklart även om Johns mamma. Jag får emellertid känslan att det är Henrik som mycket är familjen för John. De gör så mycket tillsammans och nu är allt förstört. Det hjälper inte att båda föräldrarna slår knut på sig själva för att försöka skapa ett normalt liv mitt i kaoset. Ingenting är som förut. John känner sig vansinnigt sviken av båda sina föräldrar och dessutom av sina vänner. Livet är långt ifrån så bra som han skulle önska.

Något nytt fylls däremot livet på med och hon heter Line. Det hinner inte hända så mycket och hon är ett av skälen till att jag verkligen önskar mig en fortsättning om John. Jag är liksom inte färdig med varken honom eller ännu. Jag älskar också den lilla grannflickan som fungerar som en naiv sanningssägare likt John Givings i Revolutionary Road.

Johanna Lindbäck har ännu en gång skrivit en ungdomsbok som handlar om vardagliga problem som är nog så viktiga som alla andra överdramatiska händelser som så ofta fyller ungdomslitteraturen. Det är vanliga ungdomar med vanliga problem och det är uppfriskande. Lindbäck tar ungdomar på allvar och det är en riktigt bra författaregenskap.

Läs också: