Monthly Archives: juni 2012

En plats jag vill till

Men kanske inte just nu. Någon gång vill jag dock åka till New York. Då ska jag leta efter röda Moleskin-skrivböcker på Strand Bookstore och kanske få en skymt efter Dash eller Lily.
Bland mycket annat ska tilläggas…

Läs också:

Dagens bok

Lite konstigt med en så här mörk bok i solen, men bra är den.

20120629-161614.jpg

Läs också:

I min bokhylla K

Hyllalfabetet kom av sig, men här kommer i alla fall K, som visade sig vara en klurig bokstav.  Jag hittade en gammal favorit och fyra böcker jag ännu inte läst. Två av dem inköpta på årets bokrea. Först ur Kattöga av Margaret Atwood som jag tyckte mycket om. Lite trög att komma in i, men sedan vansinnigt bra. Rekommenderas.

Sinead Moriarty skriver charmigt, men just Keeping it in the family har jag ännu inte läst. Känns som en rätt bra sommarbok annars.

Konsten att gråta i kör av Erling Jepsen står på min Nordiska lista och det skulle vara kul att läsa den innan Bokmässan.

Korparna fick jag av Tomas Bannerhed under förra Bokmässan och det kan också vara en typisk sommarbok. När hjärnan återhämtat sig vill säga.

Kvinnan i Jerusalem av Abraham B. Yehoshua verkar definitivt kräva en utvilad hjärna. I början av augusti kanske?

Läs också:

Flipp och flopp brevromaner

Brevromaner är en svår genre tycker jag. Egentligen är det sällan formen fungerar fullt ut, men samtidigt är några av de bästa böcker jag läst just böcker bestående av brev. Härom dagen skrev jag om The perks of being a wallflower som definitivt får representera flipp. Däremot hade jag väldigt svårt för boken alla tycks älska nämligen, Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap. Jag tyckte inte heller att Där regnbågen slutar av Cecilia Ahern fungerade speciellt bra. Det blev lite platt och torftigt.

Det gäller att breven inte blir just brev, utan att personerna blir levande genom dem. Det är en konst. Jag tycker även att Barbara Voors lyckas i Emmy Moréns dubbla liv. Rätt kul blir det också när brev blandas in i handlingen i barnboken Konstiga djur av Lotta Olsson, där olika djur skickar brev till Jättemyrsloken och Hasselmusen för att berätta hur himla konstiga de är.

En annan riktig favorit är Anneli Jordahls underbara Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) där vi får följa en på samma gång passionerad och återhållsam brevväxling mellan Ellen Key och Urban von Feilitzen, fiktiva brev märk väl, men mellan verkliga personer.

En av böckerna om Anne på Grönkulla, Anne på egen hand är en brevroman och den bok om henne om jag gillar minst. Det blir inte lika levande i den boken, trots att känslorna flödar i breven.

Vad tycker du om brevromaner? Har du några exempel på flippar och floppar inom genren?

Läs också:

En lugn dag

Idag är det lite molnigt, en unge är febrig och vi tar det extra lugnt. Tur då att iPaden innehöll glömda böcker. Just den här är halvvägs in riktigt, riktigt bra.

20120627-110613.jpg

Läs också:

Onödigt kanske, men jag blir lycklig

Nu är det väl till och med värre att skriva det jag nu ska göra, än att svära i kyrkan. Jag ska nämligen erkänna att många av mina bokinköp är rätt onödiga. Jag har väldigt svårt att gå in i en bokhandel utan att köpa något och det gäller både fysiska och internetbaserade sådana. Dessutom har jag väldigt svårt att låta bli att gå eller klicka mig in i alla dessa fantastiskt lockande bokaffärer. Mataffären brukar gå bra, men ofta behöver jag i alla fall klämma, känna och klappa på några av böckerna.

Böcker är min grej och det är också Annas grej. Hon får starta en bokhandel, något som alltid varit min dröm. I teorin ska sägas, jag är alldeles för lat för att orka jobba så mycket. Däremot skulle jag gärna sitta alldeles själv i en mysigt inredd bokhandel, gärna med en kopp te och något gott och ätbart bredvid mig. Och minst en riktigt bok självklart.

Boken heter The Story of happy ever after och är skriven av Lucy Dillon.

 

Läs också:

Charlie, jag gillar dig!

Dear friend!

I am writing to you because she said you listen and understand and didn’t try to sleep with that person at that party even though you could have. Please don’t try to figure out who she is because then you might figure out who I am, and I really don’t want you to do that. I will call people by different names or generic names because I don’t want you to find me. I didn’t enclose a return address for the same reason. I mean nothing bad with this. Honest.

 

The Perks of Being a Wallflower är Stephen Chboskys första bok. Efter de första sidorna slår det mig vad coolt det hade varit om vi inte fick reda på om Charlie är en kille eller tjej. Egentligen känner jag även då boken närmar sig sitt slut att han skulle kunna vara vad som. Den här boken handlar om en person och denna persons tankar. Tankar och bekymmer som både tjejer och killar kan känna igen sig i. Det gillar jag. Dessutom skriver Charlie brev till någon som vi aldrig får veta vem det är. Breven blir hans sätt att hantera livet och en slags dagbok med en mottagare. En mottagare som aldrig får veta vem det egentligen är som skriver breven, då alla namn är fingerade.

Det är så mycket som är fint med den här boken. Inte bara titeln eller omslaget, utan innehållet, tonen, språket, stämningen och personerna. Allt klaffar så bra och helheten blir en av de bästa brevromaner jag läst. Det är annars en genre jag har lite svårt för.

Charlies vän Michael har dött, valt att dö och nu är han ensammare än någonsin. Han finns, men verkar inte synas. Ingen tönt, men inte heller någon. En del av gemenskapen, men ändå totalt utanför. Den som definitivt ser honom är läraren Bill som förser honom med böcker värda att läsa, främst stora amerikanska romaner. Just referenserna till litteratur, men också musik och film är något jag uppskattar.

När så Charlie går på en fotbollsmatch för att se skolans fotbollslag träffar han syskonen Patrick och Sam som börjar fråga ut honom om allt möjligt och omöjligt, för att sedan ta den yngre pojken under sina vingar. Tillsammans med dem får Charlie någon sorts tillhörighet, men fortfarande är han för rädd och osäker för att verkligen våga följa sitt hjärta. Något som ibland försätter honom i prekära situationer.

Chobsky undviker inte ämnen som sex och droger, men lägger heller inte fokus på det. Kanske är det ändå den liberala synen på droger som är det enda störningsmomentet under läsningen. Samtidigt vet vi att väldigt många amerikanska ungdomar prövar droger under tonårstiden, i mycket större utsträckning än de svenska, som kanske super sig fulla istället.

Det här är som ni förstår en riktigt bra bok som jag definitivt tycker att ni ska läsa innan filmen har premiär i höst. Jag shoppade mitt exemplar tillsammans med Bokbabbel-Jessica på Pocketshop i Göteborg och även hon gillar. Jag skulle också kunna sätta till ett plus efter min betygsfyra helt klart.

Läs också:

En bok som påminner om min barndom

Det där med att välja en bok från barndomen är inte lite svårt.  Bara en alltså. Böcker har liksom alltid funnits där.

Jag väljer en bok av Viveca Lärn, den tredje om Mimmi som heter Roberta Karlsson och kungen. Vi läste den i tvåan eller trean i en läsgrupp. Klassen var indelad i grupper där vi turades om att läsa en sida högt för varandra. En av de få gånger jag kom ihåg att vi nivågrupperades. I min grupp fanns andra som läste bra och som älskade att läsa.

Jag minns att vi skrattade så vi tjöt åt alla tokigheter som händer Mimmi, Roberta och Vingmuttern. Det var liksom extra kul när vi läste tillsammans. Annars var jag ofta lätt uttråkad när vi skulle läsa gemensamma böcker, då de ofta var alldeles för enkla. Men den här boken om Roberta, som försöker lura i Mimmi att hon känner kungen, den absolut älskade jag.

För några dagar sedan kom Lillebror hem och berättade att de läste en superrolig bok på förskolan. Det var Monstret i skåpet, den första boken om Mimmi. Riktigt kul att de fortfarande håller!

Läs också:

En första prövning

Jag investerade i en ebokläsare inför semestern och trots att den ännu inte innehåller så många böcker fick den följa med på resan. Första intrycket var sådär måste jag erkänna då kontrasten var lite dålig. Jag hade önskat ett vitare papper vid läsning inomhus. Har inte lyckats hitta något sätt att ställa in det. Lite synd kan jag tycka.

För läsning utomhus fungerar dock denna lilla Letto utmärkt. Jag har läst Spelreglerna av Jonas Karlsson på stranden och det fungerade utmärkt.

Just den boken laddade jag ner från adlibris och det var som utlovat extremt smidigt. Jag har också laddat in en biblioteksbok och en bok i pdf-form som jag fått via mail. Då använde jag mig av datorn och drog över filen till läsarens mapp. Inte lika smidigt som när jag lånar direkt till iPaden, men det tog inte lång tid.

Förhoppningsvis kan Letton ersätta större delen av mina pocketböcker. Den är helt klart smidig att ha i handväskan.

20120624-180355.jpg

20120624-180429.jpg

Läs också:

Dagens EM-böcker Kroatien

Jag är ganska glad att Kroatien inte gick vidare från gruppspelet, men jag hade redan googlat som en galning för att hitta böcker till den här genomgången av böcker från länderna som spelar EM i fotboll. Trots att de är ute ur leken är det därför Kroatien som står i centrum idag. Borde kanske göra ett inlägg om Ryssland också, som är det enda missade deltagarlandet, men vet ni jag struntar i det. Några böcker med rysk anknytning hittar ni här.

Dags för Kroatien. 

Slavenka Drakulic har skrivit mycket intressant om att växa upp i Jugoslavien och om kriget som splittrade landet. Det jag läst av henne är dock Till sängs med Frida om konstnären Frida Kahlo.

Miro Gavran verkar inte ha blivit utgiven på svenska, men i hemlandet är han stor. Böckerna jag hittar på engelska verkar alla vara inspirerade av bibliska personer och händelser. Tveksam till om det är min grej. Däremot låter How we broke our legs om en kroatisk familj mellan 1971 och 1991 väldigt intressant. Finns billigt som ebok.

Gavran är också pjäsförfattare och tillsammans med sin fru Mladena Gavran, som är skådespelare, har han startat teater Gavran.

Nästan alla kroatiska författare jag lyckats googla fram har varit stendöda hur länge som helst. Jag hoppar över dem. Däremot låter faktiskt Ivo Vojnović  som en författare som skulle kunna funka även idag. Han kallas den kroatiska modernismens ledare och har skrivit såväl noveller, romaner och pjäser, varav en del blivit film. Hans bror Lujo var diplomat och skrev historisk facklitteratur.

I boken Ont blod -samtidsbekännelser beger sig Erik Wijk till krigets Jugoslavien och skriver om sina upplevelser. Även Mladen Vuksanovic, kroatisk författare och journalist, skriver om kriget i dagboksform i boken From Enemy Territory.

Johanne Hildebrandts reportageböcker tillhör de böcker som jag länge tänkt läsa, men aldrig kommit mig för att faktiskt göra det. Tydligen var hon på semester i Kroatien då kriget bröt ut och bestämde sig sedan för att åka dit som krigsreporter. Hon har skrivit om krigets Balkan i boken Blackout.

 

Läs också:

« Older Entries