Spoiler alert: Dying sucks

The fault in our stars skulle kunna vara en riktigt svart eländesskildring, då bokens huvudpersoner alla lider av cancer. Ungdomar som är sjuka och väntar på döden är knappast muntra bekantskaper kan man tro. Och så fel man tror då. Det svarta finns med, men tar (nästan) aldrig över.

Hazel har cancer. Hennes tumörer i lungorna kan hållas små med medicinering, men frisk kommer hon aldrig att bli. Hon har inte varit i skolan på snart tre år och har få vänner kvar. Hennes föräldrar mer eller mindre tvingar henne att gå med i en samtalsgrupp för cancerdrabbade ungdomar. Där träffar hon Isaac, 17-åringen med ett öga som snart kommer att behöva operera bort även det andra för att ha en chans mot cancern. Men ännu viktigare är hans kompis, Augustus, som fått amputera ena benet, men som nu friskförklarats.

Cancern, denna fruktansvärda sjukdom, finns ständigt där. Den begränsar, skrämmer och kontrollerar både kropp och själ. Trots detta går det att leva. Hazel möter Augustus blick och viker inte undan. Just där börjar deras kärlekshistoria. Och vilken kärlekshistoria. Det är så vackert och samtidigt så hopplöst. Jag känner med dem, hoppas på ett mirakel, men inser att de förbannade cancercellerna vinner allt för många matcher.

För oss boknördar finns en extra dimension. Boken An Imperial Afflicion av den hollänska författaren Peter Van Houten spelar nämligen en stor roll. Hazel älskar den och är mer eller mindre besatt av vad som händer med bokens personer. Huvudpersonen Anna dör troligen, då boken slutar mitt i en mening, men vad som händer med hennes mamma, vänner och inte minst hennes hamster förblir en gåta. Även Gus läser boken och älskar den också. Just boktemat gör The Fault in ous stars ännu bättre.

Jag läser och läser om Gus och Hazel. Jag följer deras kärlekshistoria som på många sätt liknar så många andras. De går på bio, spelar tv-spel, hånglar och är så där härligt bubbelkära. Skillnaden är bara syretankar och besök på intensivvårdsavdelningen. Jag är imponerad över hur John Green lyckas skildra komplexiteten i deras förhållande, utan att någon gång bli för sentimental.

Efter att ha gett upp Jellicoe Road var jag lite tveksam till Johanna L som boktipsarguru. Jag har läst inlägg efter inlägg om John Greens The fault in our stars, men inte riktigt vågat läsa. Tur att “mitt” bibliotek skyltade med boken, så att den fick följa med hem. Det här är nämligen en helt fantastiskt underbar bok som jag är riktigt glad att jag läst. Jag vet egentligen inte varför jag inte upptäckt John Green förrän nu, men fördelen är att det finns många fler böcker att läsa. Först ut blir nog Var är Alaska? som står i hyllan. Funderar nu också på om jag inte ska ge Jellicoe Road en chans ändå, nu när den ändå kommit på svenska.

Herregud vilken läsmånad maj har varit. Ännu en fullpoängare!

Läs också:

4 comments