En kanske ologisk avundsjuka

Det finns vissa böcker jag önskar att jag inte läst. Inte för att de var dåliga, utan tvärtom för att de var så jäkla bra, Jag önskar att jag kunde läsa dem för första gången en gång till. Avundsjukan på dem som inte läst blir större vid vissa tillfällen, som när en favoritbok jag läst på engelska kommer i en svensk översättning, eller när en favoritbok som jag läst i inbunden form släpps som pocket. I båda fallen fylls bloggar inte sällan av hyllningar och jag påminns om hur fantastiskt det var att läsa boken.

Som Örfilen av Christos Tsilokas, som ger ut av Leopard Förlag i september. Jag läste The Slap förra året och var helt knockad, vilket självklart väcker en del avundsjuka mot dem som får dra till grillpartyt i Melbourne för första gången. Jag återvänder gärna, men då i tv-serieform för på Leopards hemsida läser jag att Svt sänder serien någon gång under året.

Och så pocket där jag önskar att jag kunde få läsa Pojkarna av Jessica Schiefauer för första gången igen. Den är så annorlunda och bra. Ni som har chansen att läsa den i sommar ska absolut göra det.

Dessutom kommer Katarina Wennstams Flickan och skulden i en reviderad upplaga. Den ska alla läsa. Alla. Lika aktuell nu som när den skrevs. Tyvärr. Det är faktiskt en bok som jag mycket väl kan tänka mig att göra ont. Detta trots att läsningen gör förbannat ont.

Just nu läser jag Sista testamentet  av James Frey och efter 174 sidor är jag fullkomligt övertygad om två saker. 1) Det här är redan och kommer att bli en läsupplevelse utöver de vanliga. 2) De som läst boken på engelska är nog lite avundsjuka på mig nu.

Vilka böcker väcker avundsjuka hos dig?

Läs också:

12 comments