Monthly Archives: april 2012

Min tur till Fotografiska

Jag gick och skrev frenetiskt i mobilen under besöket på Fotografiska. Ber om ursäkt för de ibland ofullständiga meningarna. Allt ville jag inte rätta till, för att kunna behålla känslan av att faktiskt vara där. Vilket ställe det är Fotografiska. Fantastiskt. Något sådant får gärna startas i Göteborg.

Första utställningen tillhörde Helena Blomqvist. Bilder jag var lite skeptisk till innan, men som jag verkligen gillade skarpt. Jag tjuvlyssnade lite på en guide under den här utställningen och det gjorde den ännu mer intressant.

Serien The Elefant girl Inspirerad av Elefantmannen var riktigt fin. I centrum står en flicka med missbildade ben och med en grotesk utväxt i ansiktet. Flickan är inte riktig, huvudet är skapat. Döden finns som tema i serien

Bilder som fastnade: Searching for the light fruktansvärt söt flicka, Among the swans var en annan favorit.

Blomqvist arbetar med scenografi, ljus, ibland modeller. Hon skapar en egen värld med iscensättningar som tar lång tid att skapa. Det tar ungefär en månad att göra en bild, ofta fler beroende på scenografi. Dessutom efterarbete.

Serien med chimpanser och andra med djur i uniformer och dräkter var riktigt cool. Den heter The last golden frog  och har fått namn efter den gyllene paddan som var den första arten som utrotades. Den sista gyllene grodan upptäcktes i Costa Rica 1989 väntade på en partner som inte kom. Fler utrotningshotade arter porträtteras. The liberation infantry med gruppbild av chimpanser i uniform skulle kunna vara en motståndsrörelse där utrotningshotade djur hämnas på människorna som förstör livet för dem.

Vidare fanns serien The dark planet med historier från kvällspressens rubriker. En försvunnen kvinna i fyra årstider med trädcollage i bakgrunden och ett årstidstypiskt djur är de kanske häftigaste bilderna. Blomqvist inspirerades av en försvunnen flicka, som hittades död först ett år senare.

The first women on the moon är första serien från 2001. Inspirerad av konspirationsteorier om månlandningen. Blomqvist skapar en matrialkal historia och porträtterar kvinnor i typiskt manliga roller, tex Robin Hood, påvar, i krig

Jag gick sedan vidare till utställningen Perspektiv där 300 barn fotograferat motiv de själva valt. Många oväntade närbilder på tex bildelar, diskmedelsbubblor och jag påmindes om att äldste sonen önskat sig en kamera hur länge som helst.

Steve Shapiros utställning var också riktigt bra. Inledningsvis möttes jag av de Niro i Taxi Driver och musik från Gudfadern i bakgrunden.  Shapiro var exklusiv fotograf under inspelningen av dessa filmer.

På 60-talet följde Shapiro Martin Luther King fram till hans död på Lorraine Motel. Även bilder från rummet efter mordet finns med i utställningen. Martin Luther King är borta, men det syns tydligt att han lämnat rummet för att komma tillbaka. På tv:n visas bilder på honom. Handavtrycket i badrummet fanns kvar. Troligen från mördaren.

André Kertész  kallas banbrytande (är inte det ett överanvänt ord så säg) men i detta fall kan jag hålla med. Det är en riktigt bra utställning kallad My France med bilder från 1925 och elva år framåt då han bodde i Frankrike. Ursprungligen var han från Budapest. Han kallades the poet photographer. Bilderna blev hans språk då varken hans engelska eller franska var speciellt bra. Skuggor är viktiga i Kertészs bilder .  Han använde få negativ för sina bilder. Väntade in rätt ögonblick och tog max tre bilder. Visst är det riktigt coolt?

Och så slutligen Stolen children om barn i Uganda med bilder av Marcus Bleasdale. Utställningen som jag fastnade i och so gjorde att jag kunde glömma min lugna lunch och istället fick rusa till tåget. Otroligt gripande och helt fruktansvärd utställning.

Joseph Konys The lord’s tesistance army startade som en måtståndsrörelse mot regeringen i Uganda. De kidnappar barn och gör dem till soldater.  LRA vill ha ett styre grundat på 10 Guds bud, vilket rimmar lite illa med att stjäla barn och tvinga dem att döda. Själv hävdar Kony att ingen tvångsrekrytering sker. Armén är ökänd för sina blodiga tillslag mot lokalbefolkningarna i och omkring Uganda. Idag finns de främst i Demokratiska Republiken Kongo, Centralafrikanska Republiken samt Södra Sudan och i utställningen finns även bilder från Demokratiska Republiken Kongo och Centralafrikanska republiken.

Barnen förs bort redan som 8-10-åringar och tvingas till grymma våldshandlingar ofta mot sin egen familj. Främst pojkar men även flickor som våldtas och ges bort till arméns kommendanter som fruar och tvingas ofta föda sina förtryckares barn.

Fruktansvärd utställning. Vidrig. Se den!

Läs också:

Med fokus på böcker

I The Secret of happy ever after av Lucy Dillon står hundar inte i fokus på samma sätt som i den förra boken jag läste av henne. Det är bra då hundar egentligen inte alls är min grej. Ett par hundar finns dock med, varav en med en avgörande roll. Istället är det böcker som står i fokus och det är perfekt för en boknörd som jag.

I centrum står väninnorna Michelle och Anna. Michelle som fokuserar helt på sin karriär och äger en av de mest framgångsrika butikerna i grannskapet och Anna som istället för egna barn har fått tre styvdöttrar på halsen.

När ägaren till Michelles grannbutik hamnar på sjukhem och inte kan ha kvar butiken längre, ser hon sin chans att expandera. Problemet är bara att ägaren vägrar hyra ut den till någon som inte har kvar hans bokhandel.  Då Anna är en riktig boknörd erbjuder Michelle henne att driva bokhandeln under det år som krävs innan Michelle förhoppningsvis kan få lov att göra om den till ännu en inredningsbutik.

Det här är en riktigt fin historia, välskriven, känslosam och svår att lägga ifrån sig. Jag tycker om personerna som befolkar den lilla butiken och engageras i deras öden. Jag älskar  att hänga i bokhandeln som Anna självklart gör om till en helt fantastisk butik. Jag älskar att varje kapitel inleds med ett boktips, skrivet av någon av butikens kunder. Jag älskar också att Lucy Dillon, trots en hel del förutsägbara ingredienser faktiskt har skapat en berättelse som känns äkta.

Läs också: