Monthly Archives: April 2012

Om att känna det mest förbjudna

Jag har i flera dagar funderat på hur jag ska formulera mina tankar kring boken Jag skulle aldrig ljuga för dig av Moa Herngren. Det är lätt att skriva att en bok är som ett knytnävsslag i magen, men den här är verkligen som ett. Kombinerat med några käftsmällar.

Huvudpersonen Cecilia gör så många förbjudna saker och då handlar det inte om det som brukar beskrivas som förbjudet. Inte om sex. Istället handlar det om saker hon gör mot sina barn. Eller inte gör. Vad hon gör för sig själv. Och inte gör.

Det handlar om hur hon är så trasig, så stressad, så deprimerad och frustrerad att hon inte kan hejda sig. Hur hon förstör saker, både fysiska ting och relationer. Hur hon ljuger och mörkar för att komma undan.

Utåt är Cecilia en lyckad 38-åring. Gift med Josef och mor till tre fina barn. Familjen bor på Stora Essingen och för mig som inte bor i Stockholm säger det inte så mycket, men jag fattar att det är något fint. Tillsammans med några andra terapeuter har Cecilia och Josef en praktik på Östermalm. Också fint. På ytan.

På insidan är det inte mycket som är fint med Cecilia. Herregud vilka svarta tankar hon har. Besvikelse från barndomen lade säkerligen grunden och sedan har det bara fortsatt. Hon gör ingenting för sig själv, samtidigt är hon vansinnigt egoistisk. Jag tror inte att hon kan tänka på annat än att försöka hålla ihop. Att ta kontroll. Det enda hon kan kontrollera är sin kropp och det gör hon genom att springa och strunta i att äta.

Jag försöker tycka om Cecilia, men jag kan inte. Jag kan tycka synd om henne, jag kan känna sympati för henne, men jag kan inte tycka om henne. Det går inte. Jag känner för mycket för hennes barn. Cecilia har nämligen ingen spärr. Hennes destruktiva levena har gått för långt. Inga spärrar i världen kan hjälpa henne längre. För det får hon min sympati. Definitivt.

Moa Herngren har skrivit ännu en nattsvart och genomärlig bok om saker som händer, men som ingen vågar tala om. Saker som är förbjudna, som vi gärna vill tänka bort, sudda ut, ignorera. På förlagets hemsida beskrivs Jag skulle aldrig ljuga för dig som skoningslös och det är ett bra ord. Det är riktigt bra läsning, men fruktansvärd. Riktigt fruktansvärd.

 

Läs också:

En dubbel påsktrio enligt O

Lyran vill att vi berättar om påskläsning i veckans tematrio. Det blir en dubbel trio idag, den med böcker jag kommer att läsa och en med böcker jag rekommenderar er att läsa i påsk.

Först min läsning:

1. Deckare hör påsken till, en norsk tradition som jag gärna anammar. Själv är jag mest sugen på Skuggsida av Belinda Bauer. Har höga förväntningar efter Mörk jord som var grymt bra.

2. Jag längtar också efter att läsa Bodil Malmstens nya loggbok Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag av ingen annan anledning än att jag är lite småkär i Bodil.

3. Det får bli en deckare till. En efterlängtad sådan, nämligen Till offer åt Molok av Åsa Larsson. Är nästan lite nervös måste jag erkänna.

Och en trio påskböcker jag vill tipsa om:

1. Nu har väl alla läst Cirkeln kan jag tänka och har du inte det är du säkert spytrött på hajpen kring boken. Det finns en anledning till alla skriverier. Det här är nämligen en riktigt bra bok som dessutom handlar om häxor, som ju är riktigt passande i påsk.

2. Jag skulle kanske inte kalla Den enögde kaninen för deckare, men läsvärd är Christoffer  Carlssons bok helt klart. Den handlar om David som återkommer till det lilla samhället Dalen där han lever livet med några gamla vänner. En enögd kanin är ju nästan en påskhare dessutom.

4. Och så tips nummer tre som inte handlar om Jesus, men om Lou som också försöker hjälpa en utsatt och ensam människa i boken No och jag av Delphine de Vigan. Mycket, mycket bra!

Läs också: