Jag är både frankofil och anglofil

Det är något speciellt med franska författare. Jag älskar det babbliga, det långsamma, att språket och inte handlingen så ofta står i centrum. Lite som en fransk film. Det pratas med än det handlas.

Veckans uppgift från Annika är att pusha för en europeisk favoritförfattare. Det borde blir en fransk sådan. Mest för att det är en väg att minska urvalet. Sanningen är dock att jag läst många bra franska böcker, men sällan mer än en av varje författare.

Jag är också svag för riktigt genuint brittiska författare. Och irländska. Jag är alltså frankofil och anglofil, men vad heter det om man gillar det irländska? Irlandofil? Eirefil? Skitsamma.

Jag vänder mig efter mycket tvekan mot Storbritannien idag och en kvinnlig författare som jag älskat, men nästan glömt.

Maggie O’Farrell föddes i Nordirland, växte upp i Wales och Skottland och bor nu i London. Så mycket britt man kan bli alltså. Debutboken After you’d gone är en fantastisk berättelse om Alice som åker för att hälsa på sin familj i Skottland, men av någon anledning vänder hon väldigt snabbt tillbaka till London efter att ha sett något hemskt. Välskriven, spännande och bra. Jag läste sedan både My lover’s lover som är bra, men kanske inte fantastisk och The distance between us, som definitivt är det! I hyllan står The hand that first held mine och väntar på att bli läst.

Läs också:

5 comments