Gör det inte mer komplicerat än det är

Vi har just läst Kivi & Monsterhund och skrattat åt alla roliga ordvrängningar och kluriga rim. Att läsa den högt kräver en vig tunga helt klart. Jesper Lundqvist är en ordkonstnär av stora mått och Bettina Johanssons illustrationer är riktigt roliga att titta på. Vi fastnade i samtal kring nästan varje bild och det är ett bra betyg!

Boken handlar om Kivi. Kivi önskar sig mest av allt en hund. När hen fyller år är det det enda hen vill ha. Drömmen går i uppfyllelse tidigare än Kivi tror och en dag dyker det upp en monsterhund. En illaluktande och totalt gränslös hund. En gigantisk och otymplig monsterhund som är omöjlig att styra.

Det här var en riktigt rolig bok tyckte både jag och grabbarna O. Många roliga ord och monsterhunden var jättekul. Kivi då? Barnet som kallas hen. Barnet som orsakat rabalder i media.

“Det är kanske en kille, eller förresten en tjej, eller äh det spelar väl ingen roll.” Ungefär så resonerade mina ungar när jag berättade för dem att man kan använda hen om man inte vet om någon är tjej eller kille eller om man kanske inte vill berätta det. Första reaktionen var dock ett “jaha, okej då”. Det är inte så dramatiskt med kön för barnen just nu. I perioder har det varit väldigt viktigt  med vem som är kille eller tjej, men oftast spelar det ingen roll.

Hen är ett bra ord. Användbart på många sätt, men kanske speciellt i text då det är så himla krångligt att skriva hon/han när man inte vet könet på en person, eller vill göra en allmän reflektion. Jag gillar dock inte formen henoms som jag tycker påminner för mycket om honom och därmed ger maskulina vibbar. Hens är att föredra trots att det påminner mycket om hans liknar det också dens eller dets. Att endast sätta till ett s är kanske det mest neutrala.

Det är lätt att exemplifiera med hjälp av han, då mannen är norm och vi omedvetet eller kanske medvetet styrs av detta. Jag brukar därför överanvända hon för att få lite balans. Nu kommer jag istället att använda hen. Utan tvekan. Ett praktiskt pronomen som fyller en lucka i språket.

Så min slutsats är enkel, Kivi & Monsterhund är en vansinnigt bra och rolig barnbok och hen är ett praktiskt pronomen. Svårare än så behöver det inte vara. Tydligen ska det komma en hel serie hensagor och är de lika roliga och välskrivna som den här kommer vi definitivt att vilja läsa dem alla.

P.S. Jag använder dessutom ordet färst regelbundet. Språkluckor är till för att fyllas! D.S.

 

Läs också:

3 comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

CommentLuv badge