Monthly Archives: februari 2012

En virtuell kulturpromenad

Jag har varit utan tv, tidning och internet under några dagar och har därför klickat mig runt för att se vad jag har missat från den kulturella världen.

DN berättar att Zlatans bok blir en app. Hur det ska funka rent praktiskt kan man undra, men det finns säkert en marknad för allt som har med Zlatan att göra. Detta trots, eller tack vare (?) den senaste örfilen. Appen kosta 139 kronor och innehåller hela boken, samt en del extramaterial. Det finns en hel del coola repliker i boken, så ”dagens Zlatancitat” kanske kunde vara något?

En bra bok inte blivit app men väl film är Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver. En fruktansvärt hemsk bok. Definitivt bra, men vidrigt otäck. Vet inte om jag vågar se filmen om jag ska vara ärlig.

I en annan bokfilm Extremt högt och otroligt nära spelar Max von Sydow en av de roller jag tyckte bäst om i boken, nämligen den stumme hyresgästen. I övrigt hade jag svårt för boken och är inte speciellt sugen på att se filmen. Däremot tycker jag att det är riktigt kul att von Sydow är nominerad till en Oscar för bästa manliga biroll för sin insats.

I en bokfilm spelar också Viola Davis. Hon verkligen är Aibelee i filmen som bygger på boken Niceville. Nu tippas hon vinna en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll.

Även nomineringarna till årets Nobelpris är klara, den så kallade långa listan, men om den får vi veta exakt ingenting. Dags för ledamöterna att börja läsa i alla fall. En kvinnlig romanförfattare i år kanske? Gärna från Afrika, Sydamerika eller Asien.

Ikväll tittar jag på ”Haagarna” i På Spåret. Måste säga att jag fått en mycket mer positiv bild av Martina Haag på senaste tiden. Hennes senaste bok har jag dock inte läst ännu, men den ligger i en hög och väntar.  Nu ska den bli film och författaren är kaxig nog att ge sig själv huvudrollen. Det gillas!

Två äkta par tävlar förresten ikväll och jag vet faktiskt inte riktigt vilka  jag ska heja på. Spännande lär det bli i alla fall!

Imorgon ser jag med skräckblandad förtjusning fram emot att se Björn Ranelid i Melodifestivalen.

Troligen kommer twitter att finnas med mig under tiden, för visst är det som Erica Treijs skriver att det blivit trångt i tv-soffan när de tekniska prylarna ska få plats.

Slutligen hoppas jag att ni inte missat Liv Strömquists serie om Jan Björklund.

Läs också:

Strindbergsåret är inlett

Jag gillar de dramer jag läst av August Strindberg, kanske inte främst Mäster Olof, men definitivt Ett drömspel och Fröken Julie. Att de första boken jag läste i Strindbergsutmaningen var Till Damaskus är därför inte alls konstigt.

Huvudpersonen Den Okände är en medelålders författare som inte riktigt passar in. Strindberg själv kanske? Han rör sig genom pjäsen, både bokstavligt och bildligt och träffar bland andra Damen som han förälskar sig i. Vi får inte veta mycket om någon av dem, men klart är att Damen inte har så många förutfattade åsikter om Den Okände som så många andra.

Till Damaskus skildrar Den Okändes vandring mot ett nytt liv. Varför just Damaskus? För att visa på författarens omvändelse, likt Saulus som blev Paulus just på väg till Syrien.

Till Damaskus innehåller många religiösa funderingar och det är tydligt att det faktum att huvudpersonen inte bekänner sig till någon konkret sådan är ett problem. Om problemet är verkligt eller endast skapat av honom själv låter jag vara osagt.

Om jag vore kristen, skulle jag icke kunna fylla det första budet, älska min nästa såsom mig själv, ty då skulle jag hata min nästa. och det gör jag nog.

Den Okände tillbringar tid i ett kloster, men gör ganska klart att han inte vill ha någon barmhärtighet. Han mår dock dåligt av att ingen verkar vilja sitta vid samma bord som han.

Damen och försöken att finna en ärlig kärlek är dock det viktigaste temat tycker jag. De flyr för att gifta sig och Den Okände lyckas faktiskt vara riktigt avslappnad och lycklig i tre dagar, innan han åter börjar oroa sig för att lyckan ska ta slut. Ty Den Okände känner att lyckan inte ingår i hans livsöde.

Modern, Damens moder, är den som öppnar hennes ögon för vem det är hon verkligen gift sig med och Den Okände verkar få rätt i att lyckan aldrig kan vara för evigt.

Till Damaskus kallas för Strindbergs första drömspel, då verkligheten kombineras med det övernaturliga. Verket betecknar slutet av hans infernokris och det märks att det är en man ur balans som skrivit texten. Det är bra och rörande, men samtidigt svårläst och förvirrande. Det funkar ändå och jag tror att det är en pjäs jag kommer att läsa om. Än så länge tillhör den dock snarare ”böcker jag är glad att jag läst” än böcker jag läst och älskat”.

 

 

Läs också:

Välkommen hem

Läs också:

Ursäkta röran

Jag fixar och trixar lite med bloggen och lyckas nästan. Försöker få till två kolumner till höger för att sprida ut all information där, men det blir inte riktigt som jag tänkt mig. Ny header i alla fall och nytt tema som ger mig lite mer frihet. Och fler gråa hår också, men det är en annan sak.

Möjligen kommer saker att flyttas lite hit och dit och kanske byts en färg eller två. Förhoppningsvis ska det inte störa läsningen för mycket.

Läs också:

Reatips enligt O del 4

Några tips för barn och ungdomar slutligen, för de yngre ska ju också ha böcker!

Cirkeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg är en ungdomsbok utöver det vanliga som får även den mest fantasyskeptiska att älska det övernaturliga.

Det var en gång… Massor av dinosaurier av Sarah Shepard är en helt underbar, tecknad bok om dinosaurier som är både lättsam och informativ. Grabbarna O älskar den och jag har lärt mig en massa om dinosaurier också måste jag säga.

När de var mindre var Knacka på! av Anna-Clara Tidholm en stor favorit. Enkel, genial och rolig. Minst sagt genial är också Gruffalon av Julia Donaldson. En helt fantastisk bok på rim som hela familjen kunde utantill en period.

Alla spökens dag av Anna Ribbing är en fin bok om små spöken som bara syns på Halloween. Riktigt bra att läsa högt och jag kan tänka mig att den funkar utmärkt för dem som just lärt sig läsa.

Böckerna om monsteragenten Nelly Rapp av Martin Widmark är riktigt härligt småläskiga. De två första böckerna finns samlade i en bok här.

För de äldre är Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld ett givet inköp på rean. Riktigt, riktigt bra om hur svårt det kan vara att vara ung. En ungdomsbok med en extra dimension som gör historien både ovanlig och gripande.

En av de bästa ungdomsböckerna jag läste förra året var Om jag stannar av Gayle Forman. Romantisk, sorglig och fin kärlekshistoria med förhinder. Sorglig är också Känslan av att hoppa av Ingrid Olsson om Lisen som snart tar studenten, men som inte tycker sig ha något att leva för.

Superfin är också Margaret Wilds lyrikroman En gång. Den handlar om fester, alkohol, kärlek, sex och det oväntade i livet.

Läs också: