enligt O

Tankar från en bokberoende

Dag: 16 februari, 2012

Reatips enligt O del 3

Några deckare ska du väl köpa också?! Här kommer tips på bra spänning.

Huvudjägarna av Jo Nesbø är ingen Hole-deckare utan en fristående bok om huvudjägaren Roger Brown. Riktigt bra med en oväntad vändning.

Kristina Ohlsson är definitivt på väg att bli Sveriges nya deckardrottning. Tre välskrivna och ytterst spännande böcker har det blivit hittills och Tusenskönor är den andra av dem.

Carin Gerhardsens tre första böcker om Hammarbypolisen är också riktigt bra. Mamma, pappa, barn och Vyssan Lull  finns på rean.

Det fördolda av Michael Hjort och Hans Rosenfeldt är vansinnigt spännande. Köp! Jag rekommenderar också  Kretsen av Veronica von Schenck, som handlar om coola gärningsmannaprofileraren Althea.

Peter James är en annan favorit som skriver deckare om polisen Roy Grace i favoritstaden Brighton. Ett snyggt lik är bok nummer två i serien och Långt ifrån död nummer tre. Köper du dem behöver du dock klicka hem del 1 också, för de ska definitivt läsas i rätt ordning.

Och så de bästa av dem alla, Elly Griffiths. Hennes böcker ska visserligen definitivt läsas i ordning, men har du läst del 1 ska du absolut ge dig på Janusstenen. Och så Tana French Okänt offer, som också den är andra delen i en serie, men här spelar ordningen inte riktigt lika stor roll.

Edvin skriver om Farsta fritt fall

Jag har läst Ulrika Lidbos Decembergatans hungriga vargar och Farsta fritt fall står i hyllan.  I väntan på att jag ska läsa den, får ni ta del av Edvins tankar. 
Farsta fritt fallär en tonårs bok författad av Ulrika Lidbo. Boken är skriven så att man får leva med dom, känna deras känslor och får vara med om hur dom kämpar för att det ska funka i deras tonårsliv. Handlingen utspelar sig i Farsta i Stockholm. Mira bor på trettonde våningen i ett höghus och Henrika i en medelklass villa. Man får vara med om en “mörkare” del av Farsta med droger och kränkningar men man får även vara med om en kämpande tonåring som når toppen och hamnar i den ljusare delen.Henrika och Mira har båda precis börjat på gymnasiet. Henrika blir tvungen att flytta upp till Stockholm där Mira bor efter att Henrikas pappa har haft en hjärtinfrakt och tvingas till nytt jobb. Dom är helt olika då Henrika har en pappa som hon oroar sig för hela tiden och absolut inte får göra honom upprörd och en mamma som aldrig har tid med något eftersom hon bara jobbar hela tiden. Hon gick ut med toppbetyg och har börjat på en naturlinje. Mira har en helt annan verklighet. Hennes mamma är alkis och hon har skitbetyg. Så enda linjen hon kom in på var hantverksprogrammet med sina kompisar som hon verkligen inte ville. Men en sak har dom gemensamt och det är det ständiga oroandet för sina föräldrar. Men de går i samma gymnasieklass och tvingas ihop när dom ska utföra ett projektarbete ihop om pacemakern . Dock så ångrar sig Mira och ska skärpa sig och visa att hon faktiskt inte är helt pantad utan faktiskt är duktig medans Henrika inte vill forstätta vara den där “tönten” utan vill komma med i gänget.Jag tycker verkligen om hur Ulrika Lidbo har skrivit eftersom man får vara så nära ungdomarna, och jag vet att det finns ungdomar precis som dessa. Det är väldigt härligt att se hur Mira verkligen bestämmer sig för att satsa på skolan och ignorera grupptrycket från sina vänner. Sen kan jag nästan känna igen Henrika lite i vissa av mina kompisar som utnyttjas bara för att bli “en i gruppen”. Hon vill visa att hon inte har det så lätt bara för att hon har så bra betyg utan och att hon också vill “leva livet”. Men Henrika är inte bara den töntiga tjejen hemma utan är faktiskt väldigt hård mot sin pappa i slutet efter att han har blivit frisk. Han ser henne som sin lilla gulletjej och det tycker hon är väldigt pinsamt . Henrika är lite lik Sandor i boken och filmen, Sandor slash Ida då hans familj sätter en väldig press på hans dansande men han vill sluta dansa och bli “en i gänget” precis som Henrika.

Boken var bra men jag kände inte riktigt att boken fick lyfta utan allt liksom stannade på samma nivå eftersom det inte händer så mycket mer från början till slutet och dagarna bara går och går, men jag måste erkänna att vissa delar kan man inte sluta läsa utan man får verkligen leva sig in i t.ex hur Henrika kämpar men aldrig får sin röst hörd och hur Mira ständigt får hjälpa sin alkoliserade mamma. Jag rekommenderar den starkt för ungdomar men kanske även föräldrar med ungdomar till barn eftersom jag själv ibland kan känna igen mig i att föräldrarna inte riktigt förstår hur vi tänker. Jag skulle vilja ge den 7/10 eftersom den faktiskt fick mig att vilja läsa boken och jag är verkligen ingen så att säga “bokmal”.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: