Monthly Archives: januari 2012

Ses vi på söndag?

Tretton glada bloggare har anmält sig till brunchen på söndag. Både nya och gamla namn. Jättekul! Det finns plats för några till om någon skulle vilja svänga förbi.

Vad gäller? Dyk upp på El Corazon klockan 12.00 på söndag, medtag böcker du vill byta mot andra böcker och förbered dig för att nörda loss totalt i ett par timmar eller så. Skulle du behöva guidning från t.ex. centralstationen får du höra av dig. Annars är det ganska så lätt att hitta till den så kallade paradgatan.

Hoppas att vi ses!

Läs också:

På förekommen anledning

Varje vecka hittar flera personer hit till enligt O genom att googla Herbert Einstein. I boken Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann finns denne korkade bror till Albert Einstein med. Han är påhittad. Jonas Jonasson har nämligen skrivit en skönlitterär bok och ingen sann historia.

För övrigt är inte heller filmen Young Einstein från 1988 en sann historia. Albert Einstein var således inte son till en äppleodlare från Tasmanien. Hans viktigaste uppfinning hade inte heller något med ölatomer att göra och han träffade inte sin fru Marie Curie i Sydney.

Vad jag förstår hade Albert Einstein inga syskon alls. Däremot en pappa som hette Hermann och enligt vissa källor en kusin som hette Alfred. Konstigt nog ligger min blogg längst upp i söklistan om man googlar just Herbert Einstein och nu finns troligen också informationen du behöver.

Läs också:

Ruskig, läskig och välskriven

Jag fångades av Amanda Hellberg och hennes blogg redan innan jag läste Döden på en blek häst, en bok som jag tyckte om men inte älskade. Boken stannade dock kvar och Maja Grå har dykt upp i mitt huvud ganska ofta sedan jag läste om henne.  Så ofta att jag bestämde mig för att lägga till Amanda Hellberg på min ”Tvågångerärenvanalista” och jag har sneglat på första boken om henne Styggelsen många gånger. Nu ligger skräck lite utanför min comfort zone och den här boken verkar så ruskigt obehaglig att jag faktiskt inte vågat mig på den.

Istället blev det Tistelblomman som blev min andra lästa bok av Amanda Hellberg. Det är jag glad för. Egentligen är det lite för läskigt för en fegis som jag, men jag absolut älskade den. Miljön är underbar, ett stort, gammalt hus i Skottland som alla i den närliggande byn är livrädda för att besöka. Huset heter just Tistelblomman och det är hit Maja Grå flyttar. Hennes pojkvän Jack, den buttre skotten från förra boken, har redan bott där ett tag och försökt rusta upp huset. Ingen hantverkare har velat hjälpa honom och när han väl fick dit någon gick hantlangaren och dog. I huset självklart.

Maja tycker om huset, hon tycker om att bo där med Jack och hon tycker om byn som det ligger vid. De umgås en del med Tistelblommans ägare Fergus och Annie, som valt att hyra huset istället för att bo där själva. Hon tycker också att det är spännande att husets tidigare ägare var en känd skådespelerska från trakten. Lite väl spännande blir det dock då Jack reser iväg och Maja ska bo ensam i huset.

Maria Gripe var en barndomsfavorit och Tistelblomman påminner om hennes böcker i serien som inleds med Skuggan över stenbänken. Gränsen mellan verklighet och fantasi, mellan det oförklarliga och det logiska är flytande.  Stämningen är helt underbart mystisk och jag läser med skräckblandad förtjusning i ett rasande tempo.

Då inspektör King, Steve King (kan väl inte vara en slump?) dyker upp även i den här boken och erbjuder Maja Grå ett jobb finns definitivt förutsättningarna för en fjärde bok i serien. Då hoppas jag på en som håller sig mer i skräckgenren som Tistelblomman, än i deckargenren som Döden på en blek häst. Amanda Hellberg är nämligen grym på att bygga upp en riktigt spännande känsla i den här boken, som inte kom fram lika mycket i bok 2. Tistelblomman är helt klart en mycket läsvärd bok och nu måste jag verkligen läsa Styggelsen.

 Här kan du förresten läsa en intervju med Amanda Hellberg som var en av luckorna i min julkalender.

Läs också: