Monthly Archives: januari 2012

För att undvika jobb…

Borde skriva på lärarhandledningen till min bok men hittar inte riktigt den energi som krävs. Har inte heller några idéer till blogginlägg. Vad göra? Leta upp en enkät såklart. Den här hittade jag hos Julia Skott. Den har visserligen absolut ingenting med böcker att göra, så jag tog mig friheten att lägga till ett par bokrelaterade frågor i slutet.

 

1. Vad gjorde du för tio år sedan?
2002 alltså. Då arbetade jag på en skola på Hisingen. Höll på att försöka komma tillbaka från en sjukskrivning och var fortfarande ganska tilltufsad efter att ha dragit in i den berömda väggen ganska rejält. Våren och sommaren blev rätt bra ändå minns jag. Det var också året då alla runt omkring oss blev gravida och jag blev mer och mer säker på att ungar inte var någonting för mig. Hur det gick med den saken vet ni ju…
2. Vad gjorde du för ett år sedan?
Då var vi i Thailand, mitt i vår sexveckorsresa och njöt som bäst. Vi borde göra om det! Den här vintern har varit seeeeeg och ändå har den ju just börjat.
3. Fem snacks du gillar
Är oliver snacks? Det älskar jag i alla fall. Chilinötter slinker ner, ostbågar likaså och dillchips eller sourcream dito.
4. Fem sånger du kan hela texten till:
Oj, det är rätt gamla låtar då jag sällan hinner lyssna så intensivt längre. Fem som jag kommer på på rak arm som jag skulle kunna sjunga när som helst utan att glömma ett ord är Somebody och I want you now med Depeche Mode, Ironic med Alanis Morrissette, Norweigan Wood med Beatles och En vän med en bil av Håkan Hellström.
5. Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär:
Köpa ett större hus där jag får plats med ett riktigt bibliotek. Betala av de irriterande studielånen. Jobba mindre, skriva mer och resa ruskigt mycket.
6. Fem dåliga vanor:
Kommer ofta sent, pratar bättre än jag lyssnar, lider helt klart av attitydinkontinens, morgontrött, tankspridd.
7. Fem saker du gillar att göra:
Läsa, skriva, dricka vin, prata, sova.
8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa:
Jag skulle aldrig ta på mig en volangkjol. Inte heller skor med för höga klackar. Tiden är också förbi då jag kan ha tröjor som lämnar magen bar, eller väldigt korta kjolar och jag skulle heller aldrig ta på mig en stringbikini eller ens stringtrosor.
9. Fem favoritleksaker:
iPaden är min absoluta favorit om det nu kan räknas som leksak, gillar även min dator, kameran, älskar min inspelningsbara digitalbox och kanske tv:n är den en leksak?
10. Fem platser där du gärna läser:
I en solstol i trädgården, i soffan, i sängen, på stranden, på biblioteket.
11. Fem böcker du skulle rädda om det började brinna:
 Jag skulle satsa på böcker som inte kan ersättas. Mormors stadböcker t.ex. , räknas de som en? Annars tar jag väl den första. Ur Wilders serie räddar jag helst Gyllene år, de två första böckerna om Anne på Grönkulla är gamla, fina och ärvda. Detsamma gäller mina Kulla-Gulla böcker och måste jag välja en av dem blir det nog den med Tomas Torpare. En sucker for romance som ni märker.
12. Tio personer du vill se göra den här utmaningen:
Gör som ni vill kära ni!

Läs också:

En ny början

Christina Wahldén skriver viktiga böcker och frågan är om serien om Ombeni tillhör de bästa och viktigaste hon skrivit. Första boken heter I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig och där kommer Ombeni ensam till Sverige. Eller, hon har faktiskt bott där ett tag innan vi får träffa henne, men när boken inleds ska hon klara sig själv då hon fyllt 18 och då räknas som vuxen.

Min systers dotter har många pappor är den andra boken om Ombeni, som nu blivit 20 och rotat sig ganska bra. Hon är fortfarande ganska ensam, men hon mår ganska bra trots allt. Det finns hopp och livet är inte lika nattsvart längre.

Ombeni hade två systrar. Nu har en kommit hela vägen till Sverige, men det är inte favoriten Isabelle, utan den arga och buttra Maua. En dag står hon i Sonjas affär och när Ombeni kommer dit är hon osäker på om det verkligen är hennes syster. Det var fyra år sedan de sågs. Fyra år sedan Ombeni lämnade rebellernas läger. Fyra år sedan hon lämnade sina systrar i helvetet. Tanken var att hon bara skulle hämta hjälp, men hon kom inte tillbaka. Istället fick hon hjälp att fly till Sverige och nu finns även hennes syster här.

Med sig har hon sin lilla, lilla dotter som hon döpt till Kitumaini. Maua och Kitumaini flyttar in hos Ombeni som helt plötsligt får ett stort ansvar tilldelat sig. Maua kan inte riktigt ta hand om sin dotter och lämnar henne till och med i mataffären en dag. Dottern har många pappor, alla våldtäktsmän och Maua kan inte riktigt knyta an till henne.

Ombeni arbetar vidare hos Tore på Tores tomater och han har ingenting emot att Kitumaini följer med ibland. En dag berättar han att det finns ett jobb åt Ombeni i Småland och ett litet hus där systrarna kan bo. De reser genom hela Sverige till en liten by där de snart rotar sig. Väntan på uppehållstillstånd gör att de inte riktigt kan slappna av och där Maua får avslag känns allting hopplöst. Advokaten överklagar och väntan blir lång.

Christina Wahldéns båda böcker om Ombeni från Kongo Kinshasa är läsvärd och ganska lättlästa. Därmed inte sagt att de är lätta att ta till sig, då de är väldigt svarta. Sannolika, kanske till och med sanna, och väldigt hemska. Jag rekommenderar dem till alla som på något sätt har med ensamkommande flyktingbarn att göra. Och till alla andra också förresten. Speciellt kanske till dem som menar att det inte finns asylskäl för flickor som Ombeni och Maua i Sverige och dem som tycker att det inte spelar någon roll vart de som utvisas tar vägen. Migrationsverket verkar allt för ofta tillhöra den gruppen.

Läs också: