En vanlig ovanlig deckardebut

Mannen som inte var en mördare drar liket av en pojke genom en skog och gömmer det. Pojken heter Roger Eriksson och när polisen i Västerås får in en anmälan om hans försvinnande gör de ingenting. Detta trots att pojken varit borta i 22 timmar. Han lämnade sin flickväns hus Efter någon dag hälsar polisen på hos hans mamma. Sedan händer ingenting. Nästan 60 timmar hinner gå innan fallet tar fart på allvar.

Polisen som får ikläda sig rollen som ”den misslyckade” är Thomas Haraldsson som inte är den vassaste kniven i lådan. Mest är han kanske bara trött och arg, men de beslut han tar är knappast de bästa. Mest är han upptagen med att göra sin fru med barn och svära över sina chefer. Kerstin Hanser är ”det värsta som hänt honom” och i tanken spyr han galla över den unga, framgångsrika kvinnan som nu ska bestämma över honom. Hon som fick det  jobb han sökte.

Rikskrim blir inkopplade när det visar sig att Roger Eriksson blivit mördad. Torkel Höglund leder gruppen och får väl kategoriseras som den trevliga, ganska vanlige killen. En bra polis helt enkelt som inte gör så mycket väsen av sig. I gruppen finns också Ursula, Vanja och Billy och de åker till Västerås för att lösa mordet.

Skitstöveln är utan tvekan Sebastian Bergman, psykologen som tidigare arbetat inom polisen, men som nu har fullt upp med att knulla runt och tycka synd om sig själv. Han kommer ifrån Västerås och åker dit då hans mamma dött och barndomshemmet behöver säljas.  Han hittar ett brev som han borde fått många år tidigare, ett brev som avslöjar att han troligen har ett barn. För att hitta kvinnan som skrev brevet behöver han hjälp av polisens register och han lyckas övertyga Torkel om att han ska få en plats i teamet. För gammal vänskaps skull. Och för att han är en grym på gärningsmannaprofiler så klart.

Jag har funderat mycket på vad det är som gör att Det fördolda är så himla bra. Jag tror att det främst beror på att författarna tar sina läsare på allvar. De räknar med att de kan både läsa, tänka och lägga ihop ett och ett. Ingenting förklaras i onödan och texten är kompakt, berättaren växlar utan varning och även utan styckeindelning på många ställen. Som läsaren behöver jag vara uppmärksam och det gillar jag.

Trådarna är många och vissa leder inte dit man tror. Vissa leder faktiskt ingenstans och det är faktiskt okej. Något som annars är ett generalfel kommer författarna lätt undan med då allt är så himla välskrivet och trots allt har en mening. Jag är helt klart imponerad.

Det fördolda slutar med en cliffhanger som inte är av denna värld och jag var tvungen att klicka hem fortsättningen Lärjungen direkt. Mer om den senare, men jag kan avslöja att även uppföljaren är bra.

Läs också:

7 comments