Monthly Archives: januari 2012

Mina svar på Y

Har inte mycket energi kvar så här i slutet av januari och det är inte enkelt att då klura ut frågor på omöjliga bokstäver. Dagens bokstav är Y.

Fem ord på Y som ska kopplas samman med ett antal boktitlar. Det kan ni vid det hör laget. Orden är:

Yvig

Yrsel

Ynklig

Ytlig

Ypperlig

 

Yrsel borde Henry i Tidsresenärens hustru få efter att snurra fram och tillbaka i tiden. Flera gånger vaknar han upp naken i en ny tid och torde känna sig hyfsat ynklig.

I Who’s that girl får Charlotte ett ypperligt tillfälle att träffa sitt yngre jag (se där ett bonusord på y). Den äldre versionen är väldigt ytlig, medan den yngre snarare är yvig. Ett intressant möte helt klart i denna charmiga bok av Alexandra Potter.

 

En karaktär med för- eller efternamn på Y.

Har letat och letat och letat i minnet och så fanns han där mitt framför mig. Yngve som Jarle blir kär i i boken Mannen som älskade Yngve av Tore Renberg.

Och så slutligen vill jag att ni berättar om en författare som ni önskar ska skriva ytterligare en bok.

Många är det enkla svaret. Väldigt många. Jag väljer dock Roddy Doyle. Visserligen har jag inte läst hans senaste böcker då historien om Henry inte alls lockat. Skulle dock vilja läsa en bok i gammal god stil då få författare slår en Doyle i högform.

Okej, då är det dags att klura lite och därefter återkomma med några svar. Svara i din blogg eller i en kommentar och lämna gärna en hälsning och/eller en länk så att vi hittar dina svar!

 

Läs också:

Bokalfabet 2.0 del 25

Har inte mycket energi kvar så här i slutet av januari och det är inte enkelt att då klura ut frågor på omöjliga bokstäver. Dagens bokstav är Y.

Fem ord på Y som ska kopplas samman med ett antal boktitlar. Det kan ni vid det hör laget. Orden är:

Yvig

Yrsel

Ynklig

Ytlig

Ypperlig

En karaktär med för- eller efternamn på Y. Undra om det ens går…

Och så slutligen vill jag att ni berättar om en författare som ni önskar ska skriva ytterligare en bok.

Okej, då är det dags att klura lite och därefter återkomma med några svar. Svara i din blogg eller i en kommentar och lämna gärna en hälsning och/eller en länk så att vi hittar dina svar!

Läs också:

Fantastisk fisk mättar många

Kurt är truckförare. Han har varit truckförare i många år. Han tyckte aldrig om skolan, men att köra truck det gillar han. Kurts gula truck är så fin att människor applåderar när han kör förbi. Kurt arbetar i hamnen och kör sin truck fram och tillbaka längs kajen hela dagarna.

Kurt har mustasch och en trevlig fru som heter Anne-Lise. Hon ritar stora och små hus. De har tre barn, Helena som är supersmal, Lill-Kurt som är så lik sin pappa att han omöjligen kunde få ett annat namn och så Bud, lillebror som fått ett namn efter någon amerikansk tv-serie som Anne-Lise har sett.

En helt vanlig dag åker Kurt från det fina huset som Anne-Lise har ritat till kajen med sin truck. På kajen finns en gigantisk fisk. Det ska inte finnas någon fisk på kajen och därför får Kurt den av sin chef. Fisken får följa med hem då den både är stendöd och gratis. Anne-Lise lovar att sätta på potatisen och sedan äter familjen en bit av fisken och det är det godaste de någonsin ätit. Problemet är bara att den inte får plats någonstans.

Familjen bestämmer sig då för att resa runt jorden med Kurts truck lastad med den stora fisken. De drar från land till land och äter hela tiden av fisken som konstigt nog blir godare och godare.

Erlend Loes bok Kurt och fisken är en underbart absurd historia om en osannolik familj på ett osannolikt äventyr. Jag och grabbarna O skrattade ikapp när vi läste den och de vill absolut läsa fler böcker om Kurt.

Läs också:

Trevligt med bokbrunch!

Trots att det blev färre än planerat på bokbloggarbrunchen igår var det riktigt, riktigt trevligt. Trevligt sällskap, god mat och mycket boksnack. Som What you readin? sa är det ibland extra trevligt att träffa nya människor, eller personer man  känner lite lagom, som man delar ett gemensamt intresse med. Att inte behöva prata om det som stressar i livet, eller lyssna till andras problem med det ena eller det andra. Vi pratade bara om bok- och bloggrelaterade ämnen. Någon liten kort mening om skola och jobb, men väldigt lite.

Marias Bokliv, …och dagarna går samt Hanneles Bokparadis har jag träffat förr, men Olika sidor och Boktjuven var dock nya, trevliga bekantskaper. Av den förstnämnda fick jag med mig ett par böcker av Stephen King som ju är med i min Boktolva i år. Baksidetexterna lovar gott tycker jag.

Jag hade självklart glömt kamera, men Hannele och Boktjuven har lagt ut fina bilder.

Med tanke på alla magsjukor och förkylningar som satte stopp för flera andra att närvara får vi väl ta en ny träff när vabruari är över. Då är det dessutom inte filmfestival.

Läs också:

Det finns böcker och så finns det BÖCKER

Det finns en bok som jag följt sedan den var bara några tusen ord gammal. Jag har följt den medan den vuxit, åkt till lektör, skrivits om, rest till förlag, hittat ett förlag, blivit kortare och kortare och snart alldeles färdig.

I maj kommer den ut, Alltid du av Pernilla Alm, som numera bloggar här och ibland här. Kvinnan med så mycket energi att en duracellkanin skulle bli avundsjuk. Nästan hela tiden ska tilläggas.

Jag är säker på att det är en bra bok. Trots detta är jag lite, lite nervös att läsa den. Tänk om jag inte gillar den alls. Vad gör jag då? Jag som har så jäkla svårt att ljuga.  Jag minns när jag skulle se en god vän uppträda för första gången. När hon kom ut på scenen och skulle ta första tonen i en sång höll jag andan. Redan efter några sekunder kunde jag andas ut. Klart hon var strålande. Eller när en annan kompis gav ut en bok. Då var jag också nervös i onödan.

Klart det kommer att bli skitbra Pernilla! Jag håller tummar och tår, men det behövs säkert inte.

Läs också:

Vi håller på med en viktig grej

Vilken underbar bok Vi håller på med en viktig grej  är. Historien om Sara som är elva år och ser en video med ett nytt band på Bullen. De heter Spice Girls och nu börjar Sara tokälska Spice Girls. Hon knyter upp t-shirten så att magen blir bar, skriver SPICE GIRLS med spritpenna på armen och drömmer om att sjunga och dansa som Sporty Spice.

Tyvärr har hon bara de tråkiga tv-kanalerna och ser inte Spice Girls så ofta som hon önskar. Och ja, de tråkiga kanalerna var verkligen tråkiga då. Nu fick vi MTV, detta paradis till tv-kanal, runt 1990 men dessförinnan fick man nöja sig med att kanske få en skymt av idolerna på Toppstationen. Då behövde man dessutom stå ut med Clabbe.

I skolan verkar Sara vara ganska ensam. Sedan träffar hon Rebbe och tillsammans bildar Spice Girls största fans en helskön duo. Tänk att Rebbe vill vara kompis med Sara fast hon går i sexan och Sara bara i femman. Fantastiskt stort och underbart. Ett år var väldigt mycket då.

Sara och Rebbe blir bästa kompisar. De vill göra allt tillsammans, men ibland är det svårt att klar av att vara stor och klara sig utan mamma och pappa. Som när  deras pappor lämnar dem för att gå ut och ta några öl. Först känns det spännande att vara ensam hemma, men inte länge.

Jag tycker mycket om både Sara Hanssons sätt att berätta och hennes enkla, träffsäkra illustrationer. Det är skickligt att låta bilderna berätta så mycket, men ändå framstå som enkla och lite naiva. Det passar flickornas pendlande mellan att vara barn och vuxen. Att vara enkel och komplicerad. Att försöka hitta sig själv som något annat än ett litet barn, samtidigt som det är så himla mysigt och viktigt att få gråta ut i mammas eller pappas famn.

Det här är en bok att läsa om. Känslan kommer troligen att växa för varje gång jag återser Sara och Rebbe. Kanske kan jag då också sätta mig mer in i hur deras föräldrar försöker pussla ihop sina egna liv i tider då det var så otroligt viktigt att finna sig själv, något som inte kunde göras inom äktenskapet.

Behöver jag säga att jag varmt rekommenderar Vi håller på med en viktig grej?

Läs denna varma och känslofyllda berättelse omedelbums. Detta oavsett om du själv var ung när Spice girls var stora eller inte. Någon gång har du eller dina barn varit i åldern som brukar kallas mellanåldern och då har du troligen stort utbyte av läsningen. Det är en så fin bok helt enkelt som är värd många, många läsare.

Läs också:

Astrid i mina tankar

Den 28 januari 2002 dog Astrid Lindgren och det betyder att det är tio år sedan idag. Det kräver självklart ett blogginlägg.

Jag är så glad att grabbarna O börjat uppskatta Astrid Lindgren på riktigt. Tidigare har de sett lite Pippi och ibland Emil, men intresset har inte varit jättestort. Nu har vi läst Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta och båda böckerna har gjort succé. Ni har väl sett filmen om Bröderna Lejonhjärta?

Själv tyckte jag som barn mest om Bullerbyn och Madicken. De minst händelserika berättelserna kan tyckas, men jag var lättskrämd. Den senare är dessutom fantastiskt filmatiserade och Allan Edwall är som vanligt vansinnigt bra. Frågan är dock om han inte är allra bäst i Rasmus på luffen. Saltkråkan tyckte jag också mycket om, men den har tiden liksom sprungit ifrån. En annan filmatisering som inte riktigt håller är den om just Bröderna Lejonhjärta och den får gärna spelas in på nytt.

Lagom till tioårsminnet av en av våra största författare sker en del saker. Bland annat öppnas Astrid Lindgrens arkiv, men originalmanuskript, anteckningsböcker och en stor samling brev,  på Kungliga Biblioteket. Allt material är sökbart, men för att få tillgång till det mest personliga måste författarens familj ge sitt tillstånd. Arkivet finns på Unescos världsarvslista och jag måste säga att det hade varit hur coolt som helst att få botanisera där.

Dessutom ges skriften Aldrig våld ut. Den innehåller det tal som Astrid Lindgren höll då hon 1978 mottogs tyska bokhandlares fredspris.

I Gp fanns idag följande citat:

Måste vi inte, efter alla dessa årtusenden av ständiga krig, fråga oss om det är något konstruktionsfel på hela människoarten, eftersom vi alltid griper till våld.

Och ja, det kan man verkligen undra.

Läs också:

Dags att skicka lite böcker

De fängslade journalisterna Martin Shibbye och Johan Persson planerar att bygga upp ett bibliotek i Kality-fängelset där de befinner sig ett tag till. Förhoppningsvis inte så länge som elva år. Oavsett hur länge de tvingas vara kvar vill de sätta igång detta projekt som helt klart är en grym kulturell gärning. Alla har rätt till litteratur och språk.

Nu ber de allmänheten om hjälp och vi uppmanas att skicka böcker på olika språk tillsammans med ett brev på engelska till Martin och Johan.

Fängelseledningen har godkänt förslaget och detaljerna för hur det rent praktiskt ska organiseras ska diskuteras i början av februari då etiopiensvenskarnas anhöriga kommer dit.

Skicka bok och brev till:

Johan Persson / Martin Schibbye
Kality Prison Zon 7
Addis Abeba Prison
Administration
P O Box 2436
Addis Abeba
Ethiopia

Du kan också bidra till Journalistförbundets och Reportrar utan gränsers insamling till förmån för de svenska journalisternas omkostnader. Betala in på bankgironummer 5567-3818 och märk inbetalningen ”Martin och Johan”.

På Journalistförbundets hemsida kan du läsa mer om hur du kan göra för att hjälpa till.

 

Läs också:

Det är bra med utmaningar…

Naggade som mål att läsa böcker från många olika länder i år. Gärna från Sydamerika, Asien eller Afrika.

Hittills i år är nio av tolv böcker skrivna av svenska författare.

De andra författarna kommer från USA.

De tre böcker jag håller på att läsa aktivt just nu är skriva av författare från Sverige och USA?

Ett fett F än så länge alltså.

Jag skulle läsa nordiskt och har läst 0 sådana böcker. Visserligen ligger Sverige i Norden, men det räknas inte riktigt.

Jag skulle sträva efter en jämnare könsuppdelning. Kvotera in en och annan gubbe.

Av de 16 författarnamn som står på de lästa böckernas omslag är 8 kvinnor och 8 män. Utan kvotering I might add.

Klart godkänt. Värt ett A med tanke på det jämna utfallet. Härifrån kan det bara gå utför.

Jag skulle läsa hyllvärmare.

Hittills har jag läst 0 sådana.

Inget betygsunderlag alltså, vilket gör att det inte ens blir ett F.

Jag skulle läsa fler e-böcker.

Hittills har jag läst 5 sådana.

Och biblioteksböcker.

Summa 6 än så länge.

Värt ett E tycker jag nog. Eller nog förresten, det är väl ett ord som är förbjudet när det kommer till betygssättning. Väl också kanske. Och kanske.

Nu blir det nobelpristagare och då lär de vita, medelålders männen bli fler på läslistan. Bra för könsbalansen kanske, men knappast för den geografiska spridningen. Lite Sydamerika visserligen.

Hur går det med dina läslöften?

Läs också:

Ja, fast nej, fast typ, ibland, om jag vågar

Veckans bokbloggsjerka hos Annika föranleder ett lite mer virrigt svar än vanligt och det säger inte lite när det gäller mig. Frågan lyder som följer:

 

Om du hittar en bok du gillar går du då bananas för att få tag på samtliga böcker som denna författare har skrivit?

Ett kort svar på frågan skulle kunna vara ”det beror på” men just korta svar är väl inte riktigt min specialitet. Istället ska jag försöka förklara ungefär hur jag fungerar. Ibland när jag läser en bok jag verkligen älskar ser jag till att med en gång läsa vidare i författarens produktion. Detta gäller främst om det handlar om deckare som dessutom slutar väldigt spännande. Där har ni också skälet till att jag ganska ofta väntar med att läsa deckare tills författaren gett ut 2 eller 3 böcker. Något av det värsta som kan hända är nämligen att läsa en debutdeckare som är galet spännande och sedan inte kunna läsa vidare. En icke eftersträvansvärt situation.

Ibland blir reaktionen dock precis tvärtom. Jag läser en bok som jag absolut älskar och vågar sedan inte läsa något mer av författaren. Författarens första bok växer till något otroligt, fantastiskt, hysteriskt underbart i minnet och det blir bara värre. Ju längre tid det tar, desto svårare blir det att våga återse författaren.  Därav min två-gånger-är-en-vana-utmaning.

När jag var tonåring var det definitivt alternativt ett som gällde, men nu blir alternativ två vanligare och vanligare.

Hur gör du?

 

 

 

Läs också:

« Older Entries