Om jorden och universum

Sören Bondeson nominerades oväntat till årets Augustpris för bästa skönlitterära bok. Lite typisk, är min första tanke, då En m3 jord är en så himla svår liten bok. Sådär konstig som många är rädda att poesi ska vara. Svampar som kommunicerar genom slem, uppräkningar av smådjur, funderingar kring amöbor och celler, listor av fosfater, järnoxider och kiselsyra, ciliater – jag var tvungen att slå upp vad ciliater är.

Samtidigt är det också en alldeles vansinnigt spännande liten bok. Allt handlar om jord, kanske. Mull, mår, grovmo, blekjord, eller? Kanske inte. Troligen inte. Jag brukar bestämma att lyrik för tolkas som tolkaren vill och bestämmer därför att den handlar om livet. Eller snarare om att få perspektiv på vår lilla, lilla del i det stora. Vårt liv som är så viktigt, men inte världsomvälvande.

Vissa strofer är allmängiltiga:

 

Att se sig omkring är inget svar

och hela tiden uppstår

nya ritningar av verkligheten.

Det finns en medgörlighet

i det som omvandlas

och äts genom varat.

 

Vissa rader lysande som:

Jag misstänker att även vår hjärna har en mycket hemmagjord karta över tillvaron.

 

eller från en av mina favoriter, Prim i kapitlet Mull:

 

De flesta djurarter klarar sig

alldeles utmärkt utan att släpa runt

med ett krångligt tankesystem.

 

eller den här från Ters i kapitlet Grovmo:

 

Ta gångvägen förbi området

med hoppstjärtar och kvalster.

Undvik att uppge att allt liv på jorden

har sin grund i kaos och död.

 

och hur tänkte du här Bondeson?

 

Ibland längtar jag tillbaka

till gråsuggornas diskbänksrealism

som förenklar handlingen.

 

Det här är en bok som verkligen är unik. Helt galen på många sätt, men kanske främst galet kreativ. Mikrobiologen goes poet. Hur kommer man ens på en sådan här idé? Jag kan inte låta bli att både tycka om och fascineras av turerna i En m3 jord som jag får följa med på. Det är en tänkvärd resa på många sätt.

Är det bra? Jag vet inte. Det är välskrivet, genomtänkt och habilt. Ibland är det väldigt bra, men långa stunder är det bara konstigt. Bra konstigt vissa stunder, men ibland bara rent konstigt. Jag är glad att jag läste och kommer kanske läsa om, för det är ingen lättillgänglig samling det här.

Läs också: