Äh, så farligt är det väl inte?

På lunchen i måndags diskuterade jag och en kollega Babel, en eventuell ny programledare, fin och ful litteratur och om den senare verkligen passar i just Babel (kollegan hade diskuterat detta med en kompis och var arg över hans snobberi) och någonstans konstaterade vi ändå att all läsning är bra läsning, trots att vi kanske inte vill läsa alla böcker. Jag förordade dock serier som avslappningsläsning, för att man då slipper sätta sig in i alla personer och bara kan köra på, tipsade om Elly Griffiths, men konstaterade att översättaren till tredje boken hade gjort ett mediokert jobb och när nu fjärde boken ska översättas av samma person blir det nog bättre att läsa den på engelska.

Någonstans där spärrar kollegan upp ögonen och utbrister: ”Men Linda, du har väl ändå inte koll på översättare, du är knäppare än jag tror” (typ så, mitt minne är inte så bra, men ungefär så sa hon)

Alltså behöver jag egentligen inte testa om jag är bokberoende, men lite kul är det ändå. Så himla knäpp är jag väl inte tänker jag? Är inte det vad som är bäst med bokbloggarvärlden förresten, att alla andra är så knäppa också att alla nördigheter känns helt normala?

Frågorna hittade jag hos Henrik:

Om du är på middag eller fest slutar det alltid med att du diskuterat minst en bok under kvällen.

Eh, jo minst en bok och inte i slutet av kvällen utan med start efter typ fem minuter och då anstränger jag mig ändå för att inte trilla dit. Det bara blir så.

Om du har en timme ledigt, ensam hemma, slutar det ofelbart med att du läser.

Jag läser gärna, men sedan bloggandet kom in i mitt liv blir det inte sällan blogginlägg istället för en bok. Men visst är det grymt skönt att läsa när det är tyst och lugnt hemma!

Du säger om bio: ”Ja, filmen var okej, men jag har läst boken också, och den var bättre”.

Det är klart jag säger så då det stämmer i 99% av fallen.

Du vill inte erkänna det, men dömer ibland ut människor som säger att de aldrig läser.

Jag gör det inte bara ibland och jag erkänner det dessutom. Däremot spelar det mindre roll vilka böcker man läser (även om jag kan döma ut någon lite lätt som inte förflyttar sig alls utanför Marklund-land) Det är också viktigt att komma ihåg att det inte måste vara böcker man läser, min pappa lusläser tidskrifter men läser sällan böcker och honom har jag full respekt för. Det handlar mer om att jag dömer människor som inte är intresserade av att vidga sina vyer.

Du får panik när någon bok blir riktigt omtalad, och du har missat den.

Panik ja, rejäl sådan dessutom.

Om du har barn försöker du indoktrinera dem till att bli små bokmalar.

Det är redan gjort. Förstår inte varför man ska nöja sig med att försöka, de har inget val de små liven.

Du kan inte tänka dig att slänga böcker, ens om de är usla.

Just slänga är svårt, om det inte rör sig om slitna Ögonvittnen berättar från 1963. Jag har dock börjat ge bort böcker jag inte vill ha till t.ex. Röda Korset. Jag tar också en del till jobbet eller ”råkar” glömma dem på bussen.

 

Svarar man ja på alla frågor är man bokberoende och då jag faktiskt svarar lite nja på minst en fråga måste det väl vara så att jag inte är så farligt beroende, eller?

 

Läs också:

3 comments