Monthly Archives: november 2011

Jag önskar mig en Babeldrottning

Just igår ägnade jag mig mer åt #skolchatt än åt Babel, men jag brukar sitta klistrad. Förra veckans program var en riktig höjdare och nu är till och med en skeptiker som jag redo att börja snegla på den numera välklippte Knausgård.

Babel ja, programmet kommer att finnas kvar, men Daniel Sjölin försvinner. Tråkigt då han är en mycket bra programledare, men jag förstår att han vill pröva annat. Nu kan man följa hans dagliga minnesluckor på Babelbloggen.

Vem blir då nästa programledare? Jag önskar mig någon av Johanna Koljonen och Jessika Gedin. Två mycket kunniga personer som skulle kunna göra något eget av programmet, utan att förstöra det och göra det till något käckt och brett underhållningsprogram. Inget fel på det käcka och breda, men just när det gäller Babel vill jag även fortsättningsvis bjudas på nörderi på hög nivå.

För några veckor sedan handlade Bokhoras fredagsfråga om önskemål om programledare och i kommentarerna finns förslag som Eva Beckman och Yukiko Duke. Bra förslag, men Beckman har redan lett programmet och Yukiko Duke är nytillträdd redaktör för ViLäser så jag tror inte på dem just nu.

Vem vill du ska leda Babel nästa säsong?

Hittade förresten denna eminenta sammanställning av de böcker som tagits upp i programmen. Något att kika närmare på vid tillfälle.

 

Läs också:

En trio annorlunda pappor

Jag skrev om en hel del litterära pappor i söndags då det var fars dag, men jag ger mig ändå på veckan tematrio. Min trio består av tre fadersfigurer snarare än pappor. Biologiska sådana är de hur som helst inte.

1. Först ut är Tom som i  boken Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian tar emot en pojke som evakuerats från London under andra världskriget. William, som pojken heter, är en trasig liten unge som finner tryggheten i den från början både bittre och buttre änklingen Tom. En underbar bok som jag läst många, många gånger.

2. I den självbiografiska boken Att rosta bröd berättar Roger Rosenblatt om hur det är att få ta en större del i sina barnbarns liv då hans dotter dör. En saklig bok som väcker starka känslor.

3. Oskar luffar runt och njuter av livet när han träffar barnhemspojken Rasmus som rymt från ett liv han inte vill leva. Han ger sig ut på jakt efter de perfekta föräldrarna och visst hittar han dem. Rasmus på luffen är en av mina absoluta favoritböcker av Astrid Lindgren. Filmen är tack vare underbare Allan Edwall minst lika bra.

Läs också:

Vår ostädade sanning

Ibland, eller snarare oftast, råder det totalt stökkaos hemma hos familjen O. Då tänker vi att vi behöver göra ett gemensamt ryck och så gör vi det. Oftast efter att vi svurit över stökigheten under en alldeles för lång period. När det är städat och fint finns fortfarande en del kaos kvar, men det blundar vi för och njuter av att huset är godtagbart städat. Det godtagbara läget brukar hålla en dag eller så.

I Family Living: Den ostädade sanningen får vi prov på hur det kan vara i en småbarnsfamilj. Lotta Sjöbergs illustrationer bjuder på igenkänning och en hel del skratt. Perfekt läsning den här tiden på året, när kravfyllda december snart är här.

Del 1 handlar om drömhuset och hur kärleken till staden och den lilla lägenheten blir lite ansträngd då barnen kommer. Visserligen lockar stadens nöjen, men rent krasst har småbarnsföräldrar inte tid med det, men ändå. Att flytta från stan är ett stort steg och varför behöver man egentligen ett stort hus om alla i familjen ändå lever på varandra i ett rum och troligen också knör ihop sig i en säng.

Ofta landar barnfamiljen i ett stort hus ändå. Gärna ett renoveringsobjekt och den lilla fritid som finns kvar äts upp av diverse mer eller mindre genomtänkta husprojekt.

Den sannaste sanningen av dem alla torde vara ”nattningen blir kortast om man somnar själv först” och det bästa tipset för egentid måste vara detta:

 

 

 

Läs också: