Mellan hopp och förtvivlan

 

Jag har läst Aase Bergs sjätte diktsamling Liknöjd Fauna, som verkligen inte liknar något annat jag läst. Jag skrattade högt vissa avsnitt, berördes av det stillsamma och vackra i andra och undrade hela tiden vad som skulle komma härnäst. Varje sida bjöd på en överraskning i denna samling med enormt tvära kast.

Liknöjd som i lik som är nöjda, som att bara vara nöjd när alla kring en är lika, som att vara nöjd med att ingenting förändras, eller kanske att vara likgiltig och nöjd med det. Faunan som i just jorden som maskarna på bokens framsida krälar i, eller som vårt samhälle, som jorden, som allt liv. Det liv som vi många gången slarvar bort. Den jord som vi förstör. Människor är inte mer än ett krälande djur i den fauna vars behov vi är likgiltiga för. Berg konstaterar att ”vi är alla insekter för alla har en hjärna”.

Det är svårt att fånga en diktsamling i ett blogginlägg. Jag vet bara att jag älskade boken, men samtidigt inte riktigt kunde förstå hur en sådan bok kunde bli skriven. Vad rörde sig egentligen i Aase Bergs huvud när hon skrev den? Är det kreativitet eller galenskap? Och vem är i så fall galen?

Bäst är hönsen, de olika kacklande hönorna som berättar om sina åsikter. Som talar med ett språk de inte behärskar om saker de egentligen inte förstår, men vill inbilla andra att de fattar.  Jag har vikt en massa hundöron, det får man i böcker där vissa delar inte får tappas bort.

En dikt som fick mig att skratta högt är denna:

 

Höns Kön

 

Förhandlingsläget är svårtolkat med vi misströstar aldrig inne i vår Kris

Kommission. Vi vill samtidigt framhärda

att vi inte är av honkön. Vi laborerar med

hierarkier, alltså är vi män. Avser även på

tuppen, överbuffelhavare vidnämnd Pege.

Vi avvaktar Peges uttal. Pege producerar på

skärmen.

 

AsEA – 12  12%

XXXC 12 Fibr. Kvk – 1,73,2 %

Knr Bs China – 3,2     1,12 %

Fksma M.sivert + – negativ

Där satt den! Rak pinne! Så jävla toppen!

 

 

Och så lever vi i vårt kapitalistiska samhälle väntande på att en mäktig man, kanske vid namn Pege ska informera oss om läget på ett språk han kanske inte behärskar. Syftet är dock inte att han ska behärska, utan att andra ska hållas ovetande om vad som egentligen sker. Det är vi och dom. Dom har i detta fall makt. Vi har det inte.

Boken beskrivs som ”en slutgiltig sammanfattning av den kapitalistiska apokalypsen” och visst är det jordens undergång som skildras.  De kacklande hönorna tycks symbolisera maktens män på olika ställen. De söker hönsmaktsordningen. De försöker göra livet så bra som möjligt för sig själva. Några är rädda för dem som inte är lika. För dom, som inte är som vi. Dessa kacklande politiker känner vi igen. Också dessa har en ovana att slänga sig med coola ord, som felanvända visar hur lite de egentligen förstår av den värld vi lever i.  Bland hönorna anas såväl moderater som sverigedemokrater, men det ligger kanske också i min tolkning. Helt klart är att det samhälle som hönorna skapar inte funkar bättre än det gamla. Det är inte bara de som är annorlunda som ska bort, utan även de gamla. Den stackars ”Papigojan” t.ex. som är 65 år och ”arbetsbelastning och jätteful”. Underbart.

Bland dessa galna dikter om dyslektiska hönor, finns de mer finstämda, som till exempel del här:

 

Fågelsommaren

är här nu

med sitt heltäckande

kodsyste

 

I don’t think

they sing

They just screach

in pain

 

Liknöjd Fauna är en bok som jag kommer att återvända till. Helt galen och samtidigt helt galet vacker. Lättillgänglig och samtidigt helt omöjlig att förstå. Lätta ord blandas med påhittade formuleringar som inte betyder någonting, eller kanske gör de det? Det är en bok att läsa, njuta av, skratta åt, tolka eller bara låta tankarna vara. Det finns inget facit, inget sätt man måste tolka texterna på, men ett ganska tydligt budskap om att vi borde fundera över vad vi håller på med. Helt klart är att Aase Berg är extremt kreativ, modig och kanske en liten smula galen. Det är bara hälsosamt att våga tänja gränserna för språket. Jag gillar det i alla fall helt klart. Kanske inte en diktsamling att börja med, men en synnerligen annorlunda och välskriven sådan. Coolt också att protestera mot vårt samhälle på det här sättet. För en protest är det, mot de som har makten och inte alls förvaltar den väl.

Vill du läsa ”riktiga” recensioner om Liknöjd Fauna kan du kika in hos DN där Sverker Lenas imponeras av Bergs kraftfulla och flerstämmiga poesi, eller hos SvD där Jesper Olsson har svårt att göra en helhet av de galna hönsdikterna och de mer finstämda små betraktelserna.

Boken är ett recensionsexemplar från Albert Bonniers Förlag

Läs också: