Ibland lär man sig något nytt. Jag lärde mig till exempel att det finns folk som alltid hör det de läser i huvudet. Som musik. Konstigt.
Jag har tänkt en hel del på det här och insett att jag visserligen inte hör röster, men väl ser en massa bilder. Som bio i huvudet, men faktiskt utan ljud. Lite konstigt det också kan tyckas.
När jag i helgen har läst Adonis av Jens Liljestrand har vännerna levt i mitt huvud. Både när jag läst, men kanske främst mellan lässtunderna. En riktigt bra bok stannar i huvudet även då jag inte läser. Som en film ibland, men oftast som ögonblicksbilder. Inte alltid så skarpa, men fyllda av både färg och känslor.
Jag ser vännerna, deras leenden, deras gester. Jag ser dem både unga och gamla. De sjunger och då kommer även ljudet, men de talar inte. Jag ser sommarstugan de träffas i, festlokalerna de sjunger i, kyrkan där en av dem begravs. Jag ser joggingturerna, kräftporslinet och tårtan till Liam 5 år.
Det är några sidor kvar innan jag kan skriva om boken som helhet, men tills dess njuter jag lika mycket av boken som av bilderna som just nu far igenom mitt huvud.
Kompetens är kanske inte det rätta ordet, men vi har fixat en del idag. Nya stövlar, jackor, mössor och vantar har inhandlats. En sväng till Panduro blev det också då Storebror hade ett presentkort. Vi köpte dock lite färg och en stor målarduk också. Hej då tusenlappar. Röran har rensats en del och vi har hunnit mysa mycket dessutom. Till middag blir det broccolisoppa och blåbärspaj.