Hoppas, hoppas, hoppas

Omslaget till boken Hoppas av Åsa Anderberg Strollo antyder att någon skulle vilja hoppa. Jonna har skäl att hoppa, men fler skäl att hoppas. I alla fall ett tag, men det finns en gräns för hur länge man kan ha hoppet kvar.

Jonna hoppas att mamma ska välja henne framför sin nya kärlek. Hon hoppas att mamma ska vilja fira jul med henne istället för att dra iväg utomlands. Hon hoppas förgäves. Mamma åker, mormor bryr sig inte heller om jul och Jonna drar hon också. Hon tar sin ryggsäck och reser till Stockholm och mitt i julruschen går hon från affär till affär och säker jobb. Det är svårt, för att inte säga omöjligt.

Vad är det som får henne att ta steget? Vad är det som gör att hon föredrar att vara hemlös i Stockholm framför att vara osynlig hemma? Hoppet om ett bättre liv kanske, men framför allt hoppet om att någon faktiskt ska sakna henne.

Varför åker hon inte hem? För att hon inte har något, är det enkla svaret. Visst har hon någonstans att bo, men inget hem. Hon ringer hem till sin mormor flera gånger och hoppas att hon ska uttrycka någon sorts saknad, men det gör hon inte. Mormor märker först inte ens att Jonna är borta och saknar henne gör hon knappast. Har Jonna då verkligen ett hem att åka tillbaka till?

I Stockholm är det kallt. Att sova ute går inte och många av de bra platserna inomhus är redan upptagna av andra som inte heller har ett hem att fira jul i. Det är en dyster bild av Stockholm som Åsa Anderberg Strollo ger. Ett Stockholm där alldeles för många lever ett alldeles för marginaliserat liv.

Jonna hittar någon sorts trygghet ändå. Hon träffar Alex i simhallen och får en plats att sova i några dagar. Kläder fixar hon i omklädningsrummet och vandrar ut med en varm dunjacka. Alex ska bli dansare och vara med i en föreställning. Säger hon. Hoppas hon. Men egentligen handlar det om helt annan dans.

Sedan finns Elina, flickan som försökt att skapa ett eget hem. Som kanske slutat hoppas på att hennes andra hem någonsin ska bli ett värt namnet. Jonna blir en av många vilsna själar och finner någon slags gemenskap.

Hoppas är en synnerligen välskriven och gripande bok. Jag känner så med Jonna och hoppas, liksom hon, att livet ska vända för henne. Att hon ska hitta ett liv värt namnet och ett hem som verkligen är hemma. Hoppas kan man, men livet är inte alltid enkelt.

Det här är en väldigt viktig bok och jag vill definitivt läsa mer av författaren. Åsa Anderberg Strollo är nominerad till Deckarakademins pris Spårhunden och jag hoppas verkligen att hon får priset när det delas ut på Bokmässan.

Gilla Böcker är helt klart ett förlag att lita på. Alla böcker jag läst från dem hittills har varit mycket bra. Fortsätt så!

 

 

Läs också:

4 comments