Säg hej till Johanna Ö

© Simon O. Cederquist

Johanna Ögren bloggar om böcker på Bokhora och är ansvarig utgivare för tekniktidningen Gadgette.

Sajten Lilla Gumman har hon dock lämnat, men boken med samma namn är definitivt aktuell. Inför Bokmässan har hon tagit sig tid att svara på några frågor. Håll tillgodo!

Du är aktuell med Lilla Gummans gör-det-själv-guide, som du skrivit tillsammans med Karin Adelsköld. Hur föddes idén till denna bok?

Det var faktiskt förlaget som kontaktade oss och ville att vi skulle göra något ihop och ingenting vi hade tänkt på själva. Men sedan var vi ganska delaktiga i hur själva boken skulle utformas. Karin kom på att vi skulle göra den utifrån olika rum i ett hus och jag gillade det tänket. Vi har jobbat mycket med samma personliga tilltal som då fanns på sajten. Det har resulterat i en bok som jag tycker lyckas vara både lärande och litterär, på något vis. Eller i alla fall lite mer pratig och kompisaktig än de flesta gör det själv-böcker.

 

Jag har läst kritiska röster som menar att boken nedvärderar kvinnor, andra tycker att den är lysande. Kan du förstå att någon kan provoceras av er bok? Varför tycker du att er bok behövs?

Ja, det kan jag förstå. Det finns många som inte tycker att man ska blanda in könsaspekten i det här. Det mesta som skrivs i den här genren är inte heller uttalat för män, men kolla alla instruktionsbilder och guider – det är bara män på bilderna. Texterna är också ofta utformade utifrån att det är en man som ska genomföra det även om man inte explicit säger det. Vi har inte heller pratat om att vår bok är enbart för kvinnor, ändå tycks det provocera många att vi vänder oss till båda könen i tilltalet. Men boken behövs. För att visa att det faktiskt finns alternativ till övrigt i genren, för att stärka självförtroende hos både kvinnor och män att våga göra saker – det tycker jag är bokens främsta uppgift. Att peppa folk till att våga testa göra saker, oavsett kön.

Teori är en sak, praktik en annan. Lever du som du lär?

Till 90%! Jag är lat av naturen och tycker det är ganska skönt när någon annan tar tag i saker. Oavsett om det är min man, eller min mamma som borrar upp hyllorna i arbetsrummet t ex. Men jag tycker att det här har blivit bättre sedan min son föddes. Jag vill gärna vara en bra förebild för honom , han ska tycka att det är naturligt att både mamma och pappa hanterar verktygslådan eller tar hand om tvätten.

 

Som bokbloggare tänker jag främst på dig som en av Bokhororna. Ni har tilldelats Forma Book Blog Award, som delas ut på Bokmässan och jag måste faktiskt ställa den klassiska frågan; hur känns det?
Väldigt hedrande! Jag blir alltid väldigt rörd och glad när vi får priser och nomineringar som allmänheten varit delaktig i. Jag tycker att vi skribenter egentligen bara är kanske 50% av sajten, den andra halvan står ju läsarna för.

I slutet av september är det Bok- och biblioteksmässa i Göteborg. Kan du dela med dig av ett bokmässeminne?

Första året jag var på mässan var 2007, det var fantastiskt roligt. Då hade vi så fina bokhorepins som vi tryckt upp och nålat fast på våra kappor och på spårvagnen en av de sista bokmässedagarna var det en liten tant, 80+, som kom fram och frågade var man kunde köpa en sådan. Alla kan tydligen vara en bokhora! Då blev jag väldigt glad.

 

Vad har du för planer inför årets mässa?
Färre än de brukar vara. Vi har ju fått barn, och även om det är andra året han är med på mässan, så blir det annorlunda i år. Förra året var mormor med som barnvakt så mycket kunde flyta på som vanligt med mässfester och annat. Nu blir det lugna kvällar på hotellrummet istället misstänker jag. Och förmodligen ännu färre seminarier.

 

Slutligen,  det här är en bokblogg skulle jag vilja be dig tipsa om en läsvärd bok som du tycker att fler ska läsa.

”Min Kamp” – en serieroman av Mats Jonsson – bokhororna tycks älska dessa kamptitlar! Jag läste den i helgen och jag grät, skrattade, knöt näven, och bara NJÖT. Det kommer vara en av årets bästa böcker för mig, så mycket kan jag säga redan nu. ALLA ska läsa.

Läs också: