enligt O

Tankar från en bokberoende

Dag: 8 september, 2011

En kulturell enkät

En styck enkät från Ord och inga visor. Alltid trevligt!

 

Författare jag skulle vilja intervjua:

Oj, i teorin ganska många, men i praktiken skulle jag nog skita på mig av skräck gällande de flesta. Engelska går också bort, då jag säkert bara skulle börja stamma och sluddra. Mitt val blir Katarina Wennstam, då hon skriver intressanta böcker och dessutom verkar trevlig. Trevligheten grundar jag på absolut ingenting, men så blir det ändå.

Bok jag ser fram emot mest:

Hmmm, svårt. Jag har konsulterat min lista och kommit fram till att det nog är Liknöjd Fauna av Aase Berg.

Den här personen vill jag ge Nobelpriset:

Helst ser jag Tomas Tranströmer som vinnare, men jag hoppas också på Assia Djebar som skriver bra om kvinnors situation.

Inspirationskälla:

Supersvår fråga. Vet inte om jag har någon speciell person som inspirationskälla, inte heller är jag en person som går ut i naturen och finner inspiration. Om jag ändå skulle välja en person får det bli Karin Alfredsson, som jag tycker skriver riktigt viktiga böcker och kombinerar skrivandet med ett stort engagemang för världens utsatta.

Ett snyggt bokomslag:

De nya klassikerna från Bonniers är fantastiska, men jag väljer ändå Kom och hälsa på mig om tusen år av Bodil Malmsten. Vacker bok och suveränt innehåll.

Bok jag läst många gånger:

Förr läste jag alltid om böcker många gånger, men det händer sällan numera. Undantaget barnböcker då och Gruffalon av Julia Donaldson kunde jag i en period utantill. Underbar bok förövrigt!

Favoritläsning på hösten:

Jag läser nog inget speciellt just om hösten, förutom säsongens nyheter då.

Några filmer jag vill rekommendera:

Dvd-aktuella Black Swan är ruskigt bra och när det gäller gamla filmer vill jag rekommendera Good Will Hunting (älskar, älskar, älskar Minnie Driver) och Cinema Paradiso.

En låt jag ständigt återkommer till:

En låt som gör mig glad och som dessutom handlar om det jag älskar mest, semester i solen, är Weezers Island in the sun.

Senast köpta bok: 

Det var Women of Sand and Myrhh av Hanan Al-Shaykh som jag tänker läsa närmaste månaden.

En kortare lista

Tanken är att jag ska läsa någon av böckerna som är nominerade till Man Booker Prize och troligt är att det blir en tur till English Book Shop på mässan (för de är väl där hoppas jag). Förra året fick jag nämligen bra tips där.

Nu har korta listan för året kommit och jag går tillbaka till inlägget om långa listan.

Att  The sense of an ending av Julian Barnes finns med är knappast någon överraskning, då han setts som favorit. Två debutanter tar också plats bland de stora. nämligen A.D. Miller med sin bok Snowdrops och Stephen Kelman, vars Pigeon English verkar udda och/men bra.

Kanske konstigare att The Stranger’s Child av Alan Hollinghurst inte finns med, då han var den på långa listan som var favorittippade. En annan bok som saknas, trots att den fått mycket uppmärksamhet är Sebastian Barrys On Canaan’s Side . Den senare verkar dessutom mycket bra liksom Patrick McGuinnesss The Last Hundred Days om Rumänien precis före kommunismens fall.

 

Hela korta listan ser ut så här:

Julian Barnes The Sense of an Ending

Carol Birch Jamrach’s Menagerie

Patrick deWitt The Sisters Brothers

Esi Edugyan Half Blood Blues

Stephen Kelman Pigeon English

A.D. Miller Snowdrops

 

Jag lockas mest av Esi Edugyan, en av två kanadensare, men kan tänka mig att läsa flera av de andra också. The sense of an Ending ges ut av Forum i vår, men trots att den är favorit är den bok som lockar klart minst. Verkar mest tung, onödigt tung.

Vilka av böckerna vill du läsa?

 

Mysig i ordets rätta bemärkelse

Jag gillar Johanna Linbäcks vardagliga ungdomsböcker och har läst dem alla. Ett par har jag även tvingat på elever, med övervägande gott resultat. I dagarna släpptes femte boken Välkommen hem och jag gillar även den.

Omslaget har riktigt snyggt typsnitt och visst skulle tjejen på bilden kunna vara Sara. Jag tänker henne liten och ettrig, med en ganska vanlig frisyr. Lite mer alternativ efter året i storstaden, men fortfarande rätt neutral.

Huvudpersonen Sara är inte lika lik mig som Agnes i Tänk om det där är jag, lite mindre neurotisk om än lite ältande. Det jag gillar med Lindbäcks karaktärer är just att de tänker så mycket. Jag tycker om att följa deras tankar och genom att visa på både starka och svaga sidor, blir personerna levande.

Sara ja, det är hon som välkomnas hem efter ett år i London. Eller egentligen känner hon sig inte speciellt välkommen. Visserligen är hennes föräldrar överlyckliga att ha henne hemma och börjar med att guida henne runt halva stan som om hon varit borta i en evighet. Andra verkar dock inte lika glada att se henne.

Mattias till exempel, före detta pojkvännen och tvillingbror till kompisen Bella, han verkar ha klarat sig bra utan henne. Inget är detsamma i relationen till Bella heller och de andra kompisarna känns ibland också svåra att nå.  Hon längtar efter kompisen från London, med det udda namnet My Person och känner att hennes gamla och nya jag krockar ganska rejält ganska så ofta.

För att skapa ytterligare en konflikt för Lindbäck in Adrian i handlingen. Snygge grannen som är för stöddig för sitt eget bästa och knappast gör ett gott första intryck, men som sakta men säkert blir en del i Saras liv. Nytt i livet är också jujutsun, som också är det som sammanför dem, förutom tvättstugan då.

Det är inte så enkelt att boken bara handlar om en tjejs val mellan två killar, men visst har valet en avgörande betydelse, precis som i många andra ungdomsböcker. Visst är valet viktigt, men viktigare är Saras kamp för att forma sitt liv till ett liv hon trivs med, tillsammans med människor som hon gillar. Plocka det bästa från tiden innan, blanda i en dos erfarenheter från London, lägga till lite nytt som hon trivs med och vips, få ett alldeles lagom nygammalt liv.

Var finns den roliga chicklitten frågade Annika och svaret är: inom ungdomslitteraturen. Det är charmig, roligt, trevligt, romantiskt och välskrivet. Dessutom slipper vi det mesta av kläd- och skofixeringen och får lite jujutsu istället.

Lite irriterad var jag dock inledningsvis ska jag erkänna. Talspråket är nämligen en salig blandning av svenska och engelska och ibland blev det för mycket och tämligen onaturligt. Visst, jag blandar också in engelska ord i mitt språk och jag tror att unga gör det också, men inledningsvis blir det för mycket av det goda. När Sara släpper London mer blir hennes språk allt mindre engelskinfluerat. Kanske kan det ses som en symbol för hennes återgång till sitt gamla liv.

I nästa bok skulle jag gärna följa My Person. Går det att ordna? Kanske kan hon flytta till Umeå eller så, flyttar är ju populärt. Eller varför inte placera henne i Stockholm och låta något norrländsk person flytta dit.

Välkommen hem är en bra ungdomsbok och mitt nästa projekt blir att sälja in den till en väl utvald elev. Återkommer om det!

 

 

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: