Monthly Archives: september 2011

Det funkade!

Nu vill jag inte uppmana er att skälla ut folk, men min utskällning, eller kanske snarare uppläxning, av mig själv igår fungerade väl. Jag förflyttade mig från den farliga datorn som slukar min tid och läste ut två av de böcker jag duttat med länge.

Det betyder att det snart vankas recensioner igen. Ska bara komma på vad jag ska läsa härnäst. Hoppas har i alla fall fått följa med i handväskan idag, så den ligger bra till. Eller så läser jag några fler slattar så att jag får satt punkt. Behöver sätta punkt just nu, då jag läser hur många böcker som helst. I alla fall typ.

Läs också:

Tematrio – Favoritklassiker

Lyran skriver om klassiker i veckans tematrio och uppmanar oss att göra detsamma. En av mina favoriter har hon dock redan nämnt, nämligen The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald, så bra, så bra, så bra!

Jag väljer därför tre andra, men uppmanar alla som inte läst GG att göra det omedelbums. Den ska ju dessutom bli film igen med Leonardo DiCaprio och CareyMulligan. Svårt att de ska kunna slå fantastiska Robert Redford och Mia Farrow i filmatiseringen från 1974 (bra år) men jag ser den gärna ändå.

Men nog om den. Här kommer mina tre klassiska förslag:

1. Min absoluta favorit som jag faktiskt tänkte hoppa över den här gången för att inte bli för tjötig. Jag talar om Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg, men när jag just vunnit en superfin upplaga av denna fantastiska bok måste den få vara med trots allt. Har inte vågat läsa om den på många, många år, men det kanske är dags. Under en helg med mycket tid i så fall. I mitt minne lyser den dock klarare än alla andra böcker.

2. The Awakening av Kate Chopin tillhör också de böcker jag verkligen älskat sönder och sedan inte vågat läsa på många, många år. Banbrytande i feminismens barndom, ja innan ordet ens var uppfunnet kan jag tänka.

3. Min svensklärare på gymnasiet dödade allt intresse för Selma Lagerlöf, med sina ytterst tråkiga monologer om henne. Jag var redan skeptisk efter att ha tvingats läsa Herr Arnes penningar i åttan. Mördande tråkig. På universitetet var det liksom inte läge att undvika henne längre och när jag läste En herrgårdssägen blev jag sjukt imponerad. Efter att ha läst Gösta Berlings saga var jag förälskad och sedan dess har jag läst absolut ingenting av denna fantastiska dam. Både underligt och faktiskt lite dumt.

Läs också: