Monthly Archives: September 2011

Dagens enligt O (och Helena)

En styck fredagsenkät från Helena så här ganska sent på fredagen.

 

DAGENS..

Outfit: Under dagen var det tajta jeans, ett rött linne och en mörkgrå vid tröja, lila concerse och totalt omatchade underkläder ska tilläggas. Nu har jeansen bytts ut mot knälånga, svarta mysbyxor. Inte så snyggt, men skönt.
Humör: Trött, men gladare än tidigare i veckan och nöjd med att helgen är full av tid.
Tanke: Vad skönt det hade varit att bara få hänga med maken och ungarna under någon vecka eller två.
Frukost: På simhallen efter att ha simmar några varv blev det en massa frukt, äggröra och bacon iklädd baddräkt och med Det är inte värst sådär i början av Åsa Grennvall som sällskap.
Bok: En salig blandning av Som ni säkert förstår och Livets källa. Allt för att förekomma Peter Englund och hans gäng.
Låt: Jag har småsjungit på Earponys Jag är frågan du är svaret hela veckan och inte fått den ur hjärnan, trots att jag följt författarnas råd.
Hurra: Läroboken har granskats av en “native speaker” med väldigt få synpunkter. Känns bra.
Bu: För att nästa vecka är helt galet hektisk.
Längtan: Efter en lugn och skön helg tillsammans med min familj, men just den här helgen får vi softa utan den äldste mannen i huset.
Önskan: Att jag ska hinna läsa en sida eller två i helgen, trots att jag är själv med grabbarna O. Önskar därmed en varm och slig dag i morgon, så att de kan roa sig på studsmattan.

Läs också:

En gubbe till

Visserligen en ganska ung sådan, tar nu plats i Svenska Akademien på stol nummer 6. Jag har ingen direkt koll på Tomas Riad, men visst verkar han kompetent. Han är fil.dr. i nordiska språk vid Stockholms Universitet och har under våren gästforskat i Paris. Lite annat går att läsa i Peter Englunds blogg.

Riad har en far från Egypten och en mor som är pensionerad docent i arabiska. Han är violinist och har arbetat en del för att förändra och förbättra grammatikundervisningen i skolan.

Ett ofarligt val och ett ganska ointressant sådant känner jag spontant.  Jag hoppas att jag har fel. Inget ont om Tomas Riad, men jag känner en inte så liten besvikelse på Akademiens konformism.

Vad tycker och tänker du kring den nya akademiledamoten?

Läs också:

I väntan på oktober

Jag har en ny idol. Hon heter Liv Strömquist och är så bra att jag blir helt matt. Hon producerar den kanske bästa samhällskritiken i Sverige idag och hon gör det på ett riktigt roligt sätt. Hon är en vass, klassmedveten feminist som har en otrolig förmåga att visa det knäppa i dagens samhälle. Ibland är vi verkligen ute och cyklar. Nu har jag läst Hundra procent fett, en samling feministiska, samhällskritiska och roliga texter, med mycket djup och dessutom illustrerade med coola teckningar.

Mycket handlar om kravet på kvinnor och män. Om hur olika samhället ser på oss. En kvinna ska vara smal och undergiven, medan en mans kulmage bara ger pondus. Kvinnor ska lyssna till män och skratta åt deras skämt, medan det är helt okej att männen helt ignorerar det kvinnor säger och att de aldrig skulle komma på tanken att skratta åt dem. I alla fall inte när de skämtar.

 

image

 

Tänk om jag även fortsättningsvis fått för mig att serier inte var någonting för mig. Tänk om jag fortsatt tro att alla serieromaner var skrivna av ironiska medelklass män från Stockholm. Tänk om jag hade missat Liv Strömquist. Vad många skratt jag hade gått miste om då. Och vad många skratt som inte hade fastnat i halsen. Det här är helt galet briljant, trots att de tre senare böckerna är ännu bättre. Hundra procent fett är lite rörig och spretig, men det spelar ingen roll. Läs den ändå.

image

 

Är du vit nog? Smal nog? Smart nog? Lyft nog?

Du får också ett gäng ögonblicksbilder från ett patriarkat, en lista på män som aldrig borde ha haft sex och en förklaring till varför grekerna är ansvariga för mycket elände här i världen.

Briljant. Absolut briljant.

Den 4/10 är det recensionsdag för Liv Strömquists nya bok. Då kan du läsa om den här.

Läs också:

Bloggarna och Bokmässan

Läser Evas artikel om bokbloggare på mässan och funderar lite kring vår roll och vår uppgift. Under året har jag varit Bloggambassadör för Bokmässan tillsammans med en rad andra bloggare. Det har bland annat inneburit att hänga lite extra på Bokmässans Community, men något jobb har det inte känts som. Förhoppningsvis tjänar både vi bloggare och Bokmässan på vårt samarbete.

Att mässan får lite extra uppmärksamhet i sociala medier genom bokmässeambassadörerna är ett faktum. Vi hade alla bloggat ändå, men jag hade inte varit på plats alla fyra dagarna och jag hade inte heller gått på så många seminarier.  Att vi dessutom fick biljetter även till nästa års evenemang var glädjande och väldigt överraskande.

Var seminariebiljetterna en muta?  Varför skulle de ses som det? Jag är väldigt glad att jag fick chansen att uppleva mässan lite extra, men bloggade inte från den för att jag gått dit gratis. Däremot bloggade jag kanske lite extra för att jag fick tillgång till ett trådlöst nätverk och en lugn oas i hetsen.

Under mässan fanns det nämligen ett rum för Bokbloggare och det var verkligen bra. Dels för att det var så roligt att träffa alla bloggare på riktigt, men också för att det var så mycket lugnare där än på mässgolvet.

Det var lite lustigt att höra alla presentera sig med både sitt bloggnamn och sitt riktiga namn. Vissa, som Lyran och Calliope, fick behålla sitt bloggalias, men jag undvek att kalla Eva för Full.

Om någon berättat för mig för tre år sedan att jag skulle lära känna en massa människor via internet och sedan dessutom träffat dem, skulle jag rent ut sagt asgarvat. Nu tillbringade jag fyra dagar med många som jag aldrig träffat i verkligheten och dessutom med många som jag träffat endast ganska kort tidigare. Inte konstigt alls då vi faktiskt träffas så gott som dagligen via Bloggar, Twitter och Facebook.

Och nej, jag tänker inte börja räkna upp alla nya och gamla vänner, men jag konstaterar att det var riktigt trevligt att träffa er alla. Jag hade fyra innehållsrika och superroliga dagar tillsammans med er. Både bloggare, författare och förläggare är faktiskt helt vanliga människor. Möjligen lite trevligare än de flesta.

 

 

 

 

Läs också:

Kanske en chans till

Jag sitter med en hög böcker och en hög gröna postpåsar framför mig. De flesta vinnarna har fått sina böcker, men några behöver jag adressen till. Dessutom tror jag att några poängjagare saknas, jag fick lite uppdateringar på bokmässan, men inga här än så länge.

En tävling finns fortfarande kvar och ni får en chans till, annars får jag hitta på något nytt. Kom igen nu, det gäller ju en fellow bokälskare.

Klara vinnare som behöver maila adress till linda [at] enligto.se

Vixxtoria som ska få ett exemplar av Döden på en blek häst.

Metta och Holly som fått Bingo på en rad och var så entusiastiska tävlande att ni får välja en bok var. Kolla böckerna här och maila sedan. Tror dessutom att ni behöver räkna och redovisa era poäng. Borde bli vinst där med.

En bingobok kvar och den går till den person som såg flest av de totalt 16 bingo-författarna på bokmässan. Hojta till! Det är först till kvarn som gäller.

Så också på poängjakten, då tiden redan gått ut. Maria får en bok för de poäng hon redovisat hittills och Ylva får också välja en av de tre böckerna i potten. Maila önskemål och adress. Eller gärna två önskemål om ni skulle vilja ha samma bok.  En bok kvar till en lycklig vinnare.

Är det någon jag har glömt bort? Hör av er i så fall.

 

Läs också:

Bok och bio låter perfekt

Jag har läst boken Niceville och gillade den verkligen. Nu har den kommit som film och jag ser den gärna i sällskap av trevliga boknördar. En bok cirkel för alla bjuder genom Anna in till en biokväll där vi ser filmen tillsammans och därefter fikar och diskuterar både film och bok.

Dagen för träffen är tisdagen den 11:e oktober, platsen Bergakungens sal och kostnaden 110 kr. Anna bokar biljetter och anmälan är bindande. Den exakta tiden meddelas senare.

Vill du hänga på? Maila då Anna senast 7/10 på adressen:  anna@joholofsson.se

Hoppas vi ses då!

Läs också:

Bokbloggarnas litteraturpris

Dags att för andra gången utse vinnaren av Bokbloggarnas Litteraturpris. Du kan nominera böcker året ut och kravet är att det är en bok som kommit ut på svenska under 2011.

Förra året vann Carin Gerhardsen med sin bok Vyssan Lull. Totalt nominerades 113 böcker och 47 bloggare var med och nominerade. Det är nu de som utser årets pristagare bland de 10 böcker som flest nominerar. Jag är en av dem och det känns kul.

Nästa år kan du bli en av jurymedlemmarna. Alla bokbloggare som är med och nominerar i år, kommer nämligen att bjudas in till juryn för 2012 års litteraturpris.

För att nominera skickar du ett mail med en eller flera favorittitlar till brkfstbookclub@gmail.com

 

 

 

Du kan nominera hur många titlar du vill.

 

Kika gärna in på prisets Facebooksida här för mer information och för att gilla sidan så klart.

 

Läs också:

En deckare? Ja varför inte

En av de författare jag lyssnade på under Bokmässan var Åsa Anderberg Strollo. Jag kunde dessutom inte låta bli att berömma hennes bok under monterminglet hos Printz Publishing i fredags och fick en liten pratstund. Boken Hoppas är riktigt, riktigt bra och jag imponeras av det engagemang Anderberg Strollo har för de utsatta i samhället. I Hoppas är det unga, hemlösa tjejer som står i centrum.

Hoppas är definitivt ingen klassisk deckare, men det förekommer ett brott, ett brott som får konsekvenser. Hur som helst har boken belönats med deckarpriset Spårhunden.

I pressmeddelandet säger författaren följande: “Jag tänkte inte att det var en deckare jag hade skrivit, så jag blev överraskad när jag fick priset, och otroligt glad! Förhoppningsvis kan detta ge boken nya läsare”.

Grattis Åsa, det var du absolut värd! Jag hoppas också att din viktiga bok når en riktigt bred publik.

Läs också:

« Older Entries