Vad skönt det är när andra lägger en massa tid på listor, så att jag bara kan klippa, klistra och lägga till lite som jag vill. Det handlar om Augustpriset 2011 som delas ut till böcker utkomna från sent i oktober 2010 till mitten av oktober 2011. Paperback Lover har gjort en lista på böcker som kan vara aktuella. Jag har kompletterat lite.

1. Allan Johansson – Fritt Fall 
2. Amanda Svensson – Välkommen till den här världen absolut.
3. Anna Fredriksson – Sommarhuset, ligger hemma och väntar.
4. Anna Schulze – Att ringa Clara Riktigt, riktigt bra.
5. Anna-Karin Palm – Snöängel är en bok jag ser fram emot.
6. Anneli Jordahl – Augustenbad en sommar ännu en bok jag ser fram emot.
7. Annika Thor – Om inte nu så när Bra, mycket bra.
8. Anton Marklund – Djurvänner
9. Bengt Ohlsson – Rekviem för John Cummings
10. Birgitta Lindqvist – Grymhet
11. Bodil Mårtensson - Barkhes döttrar
12. Britt-Marie Mattsson – Vi tolererar inga förlorare: klanen Kennedy
13. Carolina Fredriksson – Flod
14. Christine Falkenland – Sfinx
15. Claes Andersson – Ottos liv
16. Elin Boardy – Mot ljuset är en mycket bra bok.
17. Elsie Johansson – Då nu är jag
18. Eva F Dahlgren – Det vita kolet
19. Eva Ström – Den flödande lyckan
20. Eva-Marie Liffner – Lacrimosa
21. Hanna Nordenhök - Promenaderna i Dalby Hage
22. Hanna Von Corswant - Barnflickan
23. Helena von Zweigbergk – Anna och Mats bor inte här längre
24. Henning Mankell – Minnet av en smutsig ängel
25. Jan Guillou – Brobyggarna
26. Jens Liljestrand – Adonis
27. Jesper Högström – Drömmar av plåt
28. Johanna Nilsson - Gå din väg men stanna
29. Jonas Karlsson – Spelreglerna
30. Jonas Modig – Vinter i sommarhuset
31. Karin Brunk Holmqvist – Kaffe med musik
32. Katarina Frostenson – Flodtid
33. Kerstin Ekman – Grand final i skojarbranschen
34. Kjell Johansson – Det var inte jag
35. Kristian Lundberg – Och allt skall vara kärlek
36. Kristofer Flensmarck – Navigation
37. Leif Gw Persson – Gustavs grabb
38. Lena Einhorn – Siri
39. Linda Boström Knausgård – Grand Mal
40. Linda Olsson – Det goda inom dig Läser just nu.
41. Lukas Moodysson – Döden & Co.
42. Majgull Axelsson – Moderspassion
43. Malte Persson – Underjorden
44. Mara Lee - Salome
45. Mia Ajvide – Mannen som föll i glömska
46. Måns Wadensjö – ABC-staden
47. Pamela Jaskoviak – Regnet och gräset
48. Reidar Jönsson – Till dessa tempelsalar
49. Sara Lövestam – I havet finns så många stora fiskar Tveksam.
50. Sara Mannheimer – Handlingen
51. Sofia Nordin – Gå sönder, gå hel
52. Staffan Malmberg - Världens ensammaste plats
53. Torbjörn Flygt – Outsider
54. Ulf Lundell – Allt är i rörelse
55. Vibeke Olsson – Sågspån och eld
56. Zinat Pirzadeh – Fjäril i koppel
57. Åsa Moberg – Kärleken i Julia Anderssons liv

Läs också:

• Snart dags för August!
• Spännande men oväntade val
• En prisvecka
• Okej, nu blickar vi framåt
• Om jorden och universum

En del av mig blir så provocerad av böcker som handlar om att ta det lugnt och leva i nuet. Mest för att de ibland tenderar att bli nästan religiösa i sin övertygelse om att de upptäckt den enda sanna vägen. Samtidigt är mindfulness till stor del något jag kan ställa upp på. Det är en sund inställning till livet och i boken Mindfulness för föräldrar av Heidi Andersen och Anna-Maria Stawreberg handlar det om hur livet med barn kan bli lite mer harmoniskt.

Jag är rätt stolt över vår sommar. Vi har levt mycket i nuet och på ett sätt gjort väldigt lite, samtidigt som vi har ägnat en massa tid åt att bara vara med våra barn. Det känns som om sommaren varit lång och räknat i pussar och kramar har den också varit mycket innehållsrik.

Nu gäller det att hålla kvar förmågan att mota bort stress och irritation i vardagen. Det är inget nytt och revolutionerande som avslöjas i den här boken, men jag gillar tonen och synen på oss föräldrar. Det gäller att vara snäll mot sig själv i alla lägen. Klart alla vill vara bra föräldrar och för mig betyder det att jag vill ge mina barn tid. De har inte en massa fritidsaktiviteter och vi har inte en massa saker planerade varje helg. Ingen av oss vill eller orkar det, men inte sällan får jag dåligt samvete över att vi träffar för lite folk. Kanske tycker barnen att de har en fattig vardag?

Men nej, jag tror inte det. Man måste ingenting egentligen. Det som skrämmer mig är hur lätt det är att halka tillbaka in i stressen och glömma att vara närvarande. För det är just närvaro som mindfulness handlar om. Jag försöker att tänka på det. Bäst är det när jag går ur bilen hemma på eftermiddagarna. Jag försöker hinna njuta av tystnaden, kanske lyssna på fåglarna som kvittrar, ta några djupa andetag. Vi bor mitt ute i ingenstans och jag som trodde att jag var en riktig stadsmänniska älskar det. Inte när jag behöver åka buss i hundra år för att träffa vänner i stan, men annars. Det är tyst, lugnt och rogivande.

Ett annat tillfälle som jag gillar är när jag kommer till förskolan för att hämta barnen och de få sekunder jag kan iaktta mina fina barn innan de ser mig och sedan kramarna.

Jag gillar att Mindfulness för föräldrar ger en mindre rosa bild av föräldraskapet. Dessutom ges praktiska tips på hur livet med barn kan bli mysigare. Viktigast är kanske att se verkligheten som den är och inte som vi vill se den. Dessutom att inte tolka in så mycket i det som sägs. “Oj vad stökigt” behöver inte betyda “Vad dåligt att du inte städat”, men jag är expert på att tolka det så. Att skuldbelägga mig själv.

Mindfulness för föräldrar är en bra bok så här inför hösten då i alla fall jag vill försöka ha kvar den goa och avslappnade sommarkänslan länge, länge. En praktisk bok med många konkreta tips och exempel från andra föräldrar. Lättläst och användbart. Sedan gäller det “bara” att komma ihåg att andas och säga något käckt som inleds med “jag förstår att…” till sina barn när allt är kaos på morgonen, istället för att muttra något irriterat.

Läs också:

• Gör dig lycklig nu
• Och så formaten
• Hur böckerna kom in i hyllan
• Förlagsfakta
• Och så genrerna då

Då akademiledamoten Birgitta Trotzig avled i sommar ska nu en ny väljas. Det blir akademins viktigaste uppgift vid höstens öppnande, vid sidan av att utse en nobelpristagare så klart. Som Peter Englund påpekar är kanske valet av ledamot viktigare, då en pristagare som missats kan få priset nästa år.

Vem ska då ta plats på stol nummer 6?

Jag önskar att det blir Yvonne Hirdman eller Bodil Malmsten, men jag tror att det är osannolikt att i alla fall den senare accepterar uppdraget. Hirdman för den kvinnohistoriska kunskap hon har och för att hon är en bra författare, Malmsten för att hon är en ordkonstnär utöver det vanliga.

Andra tänkbara?

Det hade varit spännande med en yngre förmåga. Varför inte Ann Heberlein. Eller kanske en dramatiker som Staffan Göthe.

Vem hoppas du på? Vem tror du att det blir?

Läs också:

• Den sjätte stolen
• På promenad med Bodil
• Nu är 2011 slut bestämmer jag
• Eudaimonia, vad är det egentligen?
• Okej, jag kanske ska vara nöjd

1. Deceptions, Rebecca Frayn
2. Barn av sin stad, Per Anders Fogelström
3. Hetero i Hägersten, Sofia Olsson
4. Att ringa Clara, Anna Schulze
5. Nybörjarguide till livet eller kaosteori, Lia Hills
6. Oskuld och arsenik, Dorothy Sayers
7. Änglavakter, Kristina Ohlsson
8. Död mans fotspår, Peter James
9. Okänt offer,  Tana French
10. Resa i Sharialand, Tina Thunander
11. Who’s that girl? Alexandra Potter
12. Extremely loud & incredibly close, Jonathan Safran Foer
13. Hitta vilse, Carin Hjulström
14. Timmarna, Michael Cunningham
15. Hey Nostradamus, Douglas Coupland
16. Utrop, Cèline Curiol
17. Den drunknande, Therese Bohman
18. Om inte nu så när, Annika Thor
19. Einsteins fru, Liv Strömquist
20. Baristas andra boken, Denise Rudberg
21. It’s not summer without you, Jenny Han

Läs också:

• Och så formaten
• Hur böckerna kom in i hyllan
• Förlagsfakta
• Och så genrerna då
• Sverige framför allt

Bestämde igår att jag ska skippa att köpa nya böcker fram till Bokmässan. Man skulle kunna kalla det köpstopp, eller någon form av minskning av böcker som förs in i huset i alla fall. Måste bara klicka hem ett par till min iPad först, men sedan så! Det borde funka, eller?

Annars är det dags att komma på bra ursäkter till att undantag från köpstopp. Bokcirkelsböcker är t.ex. böcker som kan undantas från köpstoppet. Därför måste jag såklart införskaffa A tiny bit marvellous av Dawn French som vi ska läsa till nästa bokbloggsbokträff.

Riktigt bra författare kan undantas från köpstoppet också. Om det är böcker som veeerkligen är suuuperefterläängtade. Kan inte komma på någon sådan just nu, men jag återkommer.

Böcker som på något sätt behövs i jobbet måste också få köpas såklart. Undrar just vilka böcker jag ska tvinga eleverna att läsa i höst. Falkenlands nya kanske? Eller kanske de kan gilla Jordahls? Nu har de visserligen bara varit i Sverige ett par år, men utmaningar är ju bra. Eller?

Fler undantag? Tro mig, jag funderar riktigt hårt på detta. Återkommer. Men köpstopp har jag. När det gäller böcker då. Nästan alla. Presentkort, hur var det med dem nu igen? De får man använda trots köpstopp eller? Presenter funkar väl?

Skulle det bli total kris får jag väl be någon köpa ut åt mig. Jag återgäldar gärna den tjänsten vid behov.

Nu ska jag i alla fall klicka hem Dawn French helt legitimt och ni vet ju att böcker aldrig ska resa ensamma. Nu är det visserligen en e-bok, men detsamma måste väl gälla dem?

Läs också:

• Inled mig icke i frestelse
• Ingen mer Agnes i Lund
• Äh, så farligt är det väl inte?
• Bota en boknörd från lässvacka
• Bara titta

En hög papper som innehåller en kommande ungdomsbok från Opal. Ska bli kul!

Läs också:

• Bloggarna och Bokmässan
• Kanske en chans till
• En deckare? Ja varför inte
• Okej jag kapitulerar
• Vad är musik?

Boken som skulle läsas till gårdagens bokträff var The Imperfectionists av Tom Rachman. Det första jag fastnade vid var den konstiga översättningen av titeln. På svenska heter den De imperfekta. Kan man säga så och vad betyder det i så fall? Den svenska titeln klingar för mig mer grammatiskt, att det händer i dåtid, i imperfekt, medan den engelska mer handlar om att de personer som beskrivs är motsatsen till perfektionister. Vi talade om detta igår och kom väl egentligen inte fram till något mer än att vi undrar hur översättaren tänkte.

Anna O tipsade om att Svante Weyler skrivit om boken på sin blogg och jag kikade självklart dit. Han skriver:

Har Tom Rachman skrivit en roman om underbara och märkliga människor som råkar arbeta på en tidning – eller har han skrivit en roman om en tidning som råkar befolkas av underbara och märkliga människor?

För mig är tidningen inte speciellt viktig. Det är sant att alla personer (nästan) råkar arbeta på den internationella tidningen i Rom, men det är inte det viktigaste. Vi talade om att personerna, eller i alla fall personligheterna, går att hitta på alla arbetsplatser. Dessutom är det kul att många av personerna har en roll på jobbet och en helt annan hemma. Så är det säkert med många av mina kollegor också. Vissa vet jag mycket om, andra känner jag i skolmiljön, men inte så mycket privat. Undra om Rachman suttit på jobbet och fantiserat om hur olika personer var hemma?

Handlingen kretsar till en tidningsredaktion i Rom. Trots detta sker väldigt lite just på tidningsredaktionen, men människorna som beskrivs har anknytning dit. Vi får möta den ena personligheten efter den andra och nästan alla avsnitt fungerar som självständiga noveller med en inte sällan sorglig avslutning. Jag tycker så mycket om de bitterljuva sluten, men många tyckte att det var jobbigt att så många historier slutade på ett sorgligt och ofta tvetydigt sätt.

Mellan de olika berättelserna i nutid finns kursiva avsnitt som beskriver tidningens historia. Trots att varje del egentligen fungerar själv som en novell knyts de många gånger ihop på ett mycket snyggt sätt.

The Imperfectionists påminner mycket om filmen Short Cuts från 1993, men även om Alice Munros noveller i Kärlek, vänskap, hat. Jag gillar att huvudpersonen i en historia blir bifigur i en annan och att små pusselbitar läggs till hela tiden. Boken kräver helt klart sin läsare och jag bläddrade mycket för att få koll på alla personer som Raschman lyckas foga samman.

Mina favoriter? Jag tycker om berättelsen om Arthur om skriver dödsrunor och vars liv förändras i grunden av en tragisk händelse. Jag gillar också den lite tykna historien om mannen som älskaer Jane Austen och kvinnan som sitter bredvid honom på ett plan över Atlanten. Det går inte heller att sluta fundera över vad Hardy ser i Jimmy och varför Ornella fortfarande lever 1994.

Jag tycker mycket om den här boken. Den är smart, välskriven och riktigt gripande. Detta myller av människor berör mig så mycket och samtidigt som jag nästan tycker att Rachman slösar bort alla dessa fantastiska historier som kunde blivit en lång rad böcker, är jag imponerad över hur han lyckas få till det i detta pärlband av fina personskildringar.

Vi var ganska överens om att det här kändes som en skildring av en arbetsplats på 50- eller 60-talet då miljön doftade Mad Men, men det är faktiskt nutid, bara en ovanligt romantisk sådan.

Det här är helt klart en riktigt bra bok och en perfekt bok att diskutera. Vi hade dessutom trevligt när vi gjorde det. Ett lyckat väl helt enkelt.

Läs också:

• En vanlig och ovanlig bok
• Läckberg tar sitt ansvar
• En genomgång av kärlek och lust
• Kort, koncist och klurigt
• Eudaimonia, vad är det egentligen?

Nu ska vi se om denna överhypade bok är någonting att ha!

Läs också:

• Struktur, min läsning behöver struktur
• Nya bokfynd i brevlådan
• Författare jag inte läst men nog skulle gilla 3
• YES PLEASE/NO NEVER enligt O
• En bredare lista

Om The summer I turned pretty av Jenny Han var söt som socker är fortsättningen It’s not summer without you helt klart av det beskare slaget. Johanna K på Bokhora tyckte att första bokens sensmoral var tveksam, då det fokuserade på att ett snyggt utseende skulle vara lösningen på alla problem. Jag tolkade inte Belly så, att det var just utseendet som var grejen. Mer att hon upptäckte vem hon egentligen var.

Nu har det gått nästan ett år och Susannah har dött. Det blir ingen trevlig sommar i huset. Istället försöker Belly roa sig hemma. Det går sådär. Hon saknar Conrad, Susannah och sommarhuset. Conrad ja, vi får veta att de varit ihop. Inte längre dock, men någonstans är Belly fortfarande kär i honom. Lite svårt att förstå måste jag erkänna. Visst, han är snygg och cool, men definitivt inte någon drömprins. Speciellt inte nu då sorgen efter Susannah verkar ha sänkt honom helt.

När Conrad försvinner från collage ger sig Belly och Jeremiah iväg på jakt efter honom. De hittar honom (såklart) i sommarhuset och det är där större delen av boken utspelar sig. En mörkare och faktiskt lite bättre uppföljare. Nu ser jag fram emot att läsa del tre som utspelar sig ännu några år framåt i tiden.

Jag hade älskat It’s not summer without you som tonåring, kanske ännu mer än jag gör nu. En riktigt bra bok om kärlek, vänskap och sorg. Mest av allt växer faktiskt Bellys mamma och det är förhållandet mellan henne och Belly som jag gillar absolut mest.

Vet  ni, jag skriver inte så mycket mer. Det är så lätt att skriva för mycket och jag vill inte förstöra läsningen för er. Det är i alla fall en bok värd att läsa, men inte utan att ha läst första delen.

Läs också:

• Konsten att välja rätt Fisher
• Jag och Han passar bra ihop
• En vanlig och ovanlig bok
• Läckberg tar sitt ansvar
• En genomgång av kärlek och lust

Har just varit ute på en lång och tämligen rask promenad i sällskap av Yukiko Duke som bjöd på ett riktigt bra sommarprogram. Det är perfekt att lyssna på sommar på podradio, då jag ofta tycker att musiken är rätt tråkig. Nu hade visserligen just det här programmet musiken kvar. Yukiko berättade om hur det är att ha två språk och leva i två kulturer. Intressanta tankar kring skillnaden mellan japanskan och svenskan, samt mellan de två länderna.

Hon berättade också om hur hennes mormor överlevde atombomben i Nagasaki trots att hon befann sig mitt i stan och hur hon själv överlevde en minst sagt livfarlig situation i Kambodja många år senare.

Andra personer jag lyssnat på i sommar är Patrik Sjöberg, som hade mycket spännande att säga, men som tyvärr verkade väldigt nervös och läste allt innantill på ett lite väl entonigt sätt. Synd.

Henrik Larsson började också lite stelt, men sedan tog han sig. Gillar du fotboll är hans program ett måste. Riktigt underhållande och väldigt personligt.

Ännu mer personligt och också intressant för den fotbollsintresserade var Pia Sundhagens program. Riktigt kul att få höra hennes syn på livet i allmänhet och fotboll i synnerhet. Jag hade nog inte riktigt fattat hur stor hon är, eller hur bra för den delen.

Claes Hultings program är nog ändå det mest gripande. När jag förstod att han skulle dyka och att det är så där som han skadade sig skrek jag “neeeej” rakt ut. Klart han inte skulle dykt, men det gjorde han. Att inte acceptera sitt handikapp, men att lära sig leva så bra som möjligt med det, var hans budskap.

Grät gjorde jag då Timbuktu berättade om bilolyckan han varit med om, men allt var inte sorgligt i programmet.

Mest roligt, men lite allvarligt ändå var Mark Levengoods program, som till stor del handlade om ett hus som han fått på ett minst sagt annorlunda sätt. Ett mycket fint program.

Clara Lidström visste jag ärligt talat inte så mycket om, mer än att hon bloggar, men hon bjöd på ett trevligt och tankeväckande program om varför hon valt att bo på landet och varför hon bloggar om det hon gör. Vi tycker inte samma om allt direkt, men det var ett hörvärt program.

Maria Wetterstrand inledde programmet starkt och jag gillar hennes syn på skolan och lärare. har lite kvar att lyssna på. Det får bli nästa promenad, eller nästa gång jag lagar mat.

Det finns en hel del program kvar att lyssna på. Bra, då blir det många promenader.

Vilka program rekommenderar du?

Läs också:

• Så här tänker jag nu om Sommar
• En verklig summering
• Om min sommarläsning
• Något hårt under kudden
• Verklig sommar