Så stark i sin stillsamhet


Det goda inom dig är Linda Olssons första bok som skrivits direkt på svenska. Kanske är det därför språket skiljer sig lite åt mellan den och de två tidigare böcker jag läst av författaren. Det är ännu mer lågmält, långsam, ibland nästan trevande och alltid vackert och väl avvägt.

Vi möter Marion, en medelålders kvinna som bosatt sig precis vid havet i en liten Nya Zeeländsk by. Hon arbetar som läkare, men större delen av sin tid tillbringar hon ensam. Närmaste grannen är bonden Georg som bor på andra sidan vägen, men de träffas sällan. Någonting har gjort att Marion har valt att leva ensam och isolerad, men det dröjer ett tag innan vi börjar få förklaringen till varför. Vi förstår att hon har en del tragiska erfarenheter i bagaget, men det tar tid innan hennes minnen hittar sin plats i historien och därmed får oss att förstå.

 

Jag hade bott på samma ensliga plats i nästan femton år. Ensam, för det mesta. Det bekymrade mig inte. Absolut inte. Det var en självvald isolering. Men just denna isolering förstärkte min osäkerhet, och mitt liv hade fått något overkligt över sig. Sedan en tid hade det börjat stå klart för mig att jag sökte ett sätt att få mina minnen bekräftade. Jag hade börjat längta efter någon slags verifikation på att mina minnen fortfarande var intakta.

 

Minnen är fragment av saker vi varit med om. På detta sätt låter Linda Olsson oss ta del av Marions liv. Via fragmentariska minnesbilder får vi träffa Marianne som bott på Åland och sedan följer med sin mamma till Sverige. En mamma som självklart har rätt till sitt barn, men som kanske inte tänkte efter före. En morfar som lämnas med sin saknad. En liten pojke, en okänd morbror, en tidning med fotografier och så Marions korta stund av lycka med fotografen från Kanada. Ett liv på svenska och sedan ett nytt på engelska.

Men Det goda inom dig handlar inte bara om svunnen tid. I nuet finns Ika, en liten maoripojke som dyker upp hos Marion varje vecka för att äta soppa. Mellan dessa två udda figurer växer en stark vänskap fram. Den lilla pojken som knappt pratar och den äldre kvinnan som nästan glömt hur man umgås med andra. Ika ger henne dock ett skäl att ta tag i sitt liv. Ett utsatt barn får chansen att hjälpa ett annat.

Hade det inte varit för en irriterande ingrediens rörande fotografen skulle Det goda inom dig fått högsta betyg. Tyvärr faller Olsson där i fällan att välja en litterärt vanlig lösning som överanvänds i böcker trots att det i verkligheten måste vara så ovanligt att det knappast händer.

Mest tycker jag om historien i nutid, men jag gillar hur minnets pusselbitar ger mig en bättre förståelse för Marion. Det är snyggt skrivet helt klart. För den som söker action är det absolut inte rätt bok, men för den som tycker att språket och känslan är minst lika viktig som innehållet passar den troligen perfekt.

Linda Olsson talar om sin bok på Bokmässan den 23/9 och då vill jag absolut lyssna!

Läs mer om boken i SvD där det vackert utmejslade språket hyllas. I GP skriver Malin Lindroth om hur en historia som på utan är småtrist lyfts av just språket.

Läs också:

4 comments