enligt O

Tankar från en bokberoende

Dag: 4 augusti, 2011

Bästa ungdomsboken då och nu

Therese skriver om två riktigt bra ungdomsböcker som är nya och därmed inga jag läste när jag tillhörde målgruppen.

Eva funderar kring ungdomsböcker och mest då huruvida de böcker hon gillar nu skulle funkat även då hon var yngre. Då kände hon ofta att hon inte kunde relatera till de ungdomsböcker hon läste, medan hon gör det med de nyare som författare som är jämnåriga med henne har skrivit.

Jag menar, jag minns det som att de ungdomsböcker jag läste alltid kändes lite fel. Visserligen kom en hel del av dem ur mammas gamla bokhylla, men jag minns inte att det fanns särskilt många bra nya ungdomsböcker som jag verkligen kunde relatera till under de här åren (sena 90-talet).

Minns jag fel, hade jag dåliga boktipsare eller är det ett ofrånkomligt dilemma? Inte förrän ens egna jämnåriga skriver om ungdomsåren kan man verkligen relatera? Eller är det så att man måste ha en viss distans för att se hur det faktiskt var?

Jag älskar, liksom Eva, Johanna Lindbäcks böcker och när jag läste Tänk om det där är jag kände jag igen allt. Jag tror att jag hade känt detsamma om jag var 15 när jag läste den. Frågan är alltså om böcker som denna fanns då, eller om det finns en naturlig eftersläpning bland ungdomsböcker. Det går kanske inte att skriva till någon annan än dem i ens egna generation?

Jag minns dock att jag gillade Cynthia Voigts böcker om syskonen Tillerman. Jag var inte så lik Dicey, men jag imponerades av henne och tyckte dessutom om henne. Just böcker om ganska vanliga, lite osäkra tjejer kan jag inte komma ihåg när jag läste. Istället lästa jag mycket om ungdomar som for illa. Om svarta i USA under tidigt 1900-tal, om fattiga svenska ungdomar under samma tid. För mig var läsning ett sätt att resa, men just identifikation med karaktärer som liknade mig, som jag kunde spegla mig i, hittade jag inte. Jag vet inte om jag skulle ha velat läsa om dem heller. Kanske är det som Eva skriver att det hade varit för nära då.

Nu slukar jag ungdomsböcker om mer eller mindre vanliga ungdomar. Många av dem funkar utmärkt för mina elever, vilket talar emot att det är omöjligt att skriva ungdomsböcker för andra generationer.

Jag är rädd att jag inte sitter med facit. Jag tycker dock att frågan om huruvida genren har förändrats, eller ”bara” vi, är intressant och värd att fundera över. Kanske är identifikation inte det viktigaste, utan en ärlig beskrivning av hur det är att leva just det liv som beskrivs i boken. Det är en ny värld ibland och en väldigt bekant vid andra tillfällen. Precis som litteratur för vuxna.

Viktigt är också att våga läsa böcker om ungdomar trots att man är vuxen. Man missar helt klart en massa bra litteratur annars. Läs Gayle Forman, Sarah Dessen, Sonya Sones, Ann-Helén Laestadius, Bali Rai, Per Nilsson och Jenny Han. Läs, läs, läs.

Till mitt yngre jag

Ibland behöver man läsa något som är roligt och lättsamt. Många rynkar på näsan åt det som kallas chick-lit och avfärdar hela genren som ytlig dynga. Det är ett misstag. Även Who’s that girl? av Alexandra Potter är rolig och lättsam. Den är också totalt osannolik och galen, men faktiskt också tänkvärd.

Det här är den första boken jag läste i min Kindle-app. Mycket smidigt att köpa böcker från Amazon.com via den och i många fall också väldigt prisvärt. Det bästa med e-böcker är kanske ändå att det inte syns att jag köper nya böcker. Men allvarligt talat är nog det allra bästa att en helt ny värld av biblioteksböcker öppnat sig.

Litet minus för huvudpersonens galet löjliga namn. Hon heter Charlotte Merryweather, driver PR-firman Merryweather PR och har ett dagsschema som skulle göra vem som helst helt galen. Varje minut är planerad och fokus på träning, kost, karriär, yta och pengar är så mycket större än tanken på välbefinnande.

En gång hette hon Lottie, bodde i en stökig lägenhet, hade ett rätt kasst jobb och älskade att dansa hela nätterna. Det är inte så att Charlotte vill tillbaka till den tiden, men hon känner ibland att hon missat något.

Så vad händer? Charlotte ser sin gamla skrotade bil, följer efter den och möter sedan sitt yngre jag. De börjar umgås och Charlotte är helt säker på att hon nu ska kunna hjälpa Lottie att bli en bättre människa.

Självklart är det inte så enkelt att den äldre alltid vet bättre än den yngre. Det blir ett givande och tagande som är minst lika lärorikt för Charlotte som för Lottie.

Som sagt, osannolikt och kanske lite löjligt, men historien håller bra. Det är kul att läsa om både Charlotte och Lottie och självklart börjar jag själv tänka på vad jag lärt mig och vad jag faktiskt glömt bort.

Jag hade önskat att mitt yngre jag varit lite mer självständigt och inte skjutit upp vissa viktiga beslut. Många jobbiga situationer hade då kunnat undvikas.

Jag hade också dumpat så kallade vänner som visade sig vara energitjuvar ännu tidigare och kanske hållit kvar vid andra som jag tyvärr tappat kontakten med.

Mitt nuvarande jag hade dock kunnat lära sig en del om att leva i nuet av mitt yngre jag. Jag är på gång.

Nu vill jag definitivt läsa mer av Alexandra Potter som är en av de bästa författare jag läst i genren. Ska nog ta och klicka hem en bok till. E-böcker syns ju som sagt inte.

 

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: