Monthly Archives: augusti 2011

Himlen i brevlådan

image

Jag hade nästan glömt att jag svarade på några frågor och var med och tävlade om klassikerpaket hos Boktipset.se. Idag låg dock ett tjock och fint paket i brevlådan och jag har verkligen varit som ett barn på julafton sedan jag kom hem. Fyra nyutgivna klassiker från Bonnierpocket, med helt vansinnigt fina omslag. Dessutom fanns en anteckningsbok med samma omslag som min favoritklassiker Den allvarsamma leken och tre vykort.

Jag har, på riktigt, suttit och klappat böcker mer än lovligt länge. Maken börjar fundera på om det var idag jag gick från att ha varit lite lagom galen till att bli helt tokigt besatt. Jag lovar att ni inte behöver oroa er mer än vanligt över min hälsa, böckerna är bara så fiiiiiina.

Läs också:

Okej, förklara nu för mig

Jellicoe Road av Melina Marchetta har hyllat och hyllats, kanske främst av JoL, men också av andra. Håll ut de första 50-60 sidorna skriver hon, sedan blir det riktigt bra. Jag håller med om att de inledande 50 sidorna var fasansfullt tråkiga och sega. Nu har jag läst drygt 100 sidor och väntar fortfarande på att historien ska lyfta. Jag bryr mig inte ett skit om alla gränser och regler som finns mellan houses, townies och cadets. Jag är möjligen lite intresserad av vad Taylor ska hitta på och vart Hanna har tagit vägen, men ärligt talat inte så där jättemycket. Än så länge befolkas boken av ett gäng platta pappfigurer som jag inte allt bryr mig om. Språket är dessutom inte alls i min smak. Onödigt omständligt och rörigt.

Snäppet bättre än Dessen? En ungdomsbok som är något utöver det vanliga?  En bok som slår undan benen? Nja, jag är mycket, mycket tveksam.

Så ni alla som hyllat. Vad är det som är så himla bra egentligen? Är det någon idé att läsa vidare?

 

Läs också:

Mina sommarfavoriter

 

 

 

Lyran hade kanske lätt att välja ut en trio, men jag som plöjt galet många bra böcker i sommar har fått fundera en hel del. Till slut föll valet på tre tunnisar med stort innehåll.

1. Timmarna av Michael Cunningham måste helt klart finnas med på listan. En riktigt välskriven och smart bok med en massa trådar som knyts ihop på en väldigt snyggt sätt. Filmen är fantastisk, boken ännu bättre.

2. Den drunknande av Therese Bohman är ännu en tät och välskriven historia. Inte ett ord för mycket, eller ett för lite för den delen. Om två väldigt olika systrar och deras öden.

3. Att ringa Clara av Anna Schultze handlar om de två vännerna Clara och Carolin som träffas på en musikutbildning. Jag gillar de många musikreferenserna och det vackra språket.

I alla dessa böcker är språket väldigt viktigt. Jag gillar böcker som är långsamma och vackra. Just på sommaren, när jag är utvilad, passar det extra bra.

 

Läs också:

Sugen på en klassiker?

Precis som Therese läser jag Mrs Dalloway och det är inte direkt en klassiker som slinker ner lätt, vilket inte betyder att den inte är bra. Den är bra, väldigt, som många klassiker är.

Nu kan du vinna klassiker hos Dantes bibliotek. Två närmare bestämt. En som du önskar och en som Therese tror ska passa dig.

Jag är med och tävlar, var det du också!

 

Läs också:

Struktur, min läsning behöver struktur

Mest av allt behöver jag egentligen lästid, men för att inte stressas av alla böcker jag vill läsa ut innan de ska lämnas tillbaka behöver jag fundera lite. Som vanligt skriver jag inte listor för att jag ska läsa just de böckerna, utan för att en i teorin strukturerad läsning ger mig frid. En lugn Linda läser mer och så är vi tillbaka till anledningen till att den här listan nu skrivs. Det är nu en månad sedan min sista lista och då börjar det bli kaos.

En sorts läsplanering för september alltså, men jag börjar med att kolla lite gamla listor.

Från augustilistan har jag läst:

The Imperfectionists, Tom Rachman

Tigerkvinnan, Katerina Janouch

Sånt jag berättar för Allah, Saphia Azzeddine

Det goda inom dig, Linda Olsson

Pojkarna, Jessica Schiefauer

 

Fem bra böcker som helt klart rekommenderas.

 

Några böcker, däribland  Min kamp 1 , har lämnats åter till biblioteket. Knausgård må älskas av många, men jag orkade verkligen inte. Orkade inte ens lyssna mer än fem minuter på hans sommarprogram. Nej, jag har inte förstått hans storhet, men kanske ger jag honom en riktig chans någon annan gång.

 

Vad ska jag då läsa i september?

Ja, det finns några datum att passa som sagt.

Den 6/9 måste Himmel över London tillbaka till biblioteket, så också Jellicoe Road. Dessa prioriteras därför just nu.

Den 17:e ska Jag är allt du drömt av Ali Smith lämnas tillbaka. Hade tänkt läsa den innan dess.

Innan mässan ska jag läsa Erebos, som jag börjat på. Sedan vill jag verkligen läsa Isnätterna samt Här ligger jag och blöder och sedan lyssna på författarnas seminarium om utåtagerande tjejer. Även Inger Olsson har ett seminarium om sin bok Jag vill bara att du gillar mig, en bok som verkar riktigt, riktigt bra.

Kanske hinner jag också med Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad, annars går jag på seminariet i alla fall. Jag läser också gärna Snöängel av Anna-Karin Palm, innan eller efter mässan.

Och så nobelpriskandidaterna då, där Nawal El Saadawi ,  Ngugi wa Thiong’o och Don DeLillo står först i kö.

Känns som om det räcker och blir över. Nu har jag i alla fall en lista att följa, eller mer troligt, avvika från.

 

Läs också:

Vad vet en kanin?

Titeln på Christoffer Carlssons nya bok är skum, men bra. Den heter Den enöga kaninen och det tar en bra stund innan jag fattar varför boken heter så. Den enögda kaninen kan vara historiens visaste personlighet. Eller så är det hans ägare som är det. Svårt att veta.

Det jag vet är att Dalen är ett läskigt ställe. Ett litet samhälle som alla andra små samhällen i Sverige. Ett samhälle som kan ge vem som helst klaustrofobiska känslor. Ändå stannar många kvar. De tänker flytta för att studera på andra ställen, men de flesta blir kvar.

En av dem som lämnat Dalen är David Flygare (visst är det ett underbart namn?), men nu när det är sommar kommer han tillbaka. Han flyttar in i huset där hans föräldrar fortfarande bor och tar upp umgänget med sina gamla vänner. Allt är precis som förut, men ändå helt annorlunda.

Bästa vännen Lukas är den han umgås med mest, men även hans syster Alex är viktig för honom. Deras förhållande är dock hemligt och ska så bli. Att Lukas håller på med en massa skumma saker vet de båda, men att det gått så långt anar ingen. För att få pengar har Lukas dragit igång en inbrottsturné.

Till sin hjälp har han syskonen Julian och Justine (hej DHH), ett mycket annorlunda syskonpar som många tror lever som ett kärlekspar. Dessutom är vännerna Martin och Richard med i gänget. Den här sommaren har de hittat ett övergivet hus som ingen annan tycks känna till och där lever de livet, unga och odödliga som de är.

Inbrott, människor som försvinner, kaniner som avslöjar hemligheter. Det händer en hel del skumt i Dalen och polisen börjar luska i det hela. David får påhälsning av en mycket smart, men stressad kommissarie som vänder och vrider på allt han säger. Det är nu stämningen börjar bli riktigt otrevlig.

Det är stämningen som gör Den enögda kaninen så bra. För varje sida jag läser känns det mer och mer obehagligt. Jag får nästan svårt att andas när jag tänker på hur David måste känna sig och jag förstår inte att han klarar sig från att bryta ihop. Lojalitet mot gamla vänner, kombinerat med en rädsla för att åka fast, får honom att göra saker som kanske inte är så smarta. Det är spännande så att det räcker och blir över när kompisgänget närmar sig den oundvikliga undergången.

Vi vet redan från början att allt kommer att gå åt helvete. Däri ligger inte spänning, utan i det sätt Christoffer Carlsson bygger upp sin historia. Inga lösa trådar här, utan små, små perfekt hopfogade pusselbitar. Dessutom är språket väldigt bra, med kreativa metaforer som jag alltid varit svag för. Är det då en deckare? Kanske, då det handlar om brott som några poliser vill lösa. Samtidigt är det knappast en dussindeckare med trötta, kaffepimplande poliser i centrum.  Glesbygd noir kallar författaren själv det för, så varför inte göra det också. En bra bok är det oavsett vilken etikett vi väljer att sätta på den.

Den 23e september är det bokfrukost där Den enögda kaninen diskuteras. Då ska jag fråga författaren om den där kaninen.

 

Boken är ett recensionsexemplar från Piratförlaget.

Andra om boken: Bokhora gillade som jag stämningen, liksom Bokmalen. Eli läser och skriver tycker om drivet i berättelsen och Fiktiviteter fascineras som jag av den där kaninen och dess ägare.

Läs också:

När jag flyr min verklighet

Dags för veckans Bokbloggsjerka så här i slutet av helgen. En helg som innehållit en hel del ikappsovande, men också väldigt mycket jobb.  Jag passar på att drömma mig bort lite till fantasins underbara värld.

Om du hade möjlighet att byta plats med en av dina favoritkaraktärer, vem skulle det i så fall vara? 

Det här är svårt. Karaktärer i böcker jag läser har det inte så himla kul alltid. När jag tittar igenom mina läslistor ser det fasligt tragiskt ut. Många av mina favoriter är dessutom poliser och se polis det vill jag absolut inte vara.

Någon riktig favoritkaraktär vet jag inte om Elly är, men jag gillar henne och jag kan definitivt tänka mig att dra till Malaya med henne och hennes sällskap. Dricka lite GT och uppleva koloniallivet.  Kanske bli lika upprörd som Elly och kanske kunna göra någon skillnad i det lilla.

Läs också:

För er utan blogg

När vi ska förbereda oss för Bokmässan med en riktigt intensiv helg startar allt med en bloggstafett där ett gäng bloggare skriver ett inlägg som anknyter till mässan.

Nu finns det ju människor utan blogg och ni ska så klart kunna delta också. Om du vill skriva ett inlägg om om bokmässan som gästbloggare går det mer än bra. Då skriver du en liten kommentar här, eller mailar linda [at] enligto [punkt] se och anmäler intresse.

Innan den 14e september vill jag sedan ha din text och några rader om dig själv. Om jag mot förmodan finner en text olämplig kommer den inte att publiceras.

Klart du vill gästblogga? Tryck bort att ”inte ska väl jag” nu!

Läs också:

En genre jag är svag för

Visst är det lömskt med fejkade biografier. Så sannolikt, men inte nödvändigt sant. Visst kan det lura oss läsare att tro att vi känner huvudpersonen bättre än vi gör. I American Wife av Curtis Sittenfeld heter huvudpersonen inte Laura Bush, allt som händer Alice har inte hänt Laura. När jag läser vet jag att Laura och Alice inte är samma person, men visst är de lika och visst är det så att paralleller måste dras mellan den verkliga och den fiktiva.

Jag vet också att det som händer i Blonde av Joyce Carol Oates är snarare sannolikt än sant och att Marilyn Monroe troligen inte tänkte allt som hon gör i boken. Jag vet också att John Lennon inte hade en svensk flickvän och att hon inte hjälpte henne att skriva sina hits. Eller? Är Jävla John bara ren fantasi, eller sannolik?

Nu har Bengt Ohlsson skrivit en fejkbiografi om Johnny Ramone som fått titeln Rekviem för John Cummings och recensenten Martin Aagård är skeptisk till genren. Han ifrågasätter huruvida författare har rätt att tillskriva verkliga personer egenskaper de kanske aldrig hade. Att låta verkliga personer göra saker de kanske aldrig gjort. Att ändra deras liv. Får man göra så?

Absolut, säger jag, så länge det är tydligt och klart att det är fantasi det handlar. Sannolikt kanske, men inte sant. Då måste författare ha sin konstnärliga frihet.

Även i SvD finns ett ifrågasättande över moralen i det hela. Så här skriver Magnus Eriksson:

Vilka attityder har han rätt att tillskriva sin huvudperson? Hur kan han skildra det privata som John Cummings förhållande till sin fru och upplevelsen av sjukdomen som tog hans liv? Hur kan han beskriva Johnny Ramones professionella och politiska konflikter med Joey Ramone, gruppens sångare?

Hur tänker du?

 

Läs också:

Gör dig redo för…

…en riktigt boktokig helg!  Bok-och biblioteksmässan startat på onsdagen den 21 september. Då har vi redan värmt upp oss med en hel helg tillägnad höstens höjdpunkt för boknördar.

Under fredagen från 00.01 till 23.59 pågår en bloggstafett där du kan följa ett pärlband av mässrelaterade inlägg runt om bland de deltagande bloggarna. Många har visat intresse, men det går alltid att knö in fler.

Tanken är dock att vi fortsätter förberedelserna hela helgen med extra många inlägg och utlottningar. Jag har också några författarintervjuer på lut, men de börjar kanske dyka upp ännu tidigare.

Jag börjar förberedelserna redan nu och du får gärna anmäla dig till Bloggstafetten! Ni som anmält er redan nu får en lista med er publiceringstid och en sidfot med blogglänkar i god tid innan den 16e.

Ha en skön helg både nu och resten av september!

Läs också:

« Older Entries