En snårig uppföljare

Jag tyckte om Finns inte på kartan, som var Carin Hjulströms första bok om journalisten Frida Fors. En charmig historia om ett litet småländskt samhälle som försvinner från kartan och kampen för att få nya invånare.

Tyvärr håller uppföljaren Hitta vilse inte alls samma klass. Frida har lämnat Småland och ska nu söka jobb på Aftonpressen. Lite onödigt med namnbytet kan jag tycka, då alla andra tidningar fått behålla sitt namn, men okej det är en petitess. Irriterande är det dock att Frida knappt hinner få jobbet innan hon blir av med det igen. Hon frilansar dock och ska då skriva om en porrstjärna i Spanien som självklart är en gamma skolkamrat. De träffas under Fridas besök hos sin pappa. Trevligt att träffa honom, men som så mycket annat i den här boken går det alldeles för snabbt. Det nya jobbet som informationsansvarig får vi också veta lite om och dessutom hinner Frida både städa danscafé, gå på dansträff och internetdejta. Några rader om den gamla chefen trycks också in i en halv parentes.

Trådarna är på tok för många och jag blir mest trött av att läsa denna hafsigt ihopslängda bok. Många trådar är bra, som den om Fridas missförstådda kollega Marita. Språket är övertydligt, personerna inte sällan stereotypa, tempus blandas hej vilt och mycket slarvas bort i en önskan att beskriva allt. Resultatet blir att vi får veta lite om mycket, men det finns ingenting att vila i.

Smålandsspåret är i princip borta, förutom ett kort besök på ett bröllop där personernas öden rabblas upp i en fart som är svår att hänga med i. Jag hade hellre sett att Hjulström inte helt övergivit personerna i förra boken och att hon dessutom nöjt sig med att föra in några få nya. Det hade funkat att låta Frida jobba på Aftonpressen och istället undersöka företaget Position som journalist. Det hade boken vunnit på.  Hela nätdejtinggrejen känns dessutom både onödig och lite löjlig.

Tyvärr måste jag säga att Hitta vilse är en besvikelse. Ingen bok jag kan rekommendera  någon att läsa.

Läs också:

2 comments