En tur till fotografiska

Under helgen i Stockholm besökte vi Fotografiska Museet och det var vårt premiärbesök. Visserligen var jag i shopen när vi besökte huvudstaden med eleverna, men inne i muséet hade jag aldrig varit förr.

Kanske var det bra att eleverna inte var med, för om jag rodnade lite åt vissa av Robert Mapplethorpes bilder så hade de dött (av olika orsaker visserligen). Det var verkligen rejäla kukbilder, men som det påpekas i DN är det en ganska liten del av utställningen och en liten del av hans produktion. Och ja, de är ändå vackra bilder. Bilden på Ken Moodys och Robert Shermans huvuden i profil, svart och vit, så lika och så olika. Mycket, mycket vackert. Jag tyckte också mycket om bilderna på Patti Smith och trots att jag inte har någon som helst relation till henne, blev jag nu sugen på att läsa Just Kids trots allt.

Roligt också att se bilderna på Lisa Lyon, som vann bobybuildningtävlingar och ser helt vanlig, frisk och vältränad ut. Ingen likhet alls med de onaturliga kroppar som prisas idag.

Apropå ideal så var utställningen om Cizzi som svälter sig själv. Bilderna av Jaqueline Hellman är gripande och kombineras med berättelsen om Cizzi. Rösten ger liv åt bilderna och får mig att gråta en skvätt. Från Andra Sidan Längtan heter utställningen och pågår till 21 augusti.

Om sorg och längtan handlar Circle of Memory av Eleanor Coppolla. Jag förstod inte riktigt grejen måste jag erkänna och då jag dessutom är allergisk mot hö hade jag svårt att riktigt uppleva installationen.

Jag tyckte däremot väldigt, väldigt mycket om utställningen The Invisible Man av Liu Bolin. Riktigt, riktigt coola bilder där Bolin kamouflerat sig själv och blivit ett med omgivningen. Bilderna är en protest mot den brist på yttrandefrihet och demokrati som råder i Kina. En utställning som är väl värd att se. Pågår till 11 september.

Mest fascinerad var jag av idén bakom I Want To Live Close To You av Jacob Felländer. Laddad med ett stort antal analoga kameror drog han till världens mest folkrika städer och tog bilder där han efter varje bild drog fram filmen bara en centimeter för att sedan ta nästa bild. Han vände och vred på kameran och resultatet är helt galna bilder av enskilda städer, eller kombinationer av städer. Jag gillar de bilder där städerna kombineras. De är så himla häftiga. Se till att se dem innan 28 augusti.

Den utställning jag brydde mig minst om var Northern Women in Chanel. Modefotografering är inte min grej och visst var bilderna fina, men totalt ointressanta. Gillar du mode blir du säkert mer imponerad än jag.

Måste säga att jag verkligen gillade Fotografiska. Återkommer gärna!

Läs också:

5 comments

  • Lisa

    Circle of Memory är en utställning Eleanor Coppola skapat till minne av sin och hennes man Francis Ford Coppolas son (Sofia Coppolas bror), som dog i en båtolycka vid 22-års ålder. Jag tyckte det var otroligt hur påverkad man blev att gå runt i den stora salen och saltet i grottan symboliserar tårarna från alla som mist ett barn… och p.s det är HALM och inte hö. Antar att du inte skrev en lapp, jag skrev själv en till min farmor och precis som vid hennes begravning kom tårarna igen, skönt och fint tycker jag att det var.

    • Symboliken är absolut fin, men jag blev inte jätteberörd. Problemet var kanske att jag hade svårt att gå omkring så länge, men några lappar hann jag läsa.

  • Bea

    Oj, jag blir lite generad av att bara läsa ditt inlägg, men har varit intresserad av att se Mapplethorpes bilder sedan den eminenta dokumentären Black, White + Grey som gick för ett tag sedan och så har jag precis läst ur Just Kids. Det får bli en tripp till hufvudstaden innan oktober!

  • Jag läste Just kids helt utan att ha någon tidigare relation till vare sig Patti eller Robert (kom dock på efteråt att jag sett en konsert med henne 2001). Nu känner jag mig faktiskt aningen rikare, rent kulturellt.

  • Jan-Åke 55+

    DN:s recensent skrev: ”Farliga bilder som har allt.” Men bilderna funkade för 20 år sedan. Idag är de tomma. De är inte det minsta ”farliga”. Världen förändras.