Tyvärr var pingsten, de fattigas fest- och glädjetid, inte riktigt vad den hade varit. Överståthållaren hade inte bara förbjudit positivspel på gatorna utan också offentlig dans. Ilskna kritiker påstod att det var av omtanke om polisens förtjänster, folk skulle supa och inte dansa. Det var av brännvinsskatter som polisen fick sin lön och fylleriböterna gick till polisens pensionskassa. (s.59)
Jag läser Mina drömmars stad och det är som att återse gamla vänner. Henning har hunnit bli sjutton år och firar pingst med Tummen, Klara och Matilda. Jag läser vidare med ett leende på läpparna. Än har Lotten inte kommit in i handlingen och Tummen och Matilda är heller inget par.