Monthly Archives: juni 2011

Mina svar på K

Jag var tvungen att räkna på fingrarna för att komma fram till att K är bokstaven 11 i alfabetet. Ungefär så med är min hjärna just nu. Just nu är det lite K som i Kaos, men snart är det istället dags för K som i kontemplera då det börjar närma sig semester.

Kontemplera tillhör förresten mina favoritord. Borde samla ihop favoritord i ett inlägg snart. Ni hade många fina förslag.

De fem ord du ska associera till boktitlar är dock några andra:

Katt

Krig

Konstnär

Krävande

Kalabalik

Använd orden och koppla dem till en, två, tre, fyra eller fem boktitlar. Lite som en böckernas Så ska det låta, men utan någon hysterisk programledare.

Kalabalik är det rätt ofta här hemma, men det finns det ingen bok om. Däremot läser vi ofta om Hotell Gyllene Knorren och där är det definitivt kalabalik. Det ständiga kriget med familjen Grossman i det fina hotellet är krävande. Ja, allt som har med hotellet att göra är rätt krävande om man ska vara ärlig.

När det gäller katter måste jag för tusende gången återvända till Emily och böckerna om henne skrivna av L M Montgomery. Emilys katter är från början ett stort stöd. Jag ville alltid ha en katt att söka tröst i, men vår kanin fick funka. Den var lika tam som en hund och älskade att kela.

Och så slutligen konstnär. Jag kom att tänka på en bok jag läste för väldigt länge sedan och älskade då, Målarens döttrar av Anna-Karin Palm. Tyvärr minns jag inte mer än att den var bra och att det hade något att göra med konst.

Del två handlar som vanligt om att presentera en karaktär med för- och/eller efternamn på veckans bokstav som vi nu vet är K.

Veckans karaktär måste självklart bli Katniss, den stora hjältinnan i Hungerspelstrilogin. Tala om modig tjej. Det var riktigt kul att följa henne. Och spännande självklart, det är riktigt spännande trots att jag var besviken på den avslutande delen Revolt.

Det är lite förutsägbart att ställa en fråga om kärlek på K, det erkänner jag, men så får det bli ändå. När jag och Fiktiviteter i söndags presenterade tio bokbloggarbudord var kärleken till böcker och författare central.

Ett handlade om att du ska ha många litterära gudar, ett annat om att du aldrig ska svika dina favoritförfattare och ett tredje att du ska ge dina favoritförfattare den kärlek de förtjänar. Så nu vill jag veta lite om din kärlek till författare.

Det blir en till tre författare, beroende på hur dina favoriter ser ut.

Vem är din största litterära gud?

Gud är kanske ett opassande ord, men min största favorit någonsin är nog ändå (hmmm, svårt det här, ja har tänkt många varv) Per Anders Fogelström. Jag måste säga att hans böcker betyder mest, då de förde mig in i vuxenböckernas värld.

Vilken favoritförfattare finns kvar sedan barndomen?

Återigen L M Montgomery som dyker upp i mina tankar väldigt ofta fortfarande. Jag har läst hennes böcker hur många gånger som helst och drömmer om att resa till Prins Edward Island, Halifax och andra platser i hennes böcker. Riktigt coolt hade det också varit att vara med på en LMM Conference vid Prince Edward Island University.

Vilken författare får all din kärlek just nu?

Just nu är jag lite besatt av Nina Bouraoui, men jag läser mig igenom hennes böcker långsamt för att inte bli utan. Hon tillhör definitivt de författare jag hade börjat stamma och rodna inför om jag fick äran att träffa henne.

Tre frågor idag alltså. Lycka till!

 

Läs också:

Bokalfabet 2.0 del 11

Jag var tvungen att räkna på fingrarna för att komma fram till att K är bokstaven 11 i alfabetet. Ungefär så med är min hjärna just nu. Just nu är det lite K som i Kaos, men snart är det istället dags för K som i kontemplera då det börjar närma sig semester.

Kontemplera tillhör förresten mina favoritord. Borde samla ihop favoritord i ett inlägg snart. Ni hade många fina förslag.

De fem ord du ska associera till boktitlar är dock några andra:

Katt

Krig

Konstnär

Krävande

Kalabalik

Använd orden och koppla dem till en, två, tre, fyra eller fem boktitlar. Lite som en böckernas Så ska det låta, men utan någon hysterisk programledare.

Del två handlar som vanligt om att presentera en karaktär med för- och/eller efternamn på veckans bokstav som vi nu vet är K.

Det är lite förutsägbart att ställa en fråga om kärlek på K, det erkänner jag, men så får det bli ändå. När jag och Fiktiviteter i söndags presenterade tio bokbloggarbudord var kärleken till böcker och författare central.

Ett handlade om att du ska ha många litterära gudar, ett annat om att du aldrig ska svika dina favoritförfattare och ett tredje att du ska ge dina favoritförfattare den kärlek de förtjänar. Så nu vill jag veta lite om din kärlek till författare.

Det blir en till tre författare, beroende på hur dina favoriter ser ut.

Vem är din största litterära gud?

Vilken favoritförfattare finns kvar sedan barndomen?

Vilken författare får all din kärlek just nu?

Tre frågor idag alltså. Lycka till!

Och du, berätta gärna när du svarat i din blogg så att vi andra kan få njut av dina svar.

Läs också:

Nån sorts kärlek

När prins Charles precis förlovat sig med Diana Spencer får han frågan om han är kär. Prinsen svarar ja, men tillägger ”whatever ‘love’ means”. Och världen skrattar förtjust åt prinsen med humor.

Just där startar historien om den så kallade kärleken i Liv Strömquists fantastiska Prins Charles känsla. Därefter får vi träffa fyra komiker som tjänar enorma summor genom att skämta om kärlek. De är alla vita, mörkhåriga, har skjortan nedstoppad i  byxorna och de känner sig kvävda av sin fru. Om sanningen ska fram är de riktiga mansgrisar som helst glor på sport, talar illa om sin mamma och drar sexistiska skämt. Och världen skrattar. Varför?

Vårda en man-VM är också ett tänkvärt kapitel. Varför nöjer sig kvinnor med att vara behövda och kallar det kärlek? Och varför vill en man, som egentligen inte vill fångas i äktenskapets bojor, ändå ha någon som tar hand om honom? Är det inte en konstig så kallad kärlek? Funderingen kring hur det hade sett ut om det varit gamla, alkoholiserade damer som var kända är träffande. Hade det då stått unga, vackra män på rad för att få vårda dem? Och hade de inte kallats lycksökare om de gjorde det? För vilken ung man vill på allvar ta på sig den kvinnliga, vårdande rollen. Tänk att sjunka så lågt. Om mannen har en dotter är dock allt löst, då kan ju dottern vårda såklart. Kvinnor är ju så mycket bättre på det.

Är det så att hjärnan inte kan skilja på kärlek och hat? Är det därför både kvinnor och män inte sällan blandar ihop dessa känslor? Kan man till exempel slå den man älskar? Kan man älska den som slår? I exemplet med Whitney Houston och Bobby Brown verkar det onekligen så och de är tyvärr inte ensamma.

Strömquist ger oss också en lektion i hur det kom sig att sex och äktenskap kopplades ihop och dessutom varför det påstås att mäns sexualdrift är så mycket större än kvinnans. Klart män måste gå till prostituerade då. Äganderätten är viktig, men det är viktigast att kvinnan följer de regler som finns inom äktenskapet. I alla fall förr. Eller hur det nu var.

Vilka är våra mest älskade torskar? I boken finns svaret. Vi får också veta varför patriarkatet lyckats hålla sig levande så länge trots att könsmaktsordningen innebär att kvinnor ger och män tar. I alla fall när det handlar om kärlek och makt.

Kärlek är viktigt i dagens samhälle och alla vill hitta någon att dela sitt liv med. En perfekt partner. Inte sällan kanske man ändrar sig själv för att få den där perfekta partnern. Strömquist använder Collins för att förklara vad ”kärlek” är.

”Kärlek” uppstår alltså ur förhandlingsprocessen om ett exklusivt och relativt permanent kontrakt om sexuell äganderätt mellan fria individer.

 

Visst låter det romantiskt. Viktigt också att det handlar om ett heterosexuellt par där mannen är längre än kvinnan. Man vill ju inte bryta normen.

Liv Strömquist ger oss en lektion i jämställdhet och genus genom serierutor som är både dräpande och tänkvärda. Hon diskuterar normer, både för kön och för sexualitet och hon gör det bra.  Det kan vara den bästa feministiska bok jag någonsin läst. Vixxtoria går inte så långt att hon kallar den bok, men ger den titeln ”en grafisk C-uppsats i genusteori”. Vi är dock rörande överens om att Prins Charles känsla är en läsupplevelse utöver det vanliga.

Queerteoretikern Judith Butler menar att heterosexualitet är inlärt och Strömquist är inne på samma linje. Jag håller med om att det finns allt för många normer i samhället som vi inte låter våra barn bryta, vilket i sin tur leder till att könsroller cementeras och så sitter vi där i ett begränsande sammanhang. Dessutom har vi blivit så vana vid dessa normer att många hävdar att könsrollerna är både naturliga och till och med självvalda. Vi fostras in i en heteronormativitet genom att härma andra och lär oss således att heterosexualitet är det enda rätta. Efter att ha läst Liv Strömquists bok och en artikel om Judith Butler i DN blir jag sugen på att läsa vidare.

Jag vill samtidigt passa på att tipsa om den tänkvärda och roliga boken Hetero av Sandra Dahlén där hon vänder och vrider på heterosexualitet på ett sätt som brukar göras med det som anses avvikande, inte med normen.

Se, nu har er läslista kanske blivit lite längre. Ni får hur som helst inte missa Prins Charles känsla, som är en riktig pärla.

 

 

 

Läs också: