Första mötet med Nina

Jag hade ju tänkt bege mig utanför min bekvämlighetszon och läsa grafiska romaner. Först ut var Nina Hemmingsson och hennes Så jävla normal som getts ut av Kartago. En bok med ett helt underbart omslag och ett totalt galet innehåll. Det är brutalt, det är inte sällan fult och det är alltid originellt och tänkvärt. Ändå läser jag boken med en känsla av att jag inte riktigt förstår. Jag tänker mycket på vad som är normalt enligt Nina och vad det egentligen är hon vill säga. Det är starkt och det berör, men jag har svårt att formulera några mer klara tankar om dessa bilder som inte alls är lika lätta att ta till sig som de enrutingar som är det enda jag upplevt av Nina Hemmingsson tidigare.

Nystartade förlaget Orosti-Back har gett ut en bok om Nina Hemmingsson, som innehåller en intervju skriven av Sara Teleman och en rad material från Hemmingsson under titeln Illustrationer, skisser och foton 2003-2010. En del är tidigare aldrig utgivna och andra är hämtade från till exempel Jag är din flickvän nu som innehåller lite mer välfriserade bilder med lite mer text. Mer normala enrutingar alltså. Roliga som satan, men inte lika brutala och drabbande som bilderna i Så jävla normal.

Jag älskar också utdragen ur Prinsessan & Gemålen, ett antal seriestrippar som Hemmingsson gjorde för Aftonbladet inför kronprinsessans bröllop förra året. Berättelsen Jag var ihop med en buddhist tillhör också höjdpunkterna.

Jag gillar idén att presentera illustratörer och konstnärer. Här finns fler titlar i serien. För mig funkade boken om Nina Hemmingsson som en bra introduktion. Jag vill definitivt läsa mer av henne. Detta trots att jag kanske inte förstod allt. Eller så gjorde jag det.

Läs också:

2 comments