På jakt efter inspiration

Jag skriver blogginlägg, men det går trögt. Det känns som om allt bara blir tråkigt och förutsägbart. Jag saknar idéer och det poppar inte  upp några roliga inlägg alls i huvudet.  Så vad gör jag? Skriver mina inlägg och hoppas att inspirationen ska komma tillbaka. Ni får stå ut med att det blir ett och annat tråkinlägg den närmaste tiden. Om jag lägger av att skriva kanske jag istället tappar lusten helt.

Läsningen då? Går också sådär. Jag är ofokuserad och läser lite här och lite där. Orkar inte landa i någon bok. Ganska typiskt maj om du frågar mig. Min hjärna kan inte släppa slutspurten av terminen och den snurrar vidare då jobbet borde vara slut. Det är därför jag bloggar ändå, för att slippa jobba i tanken hela kvällarna.

Jag läser ungdomsböcker och lyrik. Korta avsnitt är ungefär vad som krävs för att koncentrationen ska räcka. Ingen simpel litteratur alls, men bra för en stressad hjärna.

En hel hög med böcker ligger och glor på mig. De skriker om att de vill bli lästa, men tyvärr får de vänta. Jag orkar inte läsa det som kräver eftertanke. Jag vill inte förstöra böcker som hade kunnat bli fantastiska läsupplevelser om mitt huvud var med.

Vad läser du för att varva ner?

Läs också:

The day begins in the middle of the night

Möt Nick och Norah. Han har blivit dumpad och vill göra sin före detta svartsjuk genom att presentera sin nya flickvän. Hon råkar befinna sig precis bredvid och går med på att bli hans flickvän under fem minuter. Fem minuter visar sig bli betydligt fler, inte som flickvän men definitivt som sällskap. Vi får följa Nick och Norah under en natt i New York medan vi lyssnar till deras infinite playlist. Två unga människor som egentligen inte har så mycket gemensamt än musiken, men det räcker ganska långt. Vartannat kapitel tillhör Nick och vartannat Norah. Ibland överlappar de varandra och kommenterar samma sak. Det gillar jag. De har också olika röster, vilket säkert handlar om att boken är skriven av två författare och det gör att det blir extra trovärdigt.

Nick & Norah’s infinite playlist av Rachel Cohn och David Levithan är både lättläst och komplicerad på samma gång. Språket flyter, det är lätt att bli engagerad i personerna, men historien är inte så enkelt berättad. Det funkade för mig, men kanske svårt för dem som inte är lika van vid att läsa på engelska. Läs den svenska översättningen, den funkar säkert lika bra. För läsa den tycker jag definitivt att många ska göra. Det här är nämligen en både charmig och bra bok.

Det finns så många fantastiska ungdomsböcker att den som fått för sig att endast läsa böcker skrivna för vuxna verkligen går miste om något. Visst är det unga personer i huvudrollen, men inte sällan spelar föräldrar och andra vuxna en viktig roll. Här gör de det lite mer indirekt, men de finns där ändå i bakgrunden. Många av de ungdomsböcker jag läst den senaste tiden har dessutom varit riktigt bra skrivna med en annorlunda och genomarbetad stil och inte minst ett fantastiskt språk. Bara för att en bok sägs passa unga behöver det definitivt inte betyda att den inte kan passa dem som lämnat tonårstiden bakom sig. Tack gode gud för det. Både att jag inte längre är tonåring, men också att jag faktiskt inte missar alla bra böcker på grund av det.

Jag är glad att jag fick träffa Nick och Norah och följa med dem genom New York under en lång och händelserik. Kanske, kanske vågar jag nu se filmen, men tyvärr ser varken Nick eller Norah ut som de ska. Min Norah är coolare och lite mer indie med sin flanellskjorta. Inte så chic som hon ser ut i filmtrailern. Nick är visserligen en riktigt mjuk och snäll kille, men han ser inte lika helylle ut som Michael Cera. Jag gillar honom, men han är inte Nick.

Jag låter det vara osagt om jag kommer att se filmen, men jag kan lova att jag kommer att läsa mer av både David Levithan och Rachel Cohn. Just nu läser jag Boy meets boy av David Levithan som i alla fall har en helt lysande inledning.

 

Läs också:

Tematrio – Nordiska favoriter

Veckans tematrio handlar om nordiska favoriter och då tisdagen ägnades åt norrmännen får andra kliva fram nu.

1. Jag har läst ett par deckare av danska Gretelise Holm och den senaste var Ministermordet som var riktigt läsvärd. Hon har skrivit fyra böcker om sin hjältinna journalisten Karin Sommer. I senaste boken gick Sommer i pension vilket kanske betyder slutet på serien.

2. Att jag älskade Sommarljus av isländske Jón Kalman Stefánsson är ingen hemlighet, men han har faktiskt skrivit en bok till, Himmel och helvete,  som hamnade i skuggan av sin föregångare, men som också är läsvärd.

3. Solveig von Scholultz är en finlandssvensk poet som levde mellan 1907 och 1996. En lysande poet som kanske är mest känd för dikten Dalen. Hon har också skrivit en ABC-bok.

Min favorit är dock den här:

 

Den älskande

Mina ögon vill kyssa ditt ansikte.

Jag har ingen makt över mina ögon.

De vill bara kyssa ditt ansikte.

Jag strömmar mot dig ur mina ögon,

och dallrar kring dina skuldror av en fin hetta

som långsamt löser upp dina konturer

och jag är hos dig, hos din mun

och överallt omkring dig -

jag har ingen makt över mina ögon.


Jag sitter med mina händer i skötet,

jag rör dig inte och jag ska aldrig tala.

Men mina ögon kysser ditt ansikte,

jag stiger ur mig själv och ingen kan hindra mig,

detta outgrundliga flöde kan jag inte stanna,

detta lysande som varken vet av slut eller början -


men när du slutligen vänder dina ögon mot mig,

dina ovetande, frågande, dina främmande ögon,

sänker jag mig själv i mina händer

och återvänder under mina ögonlock.

ur Den bortvända glädjen

 

Läs också:

Fyra böcker i en

Jag har läst den grafiska romanen Persepolis av Marjane Sartrape. Formatet är ganska nytt för mig som aldrig varit en serieälskare. Det börjar väldigt bra med den första delen som handlar om den iranska revolutionen 1979 sett ur flickan Marjanes ögon. Flickan som vill bli profet och som inte förstår varför man blir mer religiös om man tar på sig en sjal. På ett rättfram och ärligt sätt får vi ta del av en spännande period i ett intressant land.

I del 2 får vi veta mer om kriget mellan Iran och Irak och jag får lära mig massor. Så här långt gillar jag verkligen Persepolis, men någonstans mitt i del 3 börjar jag bli mätt. Det är på något konstigt sätt svårsmält, trots sitt på ytan enkla format. Jag är inte van vid att läsa serier och har svårt att hänga med.

Efter en paus kunde jag fortsätta och jag fick följa Marjane bland skitstövlar och droger, till botten och sedan i del 4 tillbaka till Iran efter fyra år i Wien. Hon är en västerlänning i Iran och passar inte alls in. Hon lär sig att bästa sättet att överleva är att skratta åt eländet, men helst vill hon bara gömma sig.

Persepolis är en snyggt tecknad grafisk roman, enkel i sin svartvita utformning, men med ett allt annat än enkelt innehåll. En helt klart läsvärd bok, men lite väl mastig att sträckläsa. Jag kommer att återvända till den och även försöka mig på att dela med mig av några väl valda delar till mina elever. Får nog vara lite försiktig bara, då Marjanes liv är lite kontroversiellt ibland.

Jag ger mig nu raskt på ännu en grafisk roman Gängkrig 145 som kommer på pocket i dagarna.

 

Om jag nu ska läsa mer serieromaner, eller grafiska romaner eller vad de nu ska kallas, så kan jag i alla fall flytta hit de få inlägg jag skrivit. Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-03-09

 

Läs också:

Barnen är bokjury

När jag jobbade på grundskolan var vi några gånger med i Bokjuryn och alla eleverna läste som galningar under några månader för att sedan rösta på sina favoriter. En riktigt bra och kul idé!

I år har drygt 30 000 barn röstat fram sina favoriter ur 2010 års utgivning. Läskiga böcker står tydligen högst i kurs. Eller i alla fall lite mörka och allvarliga. Alla som är mellan 0 och 19 har rösträtt.

Vinnarna presenterades igår.

Bästa bilderbok blev Godistrollet av Jonna Björnstjerna, en bok som handlar om godistrollet som letar upp och hämtar barn som äter godis när det inte är lördag. Låter lite läskigt minst sagt.

I kategorin läsa själv 6+ vann Campingmysteriet av Martin Widmark och Helena Willis. Ännu en bok om Lasse, Maja och deras detektivbyrå, böcker som även grabbarna O gillar, men just den här har vi inte läst.

Läsa mer 9+ vanns av Sorgfjäril skriven av Ingelin Angerborn, medan priset för bästa ungdomsbok 13+ gick till Jag finns av Maja-Maria Henriksson.

Bästa faktabok blev Fakirer av Bengt-Erik Engholm och Jojo Falk och bästa seriebok Lou 1: Dagboksdagar av Julien Neel.

Lite kul var det att kolla topp-10 i kategorin 13+ där min absoluta favorit kom tvåa. Många böcker jag vill läsa, men faktiskt bara två jag läst. Ytterligare två står i hyllan.

  1. Jag finns – Maja-Maria Henriksson, Natur och Kultur
  2. Vad mina vänner inte vet – Sonya Sones, Bonnier Carlsen
  3. Fångad – Lucy Christopher, Rabén & Sjögren
  4. Döden i dina ögon – Rachel Ward
  5. Det är så logiskt, alla fattar utom du – Lisa Bjärbo
  6. Ursäkta att man vill bli lite älskad – Johanna Thydell
  7. Det händer nu – Sofia Nordin
  8. Skelettpojken – Anne Rooney
  9. De levande döda: Fienden – Charlie Higson
  10. Den gröna cirkeln – Stefan Casta

 

 

 

 

Läs också:

Bytt är bytt och kommer aldrig mer igen

Den senaste tiden har jag bytt en massa böcker i Bokåtervinningen och på bokcirkeln i söndags. Jag har dock laddat min bokpåse med ännu ett gäng böcker för på torsdag 19/5 är det Stora Bokbytardagen. Den tredje i ordningen.

På bytets hemsida kan du se vilka bokbytarplatser som finns, men det funkar också att helt enkelt ta en bok under armen och byta med första bästa person du möter. Kan kanske bli lite märkligt, men kan också bli kul.

Har du böcker att byta?

Läs också:

Vad är det för fel på Roth?

När Philip Roth idag utropades som vinnare av årets Man Booker International Prize blev en av jurymedlemmarna så arg att hon hoppade av. Carmen Callil liknar Philip Roths böcker med Kejsarens nya kläder och menar att han är en fruktansvärt överskattad författare. “Han bara maler på och maler på om samma ämne i nästan varenda bok. Det är som att han sitter på ditt ansikte så att du inte kan andas”, säger hon.

Senaste boken heter Indignation och kom ut på svenska i mars. Jag gillade den skarpt och skrev bland annat så här:

Jag har funderat mycket på varför jag gillar Roth så mycket, då han egentligen inte skriver på ett sätt som jag brukar gilla. Jag tror att det handlar mycket om att han lyckas levandegöra sina personer så bra. Faktum är att jag inte alltid gillar huvudpersonen Marcus speciellt mycket, han är en irriterande besserwisser många gånger, men ändå bryr jag mig om honom och vill hela tiden läsa vidare. Det krävs en skicklig författare för att lyckas med det och Philip Roth är en skicklig författare.

 

Läs hela inlägget här.

Indignation var den tredje boken jag läste av Roth och jag har tyckt om dem alla trots att de på många sätt är väldigt olika. Det gemensamma är de slingrande, långa meningarna och det lite dystra sättet att se på världen. Envar börjar med en begravning och berättar sedan om den döde mannens liv. En stark och fängslande bok. I Konspirationen mot Amerika leker Roth med historien och gör flyghjälten Charles A. Lindbergh till nazistvänlig president i USA, vilket självklart får konsekvenser. Mycket bra och intressant bok. Inte helt lättsmält, men definitivt bra och läsvärd.

Av twitterflödet förstod jag att även Paul Auster under sitt stockholmsbesök gav Philip Roth en och annan känga. Vad är det med Roth som provocerar så?

Läs också:

Bokgeografi Grekland

Idag drar vi till Grekland. Det skulle jag gärna göra själv, men jag nöjer mig med en litterär resa. Med tanke på de korkade och sexistiska (tautologi jag vet) kommentarerna som hördes i samband med våldtäktsmålet som blev något helt annat kanske det är lika bra.

De gamla grekerna är många. Och då tänker jag på de som finns i litteraturhistorien. Väldigt många är riktigt, riktigt läsvärda och det finns helt klart skäl till att dessa verk lever ännu. Sedan kan det handla om stofiler till svensklärare också, men jag väljer att tro på det första. Jag kan väl inte räknas till stofilerna ännu?

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Grekland eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Den första boken jag kom att tänka på är Ett nytt land utanför mitt fönster av Theodor Kallifatides som flyttade från Grekland till Sverige för 45 år sedan. Han skriver om hur det varit att leva som invandrare i Sverige och hur det är att lära sig att behärska ett nytt språk. En fantastisk bok skriven av en fantastisk man. Borde läsa om den med mina elever i bakhuvudet.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till landet. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Jag måste välja Sapfo, poeten från Lesbos som skrev supervackra dikter. Nu var det ett tag sedan jag läste dem ska erkännas, men det är lätt åtgärdat.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till landet, som du inte läst, men är nyfiken på.

En annan poet från den grekiska övärlden var Odysseas Elytis som fick nobelpriset 1979. Nyfiken är väl kanske att ta i, men tanken är att jag ska läsa alla nobelpristagare och smartast är egentligen att beta av poeterna först. Hur många dikter ska man egentligen ha läst för att verkligen ha läst en poet är dock frågan.

Sen finns ju Giorgos Seferis också som fick priset 1963 och räknas till en av de viktigaste grekiska poeterna under 1900-talet. Det får bli par i poeter idag.

 

Nu är det din tur att bjuda på grekiska lästips! Svara i en kommentar och/eller länka hit om du svarar i egen blogg.

 

Läs också:

Att vidga sina vyer

Jag har inte läst många grafiska romaner i mina dagar ska jag säga. Jag har nästan aldrig varit någon älskare av serie alls. Visst läste jag Bamse och Bobo som barn, men därefter har jag möjligen småskrattat åt någon seriestrip med Ensamma mamman eller Kalle & Hobbe. Någonting har dock hänt. Kanske har jag blivit tillräckligt gammal för att våga göra lite tvärtom ibland. Pröva det okända. Vidga mina vyer.

Det började med en galet rolig serieruta hos Bokstävlarna, eller rättare sagt på facebook enligt Bokstävlarna. En ruta jag skrattat åt sedan dess.

Jag googlade Nina Hemmingson som hade gjort den galet roliga bilden (ni får förlåta mig, jag har inte alls koll på eventuell serieterminologi) och hittade flera böcker som jag väldigt gärna vill läsa.

Av en kollega fick jag tips om Liv Strömqvist som också verkar galet rolig. I alla fall om jag får tro kollegans sammanfattning som i viss mån skrattades bort. Jag har ju hört talas om Prins Charles känsla, det har jag, men jag har liksom aldrig associerat boken till något som skulle passa mig. Jag läser ju inte sådana där serier ni vet.

Trots detta klickade jag mig in på Galago förlag, ett förlag som hör ihop med Ordfront och som ger ut sådana där konstiga serier ni vet av till exempel Liv Strömqvist som inte alls verkar konstig. Där hittade jag annat som också verkade passa mig som t.ex. Hetero i Hägersten av Sofia Olsson och Jag är ditt fan in i döden av Coco Moodysson som jag faktiskt tror funnits på min läslista ett bra tag. Jag glömmer så lätt, men en bok om The Cure måste jag nästan ta och läsa.

Kartago förlag finns också. De ger ut bland andra Nina Hemmingson. Där hittade jag inte lika mycket, mer än möjligen Nemi.

Nu får jag väl det ena konstiga tipset efter det andra av galna fantaster, men jag vågar ändå be om boktips. Och ja, det ska vara bra även för en tant som har svårt för det allt för spejsade. Eller ja, i alla fall för det allt för vampyr- och zombiespejsade. Oftast i alla fall.

Ja, ni fattar kanske, eller så är jag så otydlig att det är omöjligt att göra det, men tipsa ändå. Jag får väl välja ut de tips som verkar bra. Förklara gärna varför jag ska läsa boken i fråga också. Då kan jag rensa bort alla gröna gubbar. För se ni, jag har vissa fördomar, som att allt som är tecknat är overkligt och därmed tråkigt och/eller obegripligt.

Ni fattar att ni har en svår nöt att knäcka innan jag blir omvänd, men tanken är att jag ska göra mitt bästa.

Tipsa på alltså! Ni vet reglerna.

 

Läs också:

Mina svar på H

Välkommen till del 8 i Bokalfabet 2.0.

Vi kör väl några bokstäver till innan det blir sommarlov tänker jag. Idag handlar det om bokstaven H som är första bokstaven i mitt gamla efternamn. Då hade jag kanske döpt bloggen till enligt H.

1. Först fem ord på H som äldste sonen hjälpt mig att bestämma. Han står för två av dem kan jag tillägga. Dessa fem ord ska du koppla ihop med 1-5 boktitlar och förklara hur du tänker. Tänk bildfrågor i gamla Så ska det låta. Lätt som en plätt då du får vara absolut hur långsökt som helst.

Häst

Högtidlig

Hosta

Häftig

Hemlighetsfull

 

Okej, alltid lika spännande att se vad som poppar upp i huvudet. Först blev det helt tomt kan jag erkänna. Helt tomt. Hemlighetsfull är dock Nell i Den glömda trädgården. Hon dök upp från ingenstans i en hamn och levde i en familj som hon sedan lämnade spårlöst. En vagn med hästar spelar en viktig roll. Visst finns det växter som heter hosta? De finns kanske i trädgården.

Högtidligt är det i Men from the boys av Tony Parsons då krigsveteraner planerar och genomför en parad. En häftig boxningsmatch ingår också i boken.

 

2. Och så en karaktär med för- eller efternamn på H, eller varför inte för- och efternamn på H?

Harry Hole kunde det ju bli med tanke på att det är den 17 maj idag, men så blir det inte. Eller lite kanske då han ändå är nämnd.

Istället drar vi till Australien, närmare bestämt till Melbourne där den grekiska befolkningen är stor. I The Slap får vi möta flera av dem, t.ex. Hector som är den som är värd för den fest där en vuxen ger ett barn en örfil. Ett barn som inte är hans eget. Hector är egentligen inte min favorit då han är en mansgris utan dess like,  men frågan är om det inte bara är på ytan. Han har fullt upp med att försöka kontrollera sina känslor och leva sitt liv på ett sätt som gör honom lyckligare.

 

3. Sista frågan handlar om humor som är spännande, viktigt och väldigt personligt. Tipsa om en författare du tycker har humor, eller en bok som är humoristisk.

En av de roligaste böcker jag läst är The Barrytown Trilogy av Roddy Doyle som är en av de tio böcker jag skulle rädda om det brann i huset. Helt sanslöst kul och allvarlig på samma gång. Språket och dialogen är det som gör historien så läs den för allt i världen på originalspråket som är talspråk på dublindialekt.  Älskar, älskar, älskar!

 

Det blir dessutom bonus den här veckan!

Jag tänkte lotta ut ett signerat exemplar av Blodläge av Johan Theorin bland dem som svarar på bokalfabetet den här veckan. Länka till ditt inlägg i en kommentar. Har du ingen blogg? Svara i en kommentar här och tipsa om bokalfabet 2.0 på Facebook eller Twitter.

Om du redan har boken, eller inte är intresserad av att läsa den får du självklart svara på frågorna ändå!

 

Läs också: