Vi drar vidare mot målet som är Ö, denna vecka handlar frågorna om bokstaven I.

Här kommer mina svar! Vill du också svara blir jag väldigt glad. Svara i din blogg eller i en kommentar.

Först fem ord på I som ska kopplas samman med 1-5 boktitlar som du själv väljer.

Ivrig

Is

Idealisk

Identitet

Idé

Islossning av Barbara Voors måste helt klart vara med, inte minst för att den börjar på I och för att is definitivt har stor betydelse.

Identitet kopplar jag till Pojkflickan av Nina Bouardoui där huvudpersonen funderar mycket kring identitet både gällande ursprung, språk och kön. En ruskigt bra bok.

I Sahras nyckel får Julia en idé. Hon ska söka efter dem som bodde i lägenheten hon snart ska flytta in i. En judisk familj som fördes bort 1942. Julias ivriga sökande leder till att hennes liv tar en helt ny vändning.

Återstår då idealisk. Man skulle ju kunna tro att jag fuskar till det med ord som jag redan har kommit på titlar till, men se så är det inte. The summer I turned pretty av Jenny Han handlar om en ganska idealisk sommar då solen ständigt skiner och kärleken frodas. Under ytan är det dock inte alls lika idealiskt, vilket kommer att märkas.

En karaktär med för- eller efternamn på I då?

Ilse är Emilys bästa vän och på många sätt hennes motsats.  Ilse är en frispråk pojkflicka som inte sällan ställer till problem. Jag var nästan lite rädd för henne när jag var mindre, men kom senare att älska henne. En fri själ som göt vad som faller henne in. Sådana flickor behövs i litteraturen.

Indignation är amerikanskans vackraste ord enligt Philip Roth. Vilka är dina favoritord? Och nej, de måste inte börja med i.

Jag samlar på ord. Egentligen har jag nog alltid gjort det, men jag började rejält efter att jag läste fantastiska Att lära ut författarens hantverk där Ralph Fletcher skriver om just ordsamling och hur han samlar på ord som han sedan kan använda vid speciella tillfällen.

Jag tycker om ypperlig och synnerligen, som egentligen är vanliga ord, men ändå fina. Tillstymmelse är också fint, liksom abrovink (som också kan stavas abrovinsch). Det senare har en liten annan betydelse här i Göteborg då det uttrycker en tillfällig lösning, inte alltid helt hundra men funktionell för tillfället.

Vilka ord gillar du?

På engelska är flabbergasted (som betyder mållös och chockad) och haphazard (som betyder på måfå) stora favoriter.

Läs också:

• En lagom kravlös utmaning är slutförd
• Mina trötta, trista och tveksamma svar på T
• Mina svar på L
• Bokalfabet 2.0 del 9
• Mina svar på E

Vi drar vidare mot målet som är Ö, denna vecka handlar frågorna om bokstaven I.

Först fem ord på I som ska kopplas samman med 1-5 boktitlar som du själv väljer.

Ivrig

Is

Idealisk

Identitet

Idé

En karaktär med för- eller efternamn på I då?

Indignation är amerikanskans vackraste ord enligt Philip Roth. Vilka är dina favoritord? Och nej, de måste inte börja med i.

Jag ska svara själv också, men de svaren kommer i ett senare inlägg. Om du vill svar kan du göra det i en kommentar eller i din blogg. Lämna gärna en kommentar och/eller länka till det här inlägget så att jag och andra intresserade kan läsa vad du har att säga.

Oliiiiidligt spännande!

Läs också:

• Mina svar på W
• Bokalfabet 2.0 del 23
• Mina svar på L
• Bokalfabet 2.0 del 12
• Mina svar på I

Visst är dessa två favoritförfattare ganska lika?

Maggie O’Farrell

Barbara Voors

Läs också:

• Tematrio – Skrivande svenskor
• Författare jag inte läst men nog skulle gilla 3
• Jag fick en uppgift…
• Favoriter av favoriter
• Någon slags prioritering för vintern

Jag läser Splitter av Charles Benoit, en riktigt bra bok som innehåller en hel del tänkvärda passager. Jag tänkte bjuda på en tio i topplista som får mig att skratta och gråta inombords.

En topplista över vad föräldrar säger till dig:

Tänker du sitta där hela dagen, framför den där datorn?

När jag var i din ålder hade jag två jobb.

Kan du inte ha kläder som passar för en gångs skull?

Sänk! Det hörs ju ända hit.

Det där är ingen riktig middag!

Har du gjort läxorna?

Sluta mumla och prata så man hör.

Vad har du ställt till med nu då?

För att jag säger det.

Nej.

(s.33)

Läs också:

• Spöknatt och en rosa morgon
• Peppning enligt Zlatan
• Dagens läsning
• Just nu och en utvärdering
• Dags för slattläsning

Jag vet att alla bokbloggare älskar hösten, men jag är mer av en soldyrkare och sommarälskare. Sommar är läsning för mig. Höst är mest tråkdepp. Icke desto mindre finns det en lite fördel med hösten. Eller två kanske, eller många beroende på hur man räknas. Jag tänker på Bokmässan och höstutgivningen.  Det börjar dyka upp höstkataloger lite här och där på bokförlagens hemsidor och självklart har jag inte kunnat låta bli att tjuvtitta lite.

Anneli Jordahl kommer med en ny bok i början av september och den ser jag verkligen fram emot då jag absolut älskade hennes förra. Nya boken heter Augustenbad en sommar.

Håkan Nessers nya heter Himmel över London och är en fristående bok som låter riktigt spännande. Lite mer mystisk än hans tidigare, med två tidsperspektiv och en berättare som man inte riktigt vet vem det är. Jag brukar gilla Nessers sätt att skriva och vill definitivt läsa den här.

En annan favorit är Helena von Zwigbergk vars bok Anna och Mats bor inte här längre, som handlar om ett nyskilt par kommer den 19 september lagom till bokmässan. Det låter inte muntert, men är helt säkert bra.

Det var länge sedan jag läste något av Anna-Karin Palm, men nu är det dags då hennes nya bok Snöängel släpps i september. Den handlar om en vinter i Stockholm och en författare som lever i exil i Frankrike. Det låter helt klart som en mycket annorlunda bok.

Jag gillar Cecilia Lund skarpt och i augusti kommer Katerina Janouch fjärde bok om barnmorskan som alltid lyckas befinna sig i händelsernas centrum. Den heter Tigerkvinnan och utkommer den 17 augusti.

När det blivit oktober (hemska tanke jag avskyr oktober) släpper två favoriter nya böcker samma dag, nämligen Johan Theorin vars Sankta Psyko låter sanslöst spännande och Jonas Karlsson vars noveller tillhör de bästa jag har läst. Tredje novellsamlingen heter Spelreglerna.

Att läsa Camilla Läckberg är väl ungefär lika pk i bokbloggarkretsar som att älska Paolo Coelho. Trots detta ser jag helt klart fram emot Änglamakerskan som kommer ut i september. Jag tyckte att den förra boken var den bästa och vill därför läsa fortsättningen.

Amor Towles är en debutant som jag aldrig har hört talas om, men när förlaget beskriver hans Artighetsreglerna som en roman i Great Gatsby anda blir jag helt klart nyfiken. Sista augusti kommer den.

Senare i höst kommer min isländska favorit Jón Kalman Stefánsson med en ny bok, den andra i en planerad trilogi som inleddes med Himmel och helvete. Den nya boken heter Änglars sorg och har recensionsdag 29 oktober.

Jag fyller hela tiden på listan på kommande böcker som jag ser fram emot. Den hittar du här. Det handlar inte om en fullständig lista över kommande utgivning, utan just om böcker jag ser fram emot.

Vilka höstböcker längtar du efter?

Läs också:

• Struktur, min läsning behöver struktur
• Med lite annat fokus
• På fredag
• Nytt i lådan
• Sveriges kanske sämsta bokbloggare

Hur viktigt är det för dig att böckernas intrig/karaktärer är realistiska? Om det inte är viktigt: Kan du ge exempel på någonting annat som bara måste tillgodoses för att du skall känna dig tillfreds med en bok. Om det är viktigt: Ge  exempel på böcker som anser sakna realism och varför du tycker som du gör.

Så lyder frågan, eller kanske frågorna som Annika ställer i veckans Bokbloggsjerka. Och som vanligt är det inte så lätt att svara. Grundförutsättningen är att jag vill ha realistiska böcker, men vissa totalt orealistiska böcker fungerar utmärkt, medan andra inte funkar alls.

Ta Låt den rätta komma in till exempel. Jag skulle lätt kunna hävda att jag inte gillar böcker om vampyrer, men den älskade jag. Även Människohamn innehåller en hel del orealistiska saker, men den är ändå eller faktiskt kanske just därför helt suverän.

Jag gillade också Cirkeln skarpt, trots att handlingen är långt ifrån realistisk. Eller hur är det egentligen med den saken? Det kanske finns häxor? Det kanske inte är så orealistiskt ändå?

För att inte tala om Kafka på stranden där en av huvudpersonerna pratar med katter och en hel del annat totalt orealistiskt händer. Varför köper jag det?

Jo, det är klart att de böcker jag räknat upp på många sätt är orealistiska, men de är samtidigt så välskrivna att resultatet ändå blir realistiskt. Låter det konstigt? Det är det kanske och jag vet egentligen inte hur jag ska förklara att jag skrattar ihjäl mig åt Star trek, avskyr superhjältefilmer eller löjliga actionfilmer, medan jag älskar filmatiseringen av Sagan om ringen.

Jag tror att det har att göra med hur den orealistiska världen presenteras. Om den är skapad med känsla, eller om det bara handlar om att chockera. Mer tydligt än så kan jag inte förklara.

Annika skriver om deckare och sågar en av mina favoriter Simon Beckett för att hon tycker att det är för orealistiskt och onödigt läbbigt. Jag å andra sidan älskar alla orgier i insekter och förruttnelse. Likfarmarna och de osmakliga detaljerna. För mig är inga deckare realistiska och därför är det viktigaste att jag gillar författarens språk och dessutom huvudpersonen.

Jag hade väldigt svårt för den bok av Simon Kernick jag läste för att huvudpersonen var så hjärtlös och omoralisk. Jag kommer inte heller att läsa något mer av Viveca Sten eller Lars Bill Lundholm då jag varken gillade deras huvudpersoner eller deras sätt att skriva. Det ska mycket till för att en författare ska få en andra chans då det finns så många andra bra böcker att läsa istället.

Samma med chic-lit, en genre som på många sätt är totalt orealistisk, men som ändå kan roa mig ganska ofta trots allt otroligt som händer. Jag skrattade gott åt The Undomestic Godess som är totalt galen och totalt orealistisk.

Så svaret på frågan i rubriken är egentligen “det beror på” eller möjligen “jag har ingen aning”. Jag är inte så logisk när det kommer till läsning och det är det nog få som är. Vissa böcker funkar, andra inte och det beror som sagt inte bara på huruvida de är realistiska eller inte. Totalt orealistiska böcker kan vara helt trovärdiga, medan andra som kanske är mindre realistiska kan brista totalt i trovärdigheten. Det är inte så enkelt som det först verkar att jag gillar realistiska böcker och inte orealistiska. Snarare skulle jag säga att jag gillar trovärdiga och välskrivna böcker med huvudpersoner som jag blir engagerade i.

Läs också:

• Egentligen är livet för kort
• Maj blev en bra läsmånad
• Lång väntan enligt O
• Snart dags för August!
• Spännande men oväntade val

För vanliga människor är några dagars, eller ens några veckors, lässvacka inget problem. Inget problem alls. Kanske inte ens något att reflektera över. Vanliga människor tittar kanske på tv istället och skiter i att läsa böcker ett tag. Så viktigt är det väl inte med böcker och läsning att avsaknaden av det skulle kunna kategoriseras som någon form av problem. Så tänker vanliga människor.

En bokberoende tänker inte riktigt på samma sätt. För en bokberoende är en lässvacka som håller i mer än ett par dagar ett hemskt tillstånd. Ett tillstånd som orsakar en hel del stress och väldigt mycket frustration. Det söks desperat efter den perfekta boken som kanske, kanske kan få igång läsningen igen.

Att hitta en perfekt bok är en delikat uppgift. Det kan vara så att en lättläst bok, som den bokberoende snabbt läser, kan lösa problemet. Det kan dock vara så att denna snabba läsupplevelse endast lämnar tomhet efter sig. Den bokberoende har då ännu svårare att komma vidare i sin läsning och kan i detta läge bli ganska deprimerad.

Då gäller det att hitta en riktigt välskriven bok, gärna  av en favoritförfattare så att den bokberoende garanterat gillar både språk och stil. Det är ungefär här jag befinner mig just nu. Jag hoppas att Haruki Murakami ska bota mig lässvacka med sin 1Q84. Efter 144 sidor måste jag säga att det verkar lovande. Jag vill veta hur det går både för Tengo och Aomame vilket bådar gott inför fortsatt läsning.

Med lite tur är alltså denna bokberoendes lässvacka snart över. Jag håller både tummar och tår. Gör gärna det du också.

Läs också:

• Hur tänker en abibliofob?
• Dags för slattläsning
• Det funkade!
• Lässtatus
• Matlagning enligt O

Läs också:

• Dags för slattläsning
• Det funkade!
• Hur tänker en abibliofob?
• Kan Murakami hjälpa mig?
• Ja, fast nej, fast typ, ibland, om jag vågar

Det var länge sedan jag snurrade runt och inspirerades av andras tankar om kulturrelaterade ting. Dags för det nu alltså.

Jag har bara läst en bok av Jonas Hassen Khemiri och det är debuten Ett öga rött. En bra bok, men trots det har jag alltså inte fortsatt mitt läsande av författaren. Det blir så väldigt ofta att författare glöms bort, trots att jag gillat den enda bok jag läst av dem.

Nu är i alla fall Khemiri aktuell då han just prisats för sin pjäs Invasion! Priset heter Obie award och är off-Broadways finaste utmärkelse. Inte lika fint som en Tony, men nästan. Hurra för Khemiri alltså!

I förra veckan avled akademiledamoten Birgitta Trotzig, vilket betyder att hennes stol i Svenska Akademin måste fyllas. Vem det blir? Det är inte klart, men DN tror på Göran Greider.

Även Barnboksakademin har fått nya ledamöter då Katarina Kuick och Kristina Digman. De efterträder Stefan Casta och Sven Lindqvist som dock fortfarande lever och har hälsan. Tur är väl det. Svenska Barnboksakademin har som uppgift att främja barns- och ungdomars läsning.

Twitters grundare Jack Dorsey @jack, verkar bli den nya tekniknördskändisen. Jag som först var grymt skeptisk till hela det här microbloggandet är helt fast i en värld av babbliga, trevliga, kreativa och intressanta människor. Det är som en liten, perfekt värld där jämlikheten är så mycket större än i den vanliga. Jag gillar konceptet skarpt. Dessutom är sociala medier ett perfekt sätt att knyta kontakter vilket inte minst Skrivarmamman Pernilla fått erfara.

Dorsey påpekar hur mänskliga kändisar blir genom twitter:

Obama twittrade också om vad han åt till frukost under sin valkampanj. Ofta tror jag att vi glömmer hur mänskliga politiker och andra mäktiga personer är. Twitter är väldigt, väldigt bra på att påminna oss om hur lika vi är. Vi äter frukost precis som Obama. Den här typen av småsaker som vi får veta på Twitter knyter ihop oss.

 

I veckan efterlyste jag bra grafiska romaner och när jag nu surfade runt hittade jag en till som jag gärna vill läsa. Vi håller till med en viktig grej handlar om elvaåriga tjejer med allt vad det innebär och är skriven av Sara Hansson. Verkar helt underbar. Bokstävlarna har skrivit om den.

Annars måste väl veckans viktigaste i veckan vara Vixxtorias mycket vetenskapliga undersökning om hur chipspreferenser och läsning hör ihop. Eller hur det nu var. Läs själva här.

Ibland är det tur att jag inte kommer iväg på saker jag egentligen vill göra. Som igår då Veronica Maggio uppträde på Liseberg. 18000 personer ville titta på henne och parken tvingades stänga huvudingången för att förhindra allt för mycket kaos. Jag hade gärna lyssnat på Maggio, men en kö till Korsvägen klarar jag mig utan helt klart. Bra kritik fick hon dock. Såklart.

Även idag blir det händelserikt i Göteborg då ett helt gäng galningar frivilligt springer 2.1 mil. Bland dem finns min käre make som fått det hela i present från sina ovanligt givmilda syskon. Och ja, de ska också springa. På Hisingen kommer en inte lika trevlig manifestation gå av stapeln, då det ska demonstreras mot Moskén som invigs om ungefär en månad. Göteborgs första och det är inte en dag för tidigt. Igår var det dock fest i protest mot demonstrationen.

Läs också:

• Ses vi på söndag?
• Det där med att tipsa om böcker
• Bokbloggarmaffian väst samlas
• Ingen mer Agnes i Lund
• Julkalender 2011

Jens Lapidus och Peter Bergting ligger bakom serieromanen Gängkrig 145 som handlar om ett krig som orsakas av en våldtäkt och livnärs av hedern. Våldsamt och hårdkokt, men lite väl ytligt för min smak. Ligger det kanske i formatets natur?  Den är dock snyggt tecknad, mörk och kal miljö och kantiga karaktärer. Tyvärr är de också rätt så platta och jag engageras inte av dem.

Polisen Martin som jagar gangsters med sin son i baksätet är mer irriterande än spännande att följa.Vi får också möta Mahmud som ska hämnas dem som våldtagit hans syster Jivan. Detta är inledning på ett riktigt blodigt gängkrig i den del av Stockholm som har postnummer 145. I Göteborg finns postnummergäng och ett (tidigare?) krig mellan 414 Majorna och 413 Linnéstaden så osannolikt är det definitivt inte. Det är nog snarare så att jag inte riktigt tillhör målgruppen. En elev har redan paxat mitt exemplar och han tycker förhoppningsvis om det bättre.

Gängkrig 145 är alltså inte min kopp te, men kanske din?

Lite uppföljning så här ett drygt år senare. Flera elever har läst och gillat Gängkrig 145 och det finns ett exemplar i klassrummet. Vissa läsare har gått vidare till andra böcker, andra gillar genren så mycket att de fastnat. Därför finns nu en och annan serieroman också i klassrumshyllan.  Ingenting för mig alltså, men jag tillhör kanske inte heller målgruppen.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-03-18

Läs också:

• Konsten att täppa till läckor
• Vad är vänskap?
• Smålustigt, men inte mer
• Inte som jag tänkt mig
• Vad missade jag?