Elizabeth George nya bok Denna dödens kropp, som är den sextonde boken om Thomas Lynley och Barbara Havers. En riktig tegelsten på 699 sidor. Varför skriver man en deckare på 699 sidor? Det är omöjligt att hålla någons intresse uppe i 699 sidor. Det är omöjligt att skriva spännande i 699  sidor. Möjligen om Lynley fått mer uppmärksamhet och plats, då hade jag kanske sluppit skumma så mycket. Nya hjältinnan Isabelle Ardery, som är tillförordnad intendent vid Scotland Yard,  intresserar mig nämligen inte alls. Dessutom fattar jag inte varför alla kvinnor som är chefer i litteraturens värld måste vara så himla känslosamma och inkompetenta. Irriterande.

Hur mycket jag än tycker om Thomas Lynley kan jag inte tycka om hans nya roll som lite överseende veteran som lyckas leda den impulsiva och envisa nya chefen som inte alls verkar veta vad hon gör. Usch. Ja, han är en snäll och trevlig man och ja, han skyddar henne, men det känns inte riktigt bra.

Minst sagt irriterad blir jag då Isabelle Ardery dessutom tycker att en av sina viktigaste uppgifter är att ändra på Barbara Havers kläder och ännu mer irriterande är det att Havers faktiskt går på shoppingtur tillsammans med grannflickan Hadiyyah. Troligen är det meningen att vi ska skratta åt Havers tafatthet, hur hennes smink rinner, hur hon rakar benen med diskmedel som lödder och hur hon självklart ser lika hopplös ut trots sin make over. Inte roligt alls. Jag drar ärligt talat inte ens på mungiporna och önskar bara att Isabelle och Elizabeth kunde lämnat Havers i fred.

Men vad handlar då boken om? Jo, de två första 200 sidorna segar en historia om en mördad kvinna på en kyrkogård igång. Parallellt får vi läsa om tre pojkar i tioårsåldern som brutalt tar livet av en liten pojke.

Därefter kommer det igång rätt bra. En massa spår och rätt intressanta vinklingar. Lite irriterande är det att tid läggs på en massa sidospår som inte riktigt leder dit de ska.

Efter ca 400 sidor går historien runt i cirklar och jag är definitivt nära att ge upp. Historien är omständlig med onödigt många trådar och dessutom en hel del omtuggande. Jag är helt klart nära att ge upp, då jag faktiskt börjar skita fullständigt i vem som egentligen gjort vad och varför.

Drygt 550 sidor in i boken tar den fart igen och slutet är helt okej. Fortfarande en del onödiga kringelikrokar, men en helt okej final. Men 699 sidor är helt klart för mycket för att berätta denna historia. Hade jag inte varit positivt inställd till Elizabeth George och lite småkär i Thomas Lynley och ännu mer kär i Barbara Havers, hade jag aldrig läst färdigt boken.

Någon borde ha sagt till George att stryka minst 200 sidor. Det finns så mycket oviktig information så att det räcker och blir över. Tyvärr blir det därför ingen direkt spännande bok, trots att huvudhistorien egentligen är rätt bra. Flera personer hade kunnat ta bort, då de inte tillförde någonting och boken hade vunnit mycket på att vara lite mer rakt på sak, istället för att som nu snurra runt i cirklar.

Elizabeth George kommer att få fler chanser hos mig, men jag kommer att bli tveksam om även hennes nästa bok är 700 sidor tjock och fokuserar på Isabelle Avery. Älskar du George kanske du uppskattar Denna dödens kropp, men det finns väldigt många bättre böcker om Thomas Lynley och Barbara Havers. Mycket, mycket bättre.  Ett plus är dock att Deborah och Simon St. James är med på ett hörn. Jag gillar dem skarpt!

Boken är en recensionsbok från Norstedts förlag

Läs också:

• Livet i troposfären är inte lika enkelt
• Hysterisk och mustig skröna
• Stryk, stryk, stryk för katten
• Hur ska jag säga…
• Drottning på paus

En av förra årets absolut starkaste läsupplevelser var Fortfarande Alice av Lisa Genova (Bonnier Pocket) Jag led med Alice som slutar vara sig själv efter att hon drabbats av alzheimers och kanske gör min rädsla för att själv drabbas att boken talar så till mig.

Vinteräpplen av Josefin Sundström (Bonnier Pocket) handlar om överlevnad. Tre kvinnor i olika generationer porträtteras i denna gripande och välskrivna roman.

Även Inlåsta av Emma Donoghue (Pocketförlaget) handlar om att överleva. För Jack och hans mamma är Rummet hela världen. Ofattbart att människor kan vara så grymma att de låser in en ung kvinna och utnyttjar henne.

Du kan vinna Bara ett barn av Malin Persson Giolito (Pocketförlaget)  här, men även om du inte vinner tycker jag att du ska införskaffa denna starka roman om ett utsatt barn som många vill hjälpa, men trots det inte får till det.

Konsten av vara otrogen på Facebook av Gunilla Bergensten (Månpocket) är en bok som speglar vår samtid på ett bra och ganska roligt sätt. Skratten fastnar dock i halsen många gånger.

Lite ungdomslitteratur kanske? Om du inte redan läst Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo (Rabén & Sjögren) ska du definitivt göra det. Det är en mycket bra bok om vänskap och kärlek.

Eller varför inte läsa brevromanen Emmy Moréns dubbla liv av Barbara Voors (Pocketförlaget) där en yngre Emmy och en äldre dito skriver till varandra om livet. Mycket bra.

Idel kvinnor och då är det inte ens Internationella Kvinnodagen, utan faktiskt Världsbokdagen.

Får kvotera in en man då och ännu en ungdomsbok. I Tretton skäl varför av Jay Asher (Pocketförlaget) får vi lyssna till varför Hannah valt att ta livet till sig. Clay är den som lyssnar och funderar hur han kan ha orsakat det.

Jag slänger in två deckare också då Håkan Östlundhs två första deckare om Fredrik Boman nu kommer i ny upplaga på tisdag. Släke och Dykaren heter de och ges ut av Månpocket.

Läs också:

• Pärlor som utkom 2010
• Bokbloggarnas litteraturpris
• Associera mera
• En pocket kostar så lite
• Min röst gick till…

Läs också:

• Midvinterblod
• Trevligt att lära känna Melody!
• Bombdåd i Linköping dödar två
• Extrema väderförhållanden
• En långsam historia

Vilken dag det har varit. Jag har vandrat mellan datorn och trädgården, hunnit äta både lunch och middag ute, läst en halv deckare av Peter James och dessutom glädjas över hur många bra inlägg som vår bloggstafett genererat. Det var kul att göra något gemensamt med både gamla och lite nyare bekantskaper.

Böcker är viktiga för oss boknördar och det är extra roligt att träffa likasinnade. Mitt inlägg blir inte en hyllning bara till böcker och läsning, utan till en gemenskap som detta intresse gett mig de senaste åren sedan jag började blogga. Tänk att kunna klicka sig in i olika små rum och överösas av texter som handlar om allt möjligt och omöjligt som har med böcker att göra. Jag tycker att det berikar mitt liv.

Hade något sagt till mig för några år sedan att jag skulle tillbringa timmar framför datorn varje dag med vänner som jag aldrig eller sällan träffat i verkligheten hade jag gapskrattat personen i fråga rakt upp i ansiktet. Varför skulle jag behöva vänner på nätet, det var väl bara riktiga nördar som höll på med sådant. Löjligt.

Några klick i januari 2009 så var min första blogg skapad och jag trevade mig in i en värld av bokbloggare som växte för varje månad. Jag läste, kommenterade, diskuterade, läste böcker jag aldrig skulle kommit på tanken att läsa själv, letade fram böcker ur minnet jag trodde var borta och älskade varje minut.

Nu är det bloggar och twitter för hela slanten och jag tror att många som står utanför bloggvärlden tycker att jag är lite knäpp. Jag förstår dem, hade jag stått utanför och betraktat hade jag troligtvis inte heller fattat grejen.

Jag har lärt mig att sätta ord på mina tankar, blivit säkrare i mitt språk, upptäckt nya författare, läst fler böcker än någonsin förr, men roligast är att jag lärt känna så många grymt trevliga bokbloggare. Jag gillar vår nördiga värld där ingenting som har med böcker att göra är för knäppt, där det är okej att leva och andas böcker. Tack till er som bloggar, er som kommenterar och till er som läser min blogg. Ni berikar mitt liv.

Detta inlägg är en del av en bloggstafett för att fira Världsbokdagen.

Läs mer om stafetten hos följande bloggare:

och dagarna går…, Ariels Bokhylla, Eli läser och skriver, Can’t sleep, must read, Fiktiviteter, Böcker böcker böcker, Marias Bokblogg, the curious case of the books, Tidnings Ida, Talk nerdy to me, Bokform, Bokomaten, Två träd i en bokskog, Mimmimaries böcker och annat, Inreda med böcker, Havsdjupens sal, Ciccis Bokblogg, Böcker etc., Lingonhjärta, Lyrans Noblesser, Ord och inga visor, En full bokhylla är en rikedom, enligt O

Läs också:

• Bloggstafett in retrospect
• Lång dags färd mot natt
• Från lunch till middag
• Bloggstafetten går vidare
• Vad natten & morgonen hade att erbjuda

Kvällens inlägg så slutligen. Klockan 18.00 publicerade Cicci ett inlägg om böcker hon tagit med på resor. Att vara på samma plats som man läser om kan vara riktigt häftigt, det håller jag med om.

Vidare till Böcker etc som befinner sig på Irland och därför tipsar om irländska böcker. Trevligt inlägg om ett land jag ännu inte besökt.

Lingonhjärta stod näst på tur och bjöd på ett inlägg från Filippinerna och berättar om en historia hon hörde där. Riktigt spännande!

Även Lyrans Noblesser fokuserar på det faktum att det faktiskt är hela världens litteratur som ska uppmärksammas på Världsbokdagen. Hon berättar om hur den begränsade litteraturvärld hon levde i gjorde henne uttråkad och hur hennes läsning vidgats sedan hon börjat blogga.

Jessica på Ord och inga visor bjuder på en alldeles egen personlig kanon och uppmanar oss att göra en själva. Det ska jag definitivt göra, men det får bli en annan dag.

Och så slutligen En full bokhylla är en rikedom, som får äran att avsluta hela balunsen och det gör hon med den äran. Vi får ett helt bokalfabet och sucker som jag är för alfabetsutmaningar måste jag så klart göra en egen. En annan dag.

Jag har verkligen haft kul idag och är glad för alla fina inlägg. Stafetten avslutas officiellt 23.59 men inläggen finns kvar.

Läs också:

• Bloggstafett in retrospect
• Ett dygn senare
• Från lunch till middag
• Bloggstafetten går vidare
• Vad natten & morgonen hade att erbjuda

Känns som om jag kör härmabokmaniadag på bloggen, men jag var tvungen att göra ett ordmoln med de vanligaste orden enligt O. Klicka på bilden för att se den i större version.

Fattar inte varför nummer är så himla vanligt. Måste fundera på det. Att böcker, läst, läsa och mer är med känns dock inte så konstigt. Mer och lite står kanske i motsats, men jag tror att det handlar om att jag vill läsa mer och att jag ibland försöker vara snäll och skriver att böcker är lite tråkiga.  Bra är också ett vanligt ord, liksom favorit och fina. Många böcker blir fina när jag beskriver dem, liksom författare.  Kvinnor är helt klart är vanligare än män, vilket inte är så oväntat.

Känns dock som om de senaste inläggen bestämt mest bland de mindre använda orden, men det kanske är inbillning. Känns dock inte som om jag bloggar om Marklund så värst ofta att det borde finnas med bland de vanligaste orden.

Vilka ord bloggar du om?

Läs också:

• Bloggstafett på Världsbokdagen
• Fira i dagarna två
• Otroligt befriande läsning
• Sent ska syndaren vakna
• Räknas bokbloggare?

Läs också:

• Vad händer i tunnelbanan?
• Lite lästips i reatider
• Naket om sjukdom och ensamhet
• En bok som fick mig att rysa
• Våga inte sticka upp (eller ut för den delen)

Bokstafetten pågår länge ännu och har hittills bjudit på fina inlägg om kärlek till böcker och läsning.

Två träd i en bokskog bär fortfarande vinterskrud, men i Dollys inlägg finns värme när hon berättar om en lektion i svenska. Om att läsa för att förbättra sitt språk och andra skäl till att man läser.Ja, varför ska man egentligen läsa?

Mimmimaries böcker och annat skriver om hur hennes läsning gett henne stora kunskaper om drottning Victoria och vad det betytt för henne. Spännande inlägg!

Inreda med böcker tar sig utomhus denna soliga dag och skriver om trädgårdsböcker. Fina bilder och bra tips.

Och så åter till Can’t sleep, must read där Felicia bjuder på fina omslag.

I Havsdjupens sal kan vi läsa om hur habegäret vuxit och hur låneböcker bytts ut mot egna böcker.  Känner igen mig där.

Några fler inlägg blir det och jag återkommer med fler sammanfattningar.

Trevlig läslördag!

Läs också:

• Bloggstafett in retrospect
• Ett dygn senare
• Lång dags färd mot natt
• Bloggstafetten går vidare
• Vad natten & morgonen hade att erbjuda

Klart att kvinnorna blivit bortglömda också. Det blir så ibland att författare jag älskat faller i glömska.

Nobelpristagarförbannelsen har drabbat även Doris Lessing. Jag har inte läst någonting av henne sedan hon förärades priset. Det finns många böcker av henne som jag inte läst som femböckerna Det femte barnet och Den femte sanningen.

Lionel Shriever skrev fantastiska Vi måste prata om Kevin, men sedan tog det stopp i min läsning. Jag har Dubbelfel hemma, men är egentligen mer sugen på uppföljaren Dagen efter eller nya Priset man betalar. Resultatet blir att jag inte läser någonting alls. Det känns lite dumt att köpa nya böcker av en författare när jag har olästa böcker av densamma i hyllan.

Maggie O´Farrell är absolut en favorit. Jag har läst både After you’d gone och The distance between us, men ingenting annat sedan 2005. För några veckor sedan fingrade jag på The hand that first held mine och kanske borde jag slagit till. Att en bok köps och ställs i hyllan är dock ingen garanti för att den blir läst.

Fina, fina Anne Tyler borde jag verkligen läsa mer av. Eller borde är fel ord, jag vill läsa mer av henne. Påminnerskan står i hyllan, men som sagt är det ingen garanti. Jag behöver läslistor, dead-lines och detaljerade lässcheman för att hinna läsa allt jag tänkt läsa, men kanske, kanske förtar det läsglädjen.

Märta Tikkanen är en gammal favorit och Århundradets kärlekssaga tillhör mina absoluta favoriter någonsin. Ändå har jag inte läst omtalade Män kan inte våldtas som jag verkligen vill läsa.

Amy Tan är också en gammal favorit som jag glömt bort, Saving fish from drowning vill jag definitivt läsa.

Siri Husvedts Vad jag älskade har jag läst, men ingen annan bok av henne. Laddar för Sorgesång inom kort.

Vilka kvinnor har du älskat och nästan glömt?

Läs också:

• Två gånger är en vana
• Någon slags prioritering för vintern
• Dagens bokfundering…
• Vad november kanske bjuder på
• If I could turn back time…

Det blev ett foto ändå av böcker jag hittade i hyllan. Är det påsk och dessutom världsbokdag så är allt tillåtet. Maken hälsar att han nog inte förstått vidden av min nördighet förrän idag.

Lite gul-grönt ibland, men det funkar ju också i påsk.

Utslag av Oro av Mark Haddon fick jag i ett pocketbyte. En mycket bra och annorlunda bok om George som är övertygad om att han drabbas av den ena sjukomen efter den andra. En familjehistoria utöver det vanliga.

Som vi älskade varandra av Anders Paulrud är en mycket bra bok om ett kompisgäng som träffas igen i en sommarstuga där de ofta varit som unga. Nu är de äldre och har varit med om en hel del. De ska fira midsommar, men firandet kommer definitivt av sig.

Den som inte tar bort luddet ska dö! av David Batra är en sanslöst rolig samling lappar som hittats i t.ex. tvättstugor. Det finns en hel del galna människor helt klart.

Huset vid plommonån av Laura Ingalls Wilder tillhör min barndoms favoritböcker. Det är i den här boken Nellie Olsen kommer in, inte lika hemsk som i tv-serien, men ingen vän lite flicka direkt. Jag älskade verkligen omslaget när jag var liten, tänk att kunna springa över sitt hus, så himla coolt.

Mangon som sprängdes av Mohammed Hanif har jag ännu inte läst, men det låter riktigt bra. Den utspelar sig i Pakistan, ett land jag vet väldigt lite om.

Donna Tartts klassiker Den hemliga historien har jag både läst och hyllat förut. Jag är lite, lite ledsen över att jag inte läste den tidigare. Antagligen hade den betytt ännu mer då.

Egentligen är Blåst inte min favoritbok av Erlend Loe och egentligen är den mer grön än gul. Jag minns dock att jag läste den en vårdag på en bänk i Slottsskogen och att jag gillade den, trots det udda språket.

Kartor för vilsna älskande av Nadeem Aslam tillhör den kategori böcker som det tar tid att komma in i, som växer mot slutet och som stannar kvar i minnet längre, länge. Jag har dock inte läst något mer av honom, men Den förspillda vakan lockar.

Belassars dotter är den första boken i Barbara Nadals serie om den excentriske polisen och åttabarnsfadern Çetin Ikmen. Vet inte varför jag inte läst vidare i serien som utspelar sig i Istanbul. Det har bara inte blivit av.

Läs också:

• Norskt för hela slanten
• Män jag älskat och nästan glömt
• Det där med att tipsa om böcker
• En liten film om böcker och kärlek
• Jag fick en uppgift…