Han som borde firas

Varför firar vi egentligen påsk? Jag har sett till att mina grabbar vet det, trots att våra kyrkobesök är få. Jag håller med Jonas Thente om att det går att se på historien om Jesus på många sätt. Även om man inte tror på Bibelns ord, Jesus som guds son som dog på korset för våra synder, finns det en vikt att hålla passionsdramat levande.  Dels för att den religion som genomsyrar vår kultur bygger på det, men också för att det är en bra historia som hör till allmänbildningen att känna till.

Så här skriver Thente:

Om man lyssnar på vetenskapen så står det klart att apostlarnas skildringar av Jesus lidande och död nog inte är särskilt korrekta. Minst sagt. Få två tusen år gamla vittnesbörd är särskilt korrekta. Den källkritiska analysen av skeendet i Jerusalem kring trettiotalet fördunklas dessutom av det faktum att det är frågan om andra- och tredjehandskällor filtrerade genom aggressivt ideologiska sentiment.

Men vilken berättelse det är. Avhängig en universell och mycket gammal mytologi av lidande, död och återuppståndelse men ändå lokaliserad och helt unik i detaljerna. Näst intill formfulländad i sina tydliga bilder, men ändå i kärnan så abstrakt, mysteriös och öppen för individuell tolkning.

Vi pratar om Jesus under påsken för att det trots allt är han som ska vara huvudpersonen. Det som hände honom under en påsk för länge sedan är fortfarande viktigt att känna till och fundera över ibland.

Ett tillfälligt brott i firandet av världsbokdagen alltså för att tänka lite på döden och uppståndelsen.

 

Läs också: