Hur förnyar man sig?

Deckargenren är i desperat behov av förnyelse, basunerar SvD ut och menar att förläggare är trötta på att läsa samma deckare om och om igen. Spontant tänkte jag att det är typiskt SvD att ge sig på en genre som många har en tendens att klumpa ihop och avfärda. Visst kan även jag spy på det småbarnshelvete som skildras i många av dagens deckare. Lika trött är jag på alkoholiserade, bittra och överviktiga kommissarier som aldrig tycks hålla kvar vid några kvinnor, eller ens relationer med någon levande person.

Jag kan bli irriterad på de politiskt korrekta utredningsgrupperna med en man som chef, en oerhört begåvad sådan som blivit kommissarie ovanligt ung, en bufflig man som uttalar allas fördomar, en kvinna som ofta är för ung och snygg för att ses som seriös, alternativt ovanligt hård för att hon alltid trakasserats av främst män, men inte sällan också kvinnor.  Jag kan småle åt att det alltid finns en invandrare av något slag, för att författaren ska kunna säga att verkligheten speglas i boken.

Jag kan tycka att det är otroligt frustrerande att alla brott begåtts i en annan tid och att berättelsen nu delas mellan två tider. Likasom jag blivit trött på greppet att låta brottslingen komma till tals i kursiva partier.

Det finns kanske en mall för deckare som de ser ut idag, men att inbilla sig att det betyder att alla kriminalromaner som kommer ut i Sverige och i resten av världen skulle vara simpel litteratur som ser exakt likadan ut är naivt och tyder dessutom om en viss okunskap.

Just nu läser jag till exempel en helt fantastisk deckare som är minst lika välskriven som vilken roman som helst och dessutom fri från de flesta klichéer som plågar genren. Visserligen handlar det om två brott med många års mellanrum, men ändå är det en totalt originell bok. Jag talar om Tana French bok In the Woods som jag förhoppningsvis får nöjet att läsa ut snart.

Vad skiljer då den från andra deckare jag läst? Det är snarare en roman som råkar utspela sig bland poliser som löser ett brott än en klassisk deckare. Det gillar jag, men den som förväntar sig ständig spänning och blodiga detaljer kan mycket väl bli besviken.

Vad tycker du generaliserar en bra deckare? Vad är du rent ut sagt skittrött på att läsa?

Läs också:

5 comments