Det är ju Världspoesidagen idag och jag hade inte koll på det. Tur då att det finns andra bokbloggare som håller ordning för mig. Lyran bjuder på en stor favorit, nämligen Wisława Szymborska , Ingrid en för mig okänd poet, Johannes Bobrowski och Jenny en av de absolut bästa dikter som finns. Själv tänker jag förtränga att det här klippet använts i reklamsyfte, då If och Harvey Keitel tål att lyssnas på.
Fast Tube by Casper
Det kändes logiskt att Mons Kallentofts serie om Malin Fors skulle avslutats i och med Vårlik. Fyra årstider, fyra böcker. Tråkigt tyckte jag, då de andra böckerna i serien var så mycket bättre än den sista. Jag saknade en riktigt bra final. Mest hade det dock varit tråkigt att inte få träffa Malin Fors mer, nu när hon äntligen verkar tagit tag i sitt liv lite. Jag gillar årstidsböckerna, trots att de är lite väl lika rent stilistiskt och att vädret är lite väl extremt. Petitesser i sammanhanget dock.
Så surfade jag in på Mons Kallentofts blogg och läste då om den femte och avslutande boken om Fors som kommer ut i sommar. Den har logiskt nog fått titeln Den femte årstiden och blir också Kallentofts sista bok på Natur & Kultur. Nya förlaget är Forum.
Inser att mina Kallentoftrecensioner finns kvar i den gamla bloggen. Kanske något jag ska åtgärda. Om inte innan Vårlik kommer i pocket i juni.
På Bloglovin har jag sparat alla inlägg från bra bloggar som handlar om böcker jag vill läsa. För att inte riskera att få läsningen förstörd vill jag inte läsa inläggen förrän jag själv läst boken. Det betyder att jag nu har fått en ännu längre läslista bara för att andra bloggat om bra böcker. Frågan är då hur bra det egentligen är för min redan stressade vardag att läsa bokbloggar?
På listan med böcker andra bloggat om som jag också, och ibland just därför, vill läsa finns nu:
Splitter av Charles Benoit som jag redan fått från X-publicing och definitivt ska läsa mycket snart.
Hej och tack för ingenting av Måns Gahrton
Den drunknade av Therese Boman, som förföljt mig sedan den kom ut. Får vänta till pocketutgåvan.
Regn och åska av Håkan Lindqvist som getts ut av Charlie by Kabusa.
Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld, som jag också lyckades missa när den kom ut.
Döden på en blek häst av Amanda Hellberg, som kom ut då jag befann mig i Thailand.
Slutsatsen är ändå att jag självklart inte kan klara mig utan att läsa bokbloggar, men det är definitivt inte bra för antalet titlar på läslistan och i förlängningen inte bra varken för plånboken eller bokhyllorna här hemma. Inte heller för husfriden visar det sig ibland.
Slutsats 2 är att det finns en poäng i att faktiskt läsa böckerna när de kommer ut för att sedan kunna njuta av alla blogginlägg utan att behöva skumma och kisa.
- Gumman, säger Emma. Ska jag slå ihjäl honom?
Och ja, spontant skulle Olivia inte ha något emot att hennes kompis slog ihjäl John. Jävla John, som helt utan förvarning bara dumpat henne. Just det faktum att han faktiskt varit med henne, umgåtts med henne, kysst henne, haft sex med henne, samtidigt som han egentligen funderat på att göra slut sårar henne verkligen. Livet blir så annorlunda, så snabbt och så mycket tråkigare. Nu blir det inga dubbeldejter med Emma och hennes kille, ingen att hänga med i lägenheten på kvällarna och ingen att ha sex med. Vad ska Olivia göra? Se till att han blir svartsjuk och vill ha henne tillbaka så klart.
Boken om Olivia är skriven av Sara Ohlsson och har den underbara titeln Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag. Det är så hon skriver till Tor, bästa kompisen som gör sitt bästa för att muntra upp Olivia. Sedan får han en flickvän och trots att han fortfarande finns där för henne kan hon inte hjälpa att hon känner sig mer och mer ensam.
Någonstans vill Olivia leva livet. Hon hånglar med Danijel, blir nästan kär men han har flickvän. Hon funderar på om Kalle från hemorten Byxelkrok kan vara den rätte, men det är han nog inte. Hela tiden pendlar hon mellan att sakna John vansinnigt mycket och att vilja leva livet, ha sex, vara ung och oansvarig. Att som tjej dricka och hångla för mycket är dock inte direkt uppskattat. Inte ens kompisen Emma ställer upp för Olivia när hon behöver det som mest.
På gränsen till en femma är denna mycket välskrivna och ärliga ungdomsbok. Olivia är verkligen en riktig, levande person och jag dras snabbt in i hennes liv. Ibland gör hon saker som hon sedan får ångra, men hon skiter ändå i vad hon borde göra och försöker göra det hon känner för. Det är inte lätt att hitta kärlek och närhet, det lär Olivia sig på ett ganska brutalt sätt. Det är inte lätt det där som kallas livet.
Jag har inte varit direkt pigg i helgen då barnens små läbbiga kräksjuka tog över mig. När jag inte är på topp vill jag läsa böcker jag lätt kan ta mig igenom. Gärna böcker jag läst förr. Försökte med The Road, men det fungerade inte alls.
Här kommer fem böcker som passar en trög och seg dag, som jag läser just nu:
1. En liten chock av Johanna Lindbäck läser jag just nu och den är lätt att ta sig in i och har ett bra flyt. Funkar utmärkt alla dagar alltså.
2. Mot ljuset av Elin Boardy har ännu inte haft recensionsdag, men jag måste ändå avslöja att den höll mig vaken länge igår då jag inte kunde sluta läsa.
3. Håller på att läsa Laura Ingalls Wilders serie som passar utmärkt i helgen. Just nu är det bok nummer 2 som gäller.
4. Dikter funkar alltid och jag har bläddrat i Kristina Lugns fina samling.
5. Började läsa Tusenskönor för att sedan kunna ge mig på Änglavakter.
Vad läser du när du inte är på topp?
Lyran har vårstädat bloggen och det är så klart den viktigaste vårstädningen, eller? Min länklista är ganska lång och jag följer de flesta av bloggarna där aktivt via Bloglovin, men det finns alltid plats för fler! Har jag glömt dig eller kanske inte ens upptäckt dig ännu? Tipsa om bra bokbloggar i kommentarerna!
Och så Facebook då. Där finns jag. Sporadiskt. Föredrar Twitter utan tvekan som diskussionsforum, men det går att följa mig på både platser. Mitt twitteralias är @LindaOde och facebooksidan hittar du här.
Unni Lindell kan konsten att berätta en historia utan att krångla till det i onödan.Vad befriande att läsa en enkel och välskriven deckare. Att slippa kapitel som utspelar sig i en annan tid, monologer från mördaren eller till och med offret, skönt att slippa allt kursivt. Skönt dessutom att poliserna är just poliser och inte står för huvuddelen av handlingen.
Missförstå mig rätt nu. Mörkermannen är på intet sätt en simpel eller förenklad historia. Tvärtom är det en både spännande och intrigfull berättelse som inte alls bara håller sig här och nu, men som ändå koncentrerar sig till nuet. Inga lösa trådar helt enkelt och även det är i dagens deckarvärld tyvärr ovanligt. Jag hatar lösa trådar och ovidkommande sidospår.
I Mörkermannen fokuseras på två kvinnor. En kvinna blir knuffad från en balkong och dör omedelbart. Helt oväntat kan det inte vara för henne, då vi vet att hon är rädd för någon. När hon målar tånaglarna för att bli ett vackert lik vet vi att hon vet att slutet är när. Vem som vill henne illa vet vi inte och även om jag ganska länge anar hur det hänger ihop bjuder Lindell ändå på spännande läsning.
Den andra utsatta kvinnan är mycket yngre och arbetar på en campingplats. Hon får för sig att någon tittar på henne genom en ventilationslucka. När hon får reda på att en annan flicka som bott i rummet många år tidigare blev våldtagen och mördad tar historien fart på allvar.
Cato Isaksen, en av mina deckarfavoriter, är buttrare än vanligt. Han är dessutom gräsänkling och det är faktiskt lite skönt att hans familj inte står i fokus. Istället får vi veta mer om hans nya kollega Marian Dahle som helt klart går honom på nerverna. Hon är precis lika envis som Isaksen själv och drar sig inte för att tänja på alla gränser för att nå dit hon vill.
Unni Lindell har skrivit en habil deckare i ordets mest positiva bemärkelse. En bra bok helt enkelt och jag ser fram emot att följa Isaksen och Dahle i fler böcker.
Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-02-06 och nu när jag just läst ut Unni Lindells nya bok Sockerdöden kändes det lägligt med en repris för att friska upp allas vårt minne.
Jag läser mycket, men det går inte att komma ifrån att viss läsning bara sker i tanken. Tidskrifter till exempel, idén är så bra och jag prenumererar på några, köper andra, men läser få. Det blir för snuttifierat och då tröttnar jag och är det riktigt långa, ingående reportage försvinner orken allt för ofta.
Även ljudböcker låter så himla bra i teorin. Tänk att kunna läsa på promenad, i bilen, på bussen ja när som helst. Problemet är bara att jag börjar tänka på annat, vilket jag också gör när jag läser i vanliga fall, men problemet är att jag slutar läsa en bok då, medan boken i örat fortsätter. Nu lyssnar jag mer då bilstereon inte funkar som den ska och Den röda grevinnan är faktiskt riktigt njutbar.
Biografier och memoarer finns det ganska många av i mina hyllor. Jag gillar nämligen tanken på att läsa om intressanta personer, men inte sällan blir jag besviken. Det är vanligt att köra på en helt kronologisk berättelse och då tar det så väldigt lång tid innan det blir speciellt intressant.
Rea-böcker är alltid böcker jag tänker att jag ska läsa. Faktum är att jag aldrig köper böcker för att ha dem i hyllan, även om de ibland fastnar där. Antagligen handlar det om att det är böcker jag sällan hinner längta efter. De bara finns där och jag tar hem dem utan närmare eftertanke.
Ändå tycker jag att jag blandar och ger rätt mycket när det kommer till läsning, men vissa böcker kommer jag liksom aldrig till skott med. Hur är det för dig? Vilken läsning gör du bara i teorin?
Jag läste On the road av Jack Kerouac för några år sedan och var inte imponerad. Samma sommar läste jag också Räddaren i nöden av J D Salinger och tyckte inte att den var speciell heller. Inte konstigt kanske då jag var runt 30 och dessutom kvinna. Eller?
Per Plenhammar har skrivit en bok om Jack Kerouac, en roman och menar att han är en väsensskild författare beroende på när man möter honom och vem man är då. Jag blir ganska så sugen på att läsa boken Efter honom, syndafloden och bilda mig en egen uppfattning om denna man som trots allt fascinerat väldigt många.
GP har idag en test med frågor om Jack Kerouac och beatgenarationen. Jag fick 7 rätt, hur många fick du?
Nyhetssändningarna är fulla av fruktansvärda bilder från Japan. Världens undergång, på en begränsad yta visserligen, men ändå en bild av hur illa det kan gå. Hur gärna vi än vill kan vi inte kontrollera naturen och inte heller allt vi skapat själva visar det sig. Kärnkraftverk som fungerar utmärkt så länge allt är som det ska och ställer till det rejält när de inte fungerar längre. Nu kommer fler skalv och fler katastrofer väntar, med eller utan kärnkraftsolyckor.
Ska man gå och vara rädd för katastrofer, eller bara köra på och hoppas på det bästa? Det är främst kvinnor som vill avveckla och män som vill utveckla, enligt en undersökning presenterad i GP. Kanske handlar det om att kvinnor läser mer?
De senaste dagarna har jag tänkt väldigt mycket på Peter, Mary, Moira och de andra som väntar på jordens undergång i On the beach av Nevil Shute. Den ångest som de måste hantera då de visserligen vet att den radioaktiva strålningen kommer att nå även Melbourne, men samtidigt inte vill sluta leva för tidigt.
Nu läser jag The Road av Cormac McCarthy och kommer att fortsätta fundera på jordens undergång och hur vi kan vända rätt igen.
Missa ingenting, följ enligt O via RSS och/eller Bloglovin'!
