Monthly Archives: mars 2011

Att sluta när det är som roligast

Anna Gavaldas lilla bok En dag till skänks handlar om fyra syskon, en påfrestande svägerska och ett bröllop. 150 sidor, så mycket tid får vi på oss och det är på tok för lite.

Simon är storebror och också chaufför. I framsätet sitter hans fru Carine som har en hel del idéer om hur livet ska vara och dessutom är hyfsat förbannad på sin man som knappast kör närmaste vägen till bröllopet.

Huvudpersonen Garance är en bohemisk kvinna och Simons syster. När hon kliver in i bilen gör hon sitt bästa för att reta gallfeber på sin något stela svägerska. Underbar och väldigt irriterande på samma gång.

Nästa person som blir upphämtad är den nyseparerade systern Lola. Tillsammans gör systrarna striden mellan baksätet och passagerarsätet ännu värre. Egentligen är de inte ovänner, men de är så olika att deras umgänge ter sig omöjligt. Systrarna vill plocka bär, Carine börjar tala om djur som kissat på dem, systrarna målar naglarna i baksätet och Carine är utan tvekan inte direkt nöjd. Och Simon? Han verkar bara njuta av gnabbet ärligt talat.

Bilen tar dem till ett bröllop, men syskonen hinner knappt komma dit innan de bestämmer sig för att dra. De överger alltså Carine och åker för att hälsa på sin yngre bror Vincent som bor på ett slott där han livnär sig på att visa runt turister.

Ett dygn får vi följa syskonen och det är trevligt. Jag känner mig dock lite blåst när boken helt plötsligt tar slut innan den ens har börjat. Det är charmigt och roligt, men en aning oavslutat. Anna Gavaldas andra miniroman Jag älskade honom var helt underbar, fulländad trots sina få sidor. Riktigt så bra blev det inte den här gången. Med det sagt vill jag ändå klargöra att jag njöt av hennes fantastiska språk även i denna bok. Gavalda är aldrig dålig, men det här var snarare bra än fantastiskt.

 

Läs också:

På lördag smäller det

Jag har alltid älskat att skriva och att hjälpa mina elever att bli bättre skribenter. Det var dock längesedan jag fick skrivarinput själv. Inte sedan jag läste svenska på universitetet faktiskt. Jag har faktiskt aldrig varit på skrivarkurs, men i helgen smäller det. Faktum är att jag börjar bli lite, lite nervös. Mest peppad, men ändå pirrig.

Kursen är på lördag och söndag, arrangeras av Katarina församling och leds av prästen Hanna Nyberg och en av mina absoluta favoritförfattare Barbara Voors. Det är den sistnämnda som gör mig både förväntansfull och nervös. Det ska i alla fall bli fantastiskt kul att träffa henne och att få skriva.

Jag tar tåget till Stockholm redan imorgon vid lunchtid och ser fram emot lite egentid i huvudstaden som jag faktiskt börjar ta till mitt hjärta. Med på kursen är Karin och Pernilla. Någon mer bekant?

Hur jag förberett mig? Köpt en ny skrivbok så klart. Skrivböcker kan man ju aldrig få för många av. Måste nog köpa en pocketbok på centralen också. För säkerhets skull.

image

Läs också: