Monthly Archives: mars 2011

Bokbad och minskat kaos

Jag hade verkligen tänkt vårstäda idag. Både ute och inne. Så blev det inte, men jag städade upp lite i läskaoset. Tre halvlästa böcker har blivit utlästa. En av dem i badet som ersatte den promenad jag borde ha tagit i det vackra vädret. Ett glas vin blev det också. Bra lördag alltså, men inte direkt den jag planerade och kanske inte den duktigaste.

Läs också:

Tala om obehagligt

Askungar var bra, men ändå blev Tusenskönor stående i bokhyllan. Ibland blir böcker stående där trots att de visar sig vara fantastiska och faktiskt också trots det faktum att jag tror att de kommer att vara bra. I mitt läskaos med läsexemplar, biblioteksböcker och min rädsla att missa något, blir definitivt många bra böcker inte lästa förrän långt senare. Men lästa blir de oftast.

Åter till som är Kristina Ohlssons andra bok om Alex Recht, som är väldigt tillbakadragen och lite deppig. Han börjar dock acceptera sin civila utredare Fredrika Bergman som faktiskt tillför en hel del. Fredrika är höggravid och vill helst av allt ha sin Spencer hos sig fullt ut. Då han är gift är detta inte så troligt, men Fredrika slutar inte hoppas. Och så praktarslet Peder Rydh kör på. Kanske finns hopp om viss bättring, men han är för jäkla omogen rent ut sagt. En sådan vet vi ju måste finnas i varje svensk deckare, eller? Nya kollegan Joar Sahlin är helt klart inte imponerad och inte heller Peders fru som lämnat honom.

Jag gillar att Ohlsson låter oss veta lagom mycket om huvudpersonernas liv. De berättar en del, men vi behöver inte följa med hem och träffa deras familjen så ofta. Rätt skönt faktiskt.

Fallet då? Eller fallen rättare sagt, då trådarna är vansinnigt många. En präst och hans fru hittas döda och man misstänker först självmord. Bekanta till paret ger väldigt olika beskrivning av deras liv. Deras dotter Karolina har också dött och identifierats av sin syster. Kroppen visar på ett långvarigt missbruk och kanske kan detta vara skälet till att hennes far dödar sin fru och sedan tar livet av sig själv.

Fredrika jobbar  med att utreda ett fall där en man körts ihjäl av en bil. Flyktingar göms, skyddas, smugglas, utnyttjas och dödas. Det finns många spår att följa. Att fallen hör ihop förstår vi tidigt, men inte hur. Jag anar, men jag vet inte och det gillar jag. Jag vet inte heller riktigt vem kvinnan i Bangkok är. Jag trodde först att jag hade total koll, men blir sedan osäker. Vem är hon egentligen?

När hon blir rånad och kommer tillbaka till sitt hotell, ett hotell som också jag bott på i Bangkok, påstår hotellpersonalen att de aldrig sett henne och att hon aldrig bott där. I hennes rum bor en man. Hennes pass är borta, hennes mailadress funkar inte, hennes flygbiljett hem är inte bokad och Thai Air har ingen aning om vem hon är. Det här tycker jag är det absolut läskigaste spåret.

Tusenskönor är en riktigt bra deckare. Visst går det lite snabbt i slutet, men det finns inga lösa trådar och det är över huvud taget en väldigt välskriven historia. Bok nummer 3 står nu i hyllan och jag hoppas och tror att jag ska läsa den snart. Slutet bjuder nämligen på en riktig cliffhanger.

 

Läs också:

Göteborg i musiken

GP har alltid någon trevlig liten quiz på gång på lördagar och nu gäller det musik från Göteborg. Många gamla godingar måste jag säga, men när det blir hip hop eller hårdrock av något slag är jag hyfsat lost. Lite pinsamt att inte fixa frågan om Hästpojken heller måste jag erkänna. 11 av 15 blev det i alla fall. Hur många fick du?

 

 

Läs också:

En något snabbare morgon

I onsdags berättade jag om min långsamma morgon och idag har jag redan varit med om mer action.

Någonstans mellan åtta och halv 9, då grabbarna O och deras snälle pappa varit uppe så länge att lördagsgodiset var ett minne blott, började de krypa vid min säng. Jag gjorde misstaget att säga godmorgon, då de självklart förberedde en överraskning av något slag. Jag lovade dem dyrt och heligt att somna om. Blundade och försökte låta bli att fnissa av alla saker de fixade och viskade om.

Trots detta blev jag lite skrämd när Lenny Kravitz fantastiska Are you gonna go my way startade på högsta volym. En god morgon med dans i sängen alltså.

När jag väl fick på datorn hittade jag till Vipslördag, där Vixxtoria firar bloggen tvåårsdag. Jag började följa hennes bloggäventyr väldigt tidigt, ny som jag var i samma sköna värld. Själv startade jag ju något trevande Lilla O på blogg.se i januari samma år. De första bloggarna jag läste var Bokhora, Paperback Lover, Snowflakes in rain och Lyrans Noblesser. Och så Vixxtoria då. Ett riktigt uppsving fick dock bloggen först när den landade hos wordpress i juli någon gång.

Nu firar jag Vixxtoria under dagen och övrig tid kommer jag att ägna mig åt mina böcker. Grabbarna O är nämligen på väg till farmor och farfar.

[http://www.youtube.com/watch?v=eLhpHjmxNw8]

 

Läs också: