En långsam morgon

Jag är kass på att motionera. Så är det bara. Tyvärr. I morse lyckades jag dock ta mig iväg till simhallen efter att ha lämnat grabbarna O på förskolan och hjälp vad skönt det ändå är att röra på sig när man väl får tummen ur. Morgonsim passar mig perfekt. Det är lugnt och skönt i simhallen och i inträdet ingår frukost.

På morgonen är simhallen indelad i tre, breda banor. En snabb, en mellan och en långsam. Det står tydligt att en är för de snabba och en för de som vill ta det lugnt, medan det på den tredje står endast motion. Där simmar alla. I den snabba fanns en person. Den långsamma var tom. I mittenbanan guppade små damer och ibland simmade någon riktigt fartdåre förbi. Ingen av dem ville ändå kategoriseras som varken snabb eller (hemska tanke) långsam.

Jag simmade självklart i den långsamma banan och konstaterade att jag inte var så mycket långsammare än någon annan, men trängas slapp jag i alla fall. Tänk vad bra att jag i alla fall någon gång klarar av att leva livet lite långsammare.

Som frukostsällskap hade jag En liten chock av Johanna Lindbäck som nu börjar ta sig rejält. Just lärarförälskelse är inte mitt favoritämne, men nu förflyttas fokus lite och det är bra. Jag gillar Gustav och vill gärna läsa mer om honom. Dessutom tycker jag att den Johanna som jag möter i bloggsammanhang märks mer i denna bok, som faktiskt är hennes debut, än i de andra. Uttryck som ”Hej baksmälla”, känns väldigt Johanna och jag gillar alla boktips som läraren Eva ger med samma passion som Bokhoran.

Vill ni läsa mer om Johanna Lindbäck kan ni kika in i min skolblogg Ordklyverier där jag skriver om den bokcirkel jag och mina elever har kring Tänk om det där är jag.

Läs också: