enligt O

Tankar från en bokberoende

Dag: 22 mars, 2011

Winter är inte helt borta

Det var tänkt att förra boken om Erik Winter, med det talande namnet Den sista vintern, skulle ha blivit den sista i serien. Nu säger sig Åke Edwardson vara så fäst vid sin figur att han inte längre är beredd att släppa honom. Det blir dock ingen ny bok i år, inte heller nästa, men kanske 2013. Ja, varför inte. Tyckte att Erik Winter vaknade till liv i sista stund, efter att ha varit lite mer än lovligt nere i bok 8 och 9.

Mina svar på A

Dags för en ny alfabetsutmaning. Idag handlar frågorna om bokstaven A. Det här är mina svar. Häng på du också!

1. Först ut är fem ord på A slumpvis utvalda ur den eminenta SAOL. Kombinera ett eller fler ord och associera till en titel. Du får vara precis hur långsökt du vill, men förklara hur du tänker. Fem ord till en titel är målet antar jag, eller kanske behöver du fem titlar för att använda de fem orden, eller så skiter du i att använda dem alla. Gör som du vill, syftet är att tipsa om böcker eller hur?

Avsätta

Aldrig

And

Analfabet

Avec

Dags att börja fundera. Vilka böcker poppar upp i huvudet?

Ja du, om jag hade varit smart skulle jag ha fuskat med orden för det står rätt still. En titel kommer jag på, men den associerar jag egentligen bara till tre ord och jag har bara sett filmen, inte läst boken. Men jag får nöja mig med det. Orden är avsätta, analfabet och aldrig. Boken är Slumdog millionaire av Vikas Swarup. I skrivandets stund vet jag inte ens om huvudpersonen var analfabet, men outbildad var han helt klart, han var också en person som man aldrig trodde skulle vinna frågesporten och som det var omöjligt att avsätta. Långsökt helt klart, men så får det bli.

Återstår and och avec. Jag låter den stackars anden bli engelsk och min titel blir då Man and Boy av Tony Parsons där huvudpersonen inledningsvis dricker allt han får tag på, säkerligen även avec.

Phu!

2. Fråga två handlar om att presentera en fiktiv karaktär från böckernas värld. För- eller efternamn på A gäller denna vecka.

Fiktiv karaktär på A. Då väljer jag faktiskt Agnes i Tänk om det där är jag av Johanna Lindbäck, som jag och mina elever har bokprat om just nu. Jag känner igen mig mycket i hennes osäkerhet och den ständiga oron för vad alla andra egentligen tycker om henne, som om alla andra inte har fullt upp med att tänka på sig själva. Den oron har gått över (nästan i alla fall) men i tonåren var den massiv.

3. Jag hade nöjet att ha många bokhyllor att botanisera i som liten och i gammelmormors och gammelmorfars bokhylla fanns det en massa arbetarlitteratur från första delen av 1900-talet.

Vilken bok med arbetarfokus är din favorit?

Mina favoriter var Mor gifter sig av Moa Martinsson och Bara en mor av Ivar Lo Johansson. Den senare fick jag från hyllan hos mormor och morfar. Båda är så dubbla och jag tyckte verkligen om dem. De tillhör dock inte de böcker som jag återvänt till. Konstigt egentligen.

Bokalfabet 2.0 del 1

Dags för en ny alfabetsutmaning och denna premiäromgång handlar självklart om bokstaven A.

1. Först ut är fem ord på A slumpvis utvalda ur den eminenta SAOL. Kombinera ett eller fler ord och associera till en titel. Du får vara precis hur långsökt du vill, men förklara hur du tänker. Fem ord till en titel är målet antar jag, eller kanske behöver du fem titlar för att använda de fem orden, eller så skiter du i att använda dem alla. Gör som du vill, syftet är att tipsa om böcker eller hur?

Avsätta

Aldrig

And

Analfabet

Avec

Dags att börja fundera. Vilka böcker poppar upp i huvudet?

 

2. Fråga två handlar om att presentera en fiktiv karaktär från böckernas värld. För- eller efternamn på A gäller denna vecka.

3. Jag hade nöjet att ha många bokhyllor att botanisera i som liten och i gammelmormors och gammelmorfars bokhylla fanns det en massa arbetarlitteratur från första delen av 1900-talet.

Vilken bok med arbetarfokus är din favorit?

Svara i en kommentar eller i din blogg. Lämna gärna en kommentar och/eller länka till inlägget så att jag kan läsa era svar. Mina egna svar publiceras om en timme eller så.

 

http://www.monskallentoft.se/News.aspx?r_id=34087

En norsk Lisbeth Salander

Kari Helene hade en bror en gång. En liten bror som dog. Hon har fått höra att han dog i sin säng. Han sov på mage och det kan vara farligt. Mamma var inte hemma. Plötslig spädbarnsdöd kallas det.

När Kari Helene står i kön på konditoriet och beställer sina favoritkakor. Då får florsockret henne att minnas. Hon minns hur det gick till när brodern dog, hur hon flyttat honom till sängen och vad som hände innan.

Hon måste berätta för någon, men vem vill lyssna? Hon ringer pappans vän Martin Egge som är polischef. Kanske kan han hjälpa henne. De ska träffas på ett café, men han kommer inte. Han har blivit påkörd av en bil och ligger på sjukhus. Strax därefter dör han.

Det är som vanligt de udda som får komma till tals i Lindells böcker och Kari Helene är en udda fågel. Hennes far John Gustav Bieler gick på gymnasiet tillsammans med Martin Egge och det gjorde även hans nu fängslade kompanjon Hans Saltaker. Det är kring dessa män och deras familjer som historien kretsar.

Bokens egentliga huvudperson är dock utan tvekan Marian Dahle, polisen som Martin Egge räddade som ung och som nu arbetar tillsammans med Cato Isaksen. Han vill fortfarande inte ha henne där, men trots att han irriterar sig på hennes buffliga stol och okonventionella metoder, kan han inte släppa att hon trots allt är en bra polis. Hon ser kopplingar som han aldrig ser, inte heller ger hon honom chansen att se då hon fördrar att utreda på egen hand. Jag kan irritera mig lite på alla onödiga risker hon tar, men liksom Isaksen kan jag inte låta bli att imponeras.

Jag har läst alla Unni Lindells böcker om Cato Isaksen och många av dem har varit bra. Lindell är aldrig dålig, men ibland är böckerna mer okej än bra. Jag tyckte mycket om förra boken Mörkermannen, men Sockerdöden lyfter aldrig till samma höjder. Det blir helt enkelt inte tillräckligt spännande. Ganska snart räknar jag ut ungefär hur det hela hänger ihop och hur det ska sluta. Det är snyggt skrivet, men det blir inte mer än välskrivet. Jag engagerar mig i poliserna, men inte i fallet. Jo, Kari Helene och de andra udda fåglarna som Egge tagit under sina vingar, de berör mig. Kanske är det dags för Unni Lindell att skriva en roman istället och låta personerna få breda ut sina vingar och flyga. Jag kan dock nöja mig med en riktigt bra deckare med en lite mindre butter Cato Isaksen och en lite mjukare Marian Dahle.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: